- Personer har dömts till 40 000 års fängelse. Hur sjukt är inte det? Jag skrattade högt på jobbet när jag läste det... "Jahapp, hur många år fick du då? 43 000 jaha ja. Men då är jag ju ute 5000 år innan dig..."
- Reinfeldts statssekreterare tar time-out. Är det jag som minns fel eller brukar inte time-outer alltid, till 100%, leda till att man försvinner från rampljuset och skriver en bok om allt som hänt som släpps tio år senare?
- Häromdagen kunde man även läsa om några irakier som var övertygade, eller i alla fall 75% säkra på, att det var USA som planterat en haj i deras flod. Konspirationsteori? Propagandaeffekt? Eller som man bäddar får man ligga USA?
Hur som helst så är nyheter rätt underhållande på ett lite halvmärkligt sätt ibland. Något som är underhållande utan att vara märkligt är Grey's och det börjar nu.
Ja idag är det verkligen en underbar höstdag. I kombination med att jag är allmänt sprallig och upprymd idag så är det faktiskt en väldigt bra dag överlag.
Jag stack i varje fall ut kameran genom fönstret, tog även ett par steg utanför dörren, och se så fint det är här.
Det är oftast kaos på Friskis parkering, så även igår. Men jag blev lycklig när jag på första försöket såg en bil som gjorde sig redo att backa ut. Där stod jag och väntade och väntade och väntade. Det var ingen snabb-backare det här. Plötsligt ser jag en bil komma från vänster och också ställa sig och vänta. Så jag körde fram lite för att hon skulle förstå att jag faktiskt hade paxat den parkeringen först.
Jag är inte den som brukar tuta i trafiken. Men igår. Japp, då blev det tutan. Så antingen var hon som snodde min parkering både döv och blind - vilket ju vore sådär för en bilförare. Eller så var hon bara trög.
Jag tar tillbaka allt dåligt jag någonsin sagt om att skruva klockan en timme bakåt och leva i vintertid. Det är ju GÖTT såhär på måndagsmorgonen.
Det var inte igår man var såhär pigg vid åttasnåret. Jag är ju vanligtvis inte människa förrän framåt nio, så det stämmer ju rätt bra. Synd att man vänjer sig så fort bara.
Dagen igår var helt galen. Jag var ett vrak. Tittade på en massa skidtävlingar på tv. Eller ja, tittade och tittade. Helt plötsligt kunde jag nämligen vakna - vilket ju betyder att jag måste somnat...
Denna veckan jobbar man bara fyra och en halv dag. Ibland är det jäkligt gött att jobba statligt.
För övrigt är det nu bara 22 dagar tills det bär av till solen.
Personaltidningen blev publicerad till slut. Än så länge inget ramaskri och jag tror faktiskt jag kommer klara mig den här gången. Var tvungen att ta det lite lugnt efter förra numrets hysteri.
Så det blev en krönika om konsten att vara lagom och en massa annat dravel som förhoppningsvis inte ska trampa någon på tårna.
I och med att tidningen är klar så innebär det att det väldigt mycket snart är helg! Ska träna bosu en sväng och sedan bara gotta mig hela kvällen.
Jag är galet laddad inför morgondagen. Har precis tillverkat en överraskning. Mohaha. Allt är klappat och klart förutom hur håret ska se ut. Lockar eller rakt?
Det är härligt när problemen handlar om platt eller lockigt. =)
Igår hämtade vi 44 lådor chokladpraliner. Inte till oss själva förstås, men vi måste ju provsmaka.
Så nu får jag sjuka sockerkickar av alldeles för söta godisar. Förra året pågick en galen jakt på godis i stort sett varje eftermiddag. Till slut fick kollegan gömma pralinerna. Men i år ska vi hitta dem om hon försöker. Hon har nämligen avslöjat gömstället... =)
När jag för första gången på länge faktiskt skulle jobba med vår webb, i form av att publicera personaltidningen, så ligger webben nere. Typiskt. Sidan kan inte visas skrattar mig rakt i ansiktet. Mohaha.
Det blev i alla fall en väldigt trevlig shoppingtur igår. En liten kofta hittades, en kofta som ska komplettera klänningen. Och i eftermiddag ska jag inviga mina nya träningsbyxor på Bosun. Men det är sjukt när man vet att man gjort av med massa pengar utan att riktigt förstå vad de tagit vägen.
Och så är det fredag. Det är fantastiskt. Jag är laddad som tusan inför helgen. Ett hejdundrans party är precis vad jag behöver. Klänning och danseskor på, här ska det årsfestas. =)
Okej. Jag tänkte att jag bara skulle få det ur mig. En gång för alla.
Saker i trafiken som irriterar mig (därmed inte sagt att jag inte själv gör likadant):
- Bilister som blinkar EFTER de bytt fil. Vad är meningen med det? - Fotgängare som går rakt ut i vägen och blir irriterade när de nästan blir påkörda. - Personer som kör i 30 på vägar där det inte är 30. - Bilförare som inte blinkar ur sig ur rondeller. - Trafikanter som gasar på när man försöker köra om. - Cyklister som cyklar mitt i vägen.
Ja, det var väl det på ett ungefär... Lite dagens i-landsproblem över det hela.
Fast inte den sortens pirr som jag efterlyst. En annan sort. En annan sak att vara pirrig över.
Jag kan inte berätta exakt vad det handlar om. Men det är positivt. Eller, kan förhoppningsvis bli. Det var ett trevligt samtal i alla fall. Oavsett så är viss tumhållning på sin plats nu. =)
Det är mycket som fascinerar mig. Allra helst här där jag tillbringar åtta timmar och tio minuter av min vakna tid varje vardag.
Här finns många fina människor. Och minst lika många, eller snarare väldigt många fler, som jag inte alls förstår mig på. Det finns mycket annat som jag inte heller förstår mig på, förutom människorna. Men det kanske inte är meningen heller. Om jag förstod allt så skulle det kanske innebära att jag var på väg att bli som dem. Då är jag hellre oförstående.
Jag har tidigare funderat lite över det här med att göra karriär. Jag har kommit fram till att det inte är något som är direkt viktigt för mig just nu. Jag behöver inte tjäna ett ton pengar, jobba 70 timmar i veckan och ha ett fancy jobb för att trivas. Snarare tvärtom. Dock verkar många här där jag är se det som en självklarhet att jag som är ung ska vilja göra karriär.
Idag blev det ryggjympa på Friskis. Hurtigt värre. Och så drog jag ju mitt strå till stacken när det gäller att sänka medelåldern på det där passet. Jag var tveklöst yngst. Men har nog ungefär samma ryggproblem som de andra. Jag vet inte riktigt hur bra det känns...
Tog en sväng upp till tränande lagkamrater. Dålig idé. För fy snablar vad kallt det var. Nu är jag lätt köldskadad och planerar att äta pepparkakor och mjölk till Grey's. Det blir nästan inte bättre.
Eller jo, lite bättre blir det. För imorgon väntar stora shoppingkvällen med bästa skogsbon M. Yeah.
Okej, efter förra inlägget känner jag att viss ordförklaring behövs.
Knusslig - precis som Jess är inne på handlar det om att man inte är så petig. Används för övrigt i det fantastiska barnprogrammet Alla vi barn i Bullerbyn. "Inget knussel..."
Kasedans - välanvänt ord för dans där man kasar runt. Alltså typ vals och annat som de allra flesta i mina föräldrars generation dansar. Jag är inget fan av kasedans, mest för att jag är riktigt usel på det...
Och just det. Den gamla flörten. Där händer ingenting alls nu. Han är mest utbränd och det finns liksom inte plats för mig. Så jag skickar nåt sms då och då för att kolla läget, annars är det helt nerlagt.
Ännu en anledning till att jag behöver hitta en flört. Alla behöver en flört. Alltid.
Jag, och min syster, tror att lite pirr eller en flört hade suttit som en smäck i mitt liv just nu. Lite annat att fokusera tankarna på. Något positivt att fokusera tankarna på.
Det är lite sådär med energin till det bara.
Men jag är inte så knusslig så jag hoppas energin gör entré snart. Jag är förresten inte knusslig alls. Jag kan nästan till och med tänka mig att kasedansa om det kan leda till ett pirr i magen.
Inte desperat. Bara inte knusslig. Fast det låter desperat. Så jag får nog jobba lite på raggningsreplikerna. Det är ju trots allt fest på lördag. Jag hoppas att energin kommer i samma stund som klänningen åker på...
En underbar helg med underbara människor. Jag har sjukt bra vänner!
Fick en dos av syskonbarnen i lördags innan jag åkte söderut och letade upp en mobillös kollega utanför H&M. Träffade sötaste Anna, fikade, promenerade och hade det härligt i ett par timmar.
Sen bar det av till Staffis. Ex-kombon hade lagat massa mumsig mat. Bästa såslagaren i landet. =) En hejdundrans trevlig tjejmiddag som bland annat innehöll en mindre utläggning och utredning om inåtpruttar...
Söndag och höstpromenad. Mellanlandning och biffmiddag hos päronen. Besök hos nyblivna husägarna och deras två mer eller mindre galna hundar.
Är just nu i Sbg och försöker med allt tålamod i världen få föräldrarnas dator från...uråldern... att fungera som jag vill. Det går sådär.
Träffade i alla fall alla tjejerna igår. Så underbart mysigt. Man kan väl säga att det var helt galet längesen vi var så många samlade på samma ställe. Vissa pensionärspoäng uppnåddes också. Helst när vi diskuterade trädgårdar och om gräset verkligen kan gro nu, och hur ska man vinterförvara pelargonier.... hysteriskt kul.
Gick vidare till Altona. För er ickesölvesborgare är det det enda stället som finns att gå till. Det är ett märkligt ställe. Folket är nästan ännu märkligare, eller inte nästan, de ÄR märkligare.
Stod och dansade och sjöng med i ett rockmedley. Ett medley som jag anar återkommer varje fredag vid ungefär samma tid... det kändes okej att sjunga så halsen blev hes. Det var ju ändå bara igår. Men tänk de som går dit fredag efter fredag efter fredag efter fredag och varje gång när klockan närmar sig två sjunger de för full hals till alla "rockklassiker" som finns... Hu. Det är svårt att förklara, man måste nästan uppleva det...
Men det var ändå helt okej. Roligast var när vännen missbedömde en gardin, trodde det var en vägg och snubblade därför rakt igenom. Och försökte självklart få det att se ut som att det var meningen... Underbart. =)
En massa foton och en stulen jacka senare cyklade vi hem genom skogen.
Verkligen. Är klockan snart fyra på riktigt eller har någon mixtrat med min klocka? Tack i så fall.
Den här dagen bara försvann. Gjorde ärenden på stan på lunchen. Tog en sväng inom skomakaren som ju har de fantastiska öppettiderna 10-15 - lunchbesök är därför enda lösningen. Fastnade även inne på Simsalabim. Köpte liten present till lilla systerdottern och funderade för 1000de gången på när jag ska börja göra mina egna smycken.
Jag har även försökt koordinera ihop en massa deltagare till en utbildning. 28 personer till 20 platser. Det slutade med att vi fick ta utbildning i en dag till. Ändå är folk inte nöjda. Vi har ju inte utbildning i hela länet. Skäms på oss. Å andra sidan är folk här aldrig nöjda så det spelar nog kvitt i slutändan... =)
Jag är i varje fall nöjd. Nu ska jag nämligen ta helg. Sbg here I come.
Läste nyheten att priserna på tåg- och bussbiljetter dubbleras vid årsskiftet. Jag vet inte. Men om det är så att vi behöver jobba för att skapa ett mer hållbart samhälle, och en del i detta är ju att köra mindre bil, borde man inte då uppmuntra till att åka kollektivt?
Jag är inte helt säker, men jag tror inte det finns jättemånga som gärna betalar nästan 1500 spänn för att åka med ett tåg som aldrig går...
Imorgon drar jag söderut. Det ska sannerligen bli ljuvligt.
Tar ett stopp i Sbg för att träffa tjejerna, ja och föräldrarna då. På lördag får jag förhoppningsvis en snabbdos av mina syskonbarn innan jag åker vidare till Malmö. Där hoppas jag på kanelbullefika innan tjejmiddag i Tiffanys hemstad. Tillbaka till Sbg på söndag för lite bakishäng med nyblivna husägaren.
Jag hittar ganska ofta små textsnuttar. Ord sammansatta till meningar. Skrivna under dagar då för mycket snurrar i huvudet. När jag skrev den här texten var det en sådan dag.
Jag sneglar på henne där hon sitter med axlarna uppdragna. Hon är blek i ansiktet. Nästan helt vit sånär som på det mörka under ögonen. Det mörka som kommer ur för många sömnlösa nätter.
Jag ser hur hennes tunna kropp rycker till som om den tagit emot ett slag när ordet död nämns. Någon pratar om att musiken inte blir levande utan död. För de flesta är det ett skämt som passerar. För henne är döden så nära, så påtaglig.
Vi har pratat om sorg. Hur arg hon blev när han som stod henne nära gick bort. Nu syns inte ilskan. Det enda som syns är tomheten. Munnen är som ett streck och ögonen tomma.
I love Grey's! Det är ta mig tusan lika bra varenda gång. Hur många serier är det? Jag kommer på två till som jag känner likadant med. Vänner och Sex and the city. Finns det fler?
Något som inte är riktigt lika bra är den där EM-kvalmatchen... Snark. Eller så är det bara när jag tittar som de slår vansinnesdåliga passningar.
Har varit på avtackning ikväll. Jag älskar verkligen efterrätter. Ljuvlig mousse med choklad. Fler än jag som, om det finns en färdig meny, väljer vilken jag ska ha beroende på vilken efterrätt det är? Ja och i andra hand vilken sås det är till varmrätten...
I postfacket låg information om en kurs. På framsidan står det med stora bokstäver: Ny som chef? En ledarskapskurs för dig som ska bli eller nyligen blivit chef.
Dilemma 1: Publicerar en hel massa bilder från högtiden. Totalt är det 41 bilder. När jag är klar, eller tror att jag är klar, har jag bara publicerat 39. Dilemmat ligger i att bilderna i princip ser likadana ut. Alla innehåller en människa i grön klänning som får ett diplom... Och av erfarenhet vet jag att det blir ramaskri om någon bild saknas. Fram med luppen.
Dilemma 2: Jag kan inte tyda min egen handstil. Då är det ju väldigt lätt att skriva ut en intervju. Verkligen.
Ikväll blev det Bosu på Friskis. Bosu är riktigt bra och riktigt kul.
Men det var jobbigt och jag har träningsvärk deluxe.
Nu är det Moulin Rouge. Den är spexig. Ett annat program som är spexigt är sannerligen Gynekologen från Askim. Har ni sett? Vi pratar rätt ofta om den på jobbet och idag på eftermiddagsfikat ledde det fram till en halvt absurd och halvt galen diskussion...
Varför känner man förresten ett behov av att översätta en sång? Hysteriskt rolig text helt plötsligt.
Har haft ett bra samtal med The chef. Mycket bra till och med. Jag håller inte med honom om allt, men jag kan ändå se att han har vissa poänger. Även om jag blir lite småsur när han säger att jag säger nej till för mycket... jag har ju för tusan precis lärt mig att säga nej.
Han försökte, återigen, ge mig en projektledarroll. Han ser det som en möjlighet att komma uppåt. Det är det kanske också, det är väl bara det att jag inte alls är sugen på att gå den vägen. Jag kanske inte alls vill att mitt liv ska utveckla sig till att jag har det mest komplexa jobbet och att det är det som gör mig nöjd. Jag kanske snarare blir mer nöjd om jag bara får vara kreativ. Eller vänta, vadå bara kreativ...
Eftersom The chef tycker att jag behöver se annorlunda på mina arbetsuppgifter (mellan raderna skulle man kunna tolka in att han egentligen inte alls tycker jag har för mycket att göra - men jag väljer att inte göra den tolkningen) så är förslaget att jag ska träffa en beteendeterapeut.
Så det är där vi står nu. Jag ska definiera min roll, vem jag är och vad jag vill... Det kan nog ta ett tag.
Jag tror jag skulle kunna ställa mig på torget och skrika i en megafon att jag har för mycket att göra just nu. The chef skulle ändå inte höra. Inte ens om jag satte megafonen i örat.
Det går liksom inte att nå fram.
Om man säger nej så blir svaret "Fel svar". Och det kanske inte riktigt är det man vill höra då...
Igår tyckte en person i organisationen att jag skulle hoppa över min lunch för att skriva färdigt ett pressmeddelande (som det för övrigt visade sig senare att det inte alls var så bråttom med...). Jag sa icke sa nicke, jag måste äta. När jag berättar det för The chef så trodde jag väl i något naivt ögonblick att jag skulle få lite stöd. Han frågade om pressmeddelandet blev sämre för att jag tog lunch...
Har nu avverkat mitt första pass för säsongen på Friskis. Ja jävlar.
Jag kunde knappt ta balsam i håret i duschen efteråt, det var liksom lite jobbigt att hålla upp armarna...
Det är fortfarande jobbigt, nästan så jag får kramp bara av att trycka ner tangenterna. Så, ska vi ha lite vadslagning? Vilken kroppsdel tror ni att jag kommer ha mest träningsvärk i imorn?
För övrigt har jag haft en i det närmaste absurd dag på jobbet idag. Folk är faktiskt inte riktigt riktiga...
Nu ska jag försöka förflytta min kropp. Full av mjölksyra. Inte omöjligt att jag faller ihop i en hög i hallen...
Jag har 5 texter att skriva till personaltidningen, varav tre är absolut nödvändigt att de blir klara idag. Jag vet att det kommer trilla in ett pressmeddelande som jag ska skriva. Dessutom har jag möte hela eftermiddagen.
Så varför sitter jag då här och skriver? Ja, det kan man verkligen undra...
Idag när jag var på knatteträningen började jag fundera över ett spännande fenomen. Ett fenomen som ofta framträder i ideella föreningar.
Det är väldigt lätt att klaga på saker. Säga hur man borde göra och hur bra det skulle bli då. Idéer är bra. Absolut. Men fenomenet kommer när man säger att javisst skulle vi kunna göra så, men då kan väl du ordna det.
Oj oj oj. Då är det plötsligt inte alls lika intressant att genomföra den där idén som skulle göra allting så väldigt mycket bättre.
Fenomenet handlar alltså egentligen om att dra sitt strå till stacken. Sitt förbannade jäkla strå.
Det är nog lätt att glömma bort att det faktiskt finns någon som är ansvarig för, och gör sitt bästa med, det som klagas på...
Sådär ja. Då var Lasse W-biljetten bokad. Det ska bli helt fantastiskt.
En biljett som däremot inte är bokad är den till Malmö på fredag. För på fredag ska jag träffa de underbara tjejerna i söder. Ja på lördag och söndag också. En helhelg i skåneland helt enkelt. Det blir alldeles säkert också fantastiskt.
Man kan väl säga att det kändes som ett skämt när klockan ringde imorse klockan 08.00.
Först ett stopp på vår träning där pokalen lämnades av. På checklistan sätter jag nu att jag ska göra en fin fin hejarklackströja till vinterns cuper.
Efter det hälsade jag på vårt knattelag som hade träning. Små barn som spelar fotboll är nästan det roligaste som finns att titta på.
Dagen fick bästa tänkbara avrundning. Hälsade på hemma hos min syster. Behöver jag säga att jag har världens bästa och mest underbara syskonbarn? Systersonen ville följa med hem och om det inte hade varit måndag imorgon hade jag nog packat in honom i bilen i ett nafs.
Idag var det arbetsdag. Ja, jag slapp ju gå till det vanliga jobbet. Men istället åkte jag på ett träningspass som hette duga. Vår fotbollsplan skulle räddas så vi gjorde en insats. Skära planen, rulla gräs, gräva gräva gräva, dränering, laga mat... Jag kan säga check och check på att rulla ihop gräs och laga mat.
Om jag inte har träningsvärk imorn så är det någon ytterst märkligt som har hänt. Jag fick nämligen kramp när jag provade en jacka i eftermiddags.
Efter fyra timmars kroppsarbete kom föräldrarna på besök. En tur på stan och diverse hjälp med grejs här hemma. Skruva och sånt är ju inte min grej riktigt..
En snabb mellanlandning i soffan innan det blev väldans trevligt fotbollstitt, en snabb och trevlig inflyttningsfest, sprang på hon som snackat skit - för övrigt en lätt spännande och bisarr upplevelse där hon var ungefär 49 % mer full än jag och därmed även jättetrevlig...
Nu är det sovdags.
Imorgon börjar nämligen inomhusträningen. 08.30. Det är det sjukaste på länge. Fast det som slår allt är att jag ska vara där då, utan att träna. Jag är sjukast.
Hur kan Sam som inte har någon som helst röst men däremot alltid en hattmössa på sig slå ut Patricia som faktiskt både kan sjunga och dessutom kör utan hatt?
Så, nu var jag klar.
Nej just det, ett löfte också. Om Sam - som ju som sagt inte har någon röst, alls - vinner Idol så ska jag fanken söka nästa år.
Se det som ett löfte i stil med det som innehöll att jag skulle döpa om mig till Allan i Dalen... =)
Idag har vi haft akademisk högtid. Så jag har gått omkring finklädd hela dagen. Burit hattar, talarer (inte talare) och en och annan fana har monterats. En heldag med andra ord.
Sen kan man ju inte låta bli att lätt småfnissa åt det nästan absurt högtidliga. "Var hälsad." "Mottag hatten" "Mottag ringen"
Sen kom de till "Mottag diplomet" det var då det blev problem, alla tio gånger. Diplomet är nämligen helt galet stort. Vilket gör det till en lätt komisk situation när en grönklädd figur i hög svart hatt ska försöka manövrera ett gigantiskt diplom och lyckas skaka hand med kvinnan framför sig...
Nu mina vänner blir det underhållning. Och samtidigt ser jag nog till att det inte blir några julklappar från syrran... =)
1. Dans kring granen, traditionsenligt på lillejulafton, med kusin och syster. 2. Min syster var cool redan då, kolla tapeten i bakgrunden... 3. Min cykel och rosa panter. Jag älskade denna uppblåsbara panter. Tyvärr fick han ett skrapsår på knät och pös ihop.
1. Pappa, typ 1966. 2. Mamma, skulle tro att det är 1968. 3. Mamma och pappa, helt säkert 1976. De vackra färgerna på bröllopsfotot går i brunt, brunt och åter brunt.
1. Syster med vår hund som märkligt nog hette Bimbo... det var en hanhund... 2. Dop och det är jag som får vatten på skallen. 3. Jag i vitsippeskogen i den snygga bruna vagnen.
1. Jag är väldigt ny. 2. Jag är liten, mammas glasögon är däremot enorma. 3. Syster ger mig mat.
1. Utklädning var roligt, och är fortfarande. 2. Har inte syrran coola kläder så säg? 3. Jag blåser ut ljusen på systers tårta. Observera gärna att samma blåa kreation förekommer på både bild 1 och bild 3...
Det är inte varje dag, och tur är väl det, som jobbtelefonen ringer halv nio på kvällen och på andra sidan sitter en journalist från norraste norrland...
I pyjamas och med kudde i famnen fick jag försöka hjälpa honom.
Efter den här dagen funderar jag på om man kan begära chefstillägg...?
(någonstans är jag ändå väldigt nöjd med att det inte var jag som var journalisten som satt och faktiskt jobbade på riktigt halv nio...)
Idag gick jag hem halv tre. Det är väldigt tidigt det. Men då orkade jag inte mer. Jag var så trött att jag bara satt och stirrade in i väggen. Så istället tog jag mitt pick och pack, berättade för chefen att jag var slut, gick hem och däckade i två timmar...
Horace Engdahl är ju kung. Eller nåt. När han presenterar nobelpristagaren i litteratur gör han det inte bara på svenska. Inte heller bara på svenska och engelska. Utan på svenska, engelska, franska, tyska och ryska. Det är rätt jäkla skithäftigt.
Killen i blått som knappt pratar alls. Tjejen som pratar, pratar, pratar och pratar. Galet kul när hon i stort sett beskriver hela sin resa dit, det vill säga hur hon körde på väg 26 istället för väg 25... Hur nervös är man då?
Fast inte den träning jag planerat. Istället blev det en powerwalk på 50 minuter, toppat med lite styrketräning.
Promenaden gick dock till Friskis. Så nu är kortet förnyat och jag har inte en enda ursäkt att hålla mig undan träning nu.
Den första ursäkten kommer dock redan på fredag. Då har vi akademisk högtid så istället för att träna Bosu ska jag försöka följa jordens alla etikettregler. Ja hurra vad jag ser fram emot det... =)
Just det. Karro undrar hur det går med nya livet. Ja hmm, jag försöker sköta mig. Äter fortfarande väldigt mycket mindre godis och träning blir det ju en del.
Har inte vägt mig på ett tag nu dock så jag vet inte om vågen tycker jag sköter mig. Har i och för sig inte haft matlust de senaste veckorna, sen jag trodde blindtarmen var på väg ut...
Skottdrama i Rödeby. Dödsmisshandel i Stockholm. Pojkar torterar en handikappad till döds. Någon skjuter in genom ett fönster till en lägenhet i Bromölla.
Helt ärligt. Vad är det som händer? Har det blivit en ordentlig upptrappning på senare tid eller rapporteras det helt enkelt bara mer?
Oavsett vilket så måste den negativa spiralen vändas. På något sätt måste folk, barn och vuxna, få upp ögonen.
Japp imorgon blir jag en Friskisnisse igen. Har paus från bollspelet och ska istället försöka inte svälla som en ballong med hjälp av good old Friskis.
Bosu och Skivstång ska det bli. Men imorgon tror jag det blir rygg eller möjligen core. Det beror lite på hur pass hurtig jag känner mig.
Visst låter det lite lagom seriöst i alla fall?
Slå mig via bloggen om jag sitter här och ugglar istället för att studsa rundor.
Oj vad vi ska sälja lotter. Och förhoppningsvis ska föreningen få in galet mycket pengar. Någon som vill köpa en lott för 200 kronor? Det är tydligen 1 av 30 000 som blir miljonärer eller något sådant.
Sjukt bra odds...
Har jag sagt att det blir en stor gaaaala i Globen den 30 december då man ju tydligen, enligt försäljaren/människan från Folkspel, ändå inte har något annat att göra...
Jag är nästan alltid skeptisk till lotterier. Mest för att jag aldrig någonsin vinner. Jag är garanterat alltid skeptisk mot försäljare som kör alla möjliga gamla försäljningstrick som de tror att ingen hört förut. Jag förstår inte riktigt hur de kan tro det, men ändå.
Lotter ska säljas oavsett hur skeptisk jag är.
Föreningsliv är härligt - och i just denna meningen ingår väldigt mycket mindre ironi jämfört med allt som står innan i detta inlägg... =)
Ett påhopp om dagen är bra för magen. Eller hur var det nu?
Visst är det väl fint att det är fritt fram för alla att hoppa på en med mystisk kritik närhelst det passar dem. Det blir så upplyftande att äta lunch om man inleder det hela med ett lagom stort påhopp i köket...
Jag har försökt få ur mig en krönika hela dagen. Mellan alla möten då, det har bara varit tre idag... Men det GÅR inte. Jag får bara ur mig massa elakheter, inte något roligt alls.
Vad är roligt? Har något hänt i världen som är lite småkul och som jag kan spinna vidare på i en krönika?
Jag har hittills börjat på fyra krönikor - bland annat en om jantelagen - men alla är av karaktären att jag nog får byta jobb om de publiceras...
Det är väldigt mycket måndag idag. Det är nästan alltid det, men vissa veckor mer än andra.
Idag är en riktig frustrationsdag. Det bara bubblar inom mig. Hade jag varit tre år gammal hade jag förmodligen stampat i golvet eller skrikit helt hysteriskt. Nu var jag visst 24. Då tar man ett djupt andetag, räknar till tio och fortsätter. Fint.
Det lär bli många djupa andetag denna veckan. Jag behöver skriva texter till personaltidningen också. Det kan nog bli en krönika om frustrationen. I övrigt finns det just nu hela två texter klara... det är sådär.
Fast det är ju mötesvecka denna vecka så så värst mycket tid till skrivande lär det inte bli. Jag får trolla med knäna nästa vecka istället.
På ett ofattbart sätt sattes Rödeby på kartan. Aftonbladet kallar det Rödebytragedin. Och visst är det en tragedi. Det är en sådan tragedi som inte går att beskriva med ord. En sådan som berör alla på något vis. Ilskan och sorgen syns i mångas ögon. Skylten utanför kyrkan berör. Känslan när man ser ungdomarna utanför skolan är märklig.
Det är alltid en extra stor tragedi när någon så ung dör. Det känns alltid lika onödigt. Och att lösa problem med hjälp av vapen är aldrig en bra lösning. Skjuter man med ett hagelgevär mot någon så har man för avsikt att döda. Det är så onödigt att man inte finner ord.
Babben & co. Jag har aldrig sett det innan. Men det är verkligen ett program för mig. Allra helst på bakfyllesöndagar. Dessutom är jag djupt förvånad över hur rolig Lill Lindfors är. När hände det? Hur gick det till?
För övrigt så har jag träningsvärk i magen.
Hur mycket har man dansat och sjungit då? Eller, hur otränad är man då?
Vilken rolig kväll. Ja jäklar vilken rolig kväll. Mat, kakor och inte bara läsk i glasen på festen i skogen. Ett par nya tjejer som förhoppningsvis inte blev alltför avskräckta. hehe.
Vi tog en taxibil till stan och hittade där ett triongäng till. Velade en stund och styrde sedan stegen tiil Schlagerbaren. Sjukt bra val. Det var mitt första besök där och jag ångrar inte ens en halv sekund att vi inte gick till Piratenhelvetet. =) Att alla dessutom kom in var ju en fantastisk bonus.
Vi dansade, dansade och dansade. Försökte beställa i baren och dansade sedan lite till. Hade så ont i fötterna att jag fick pausa på en bänk på hemvägen.
När jag vaknade halv sju imorse kan man väl säga att jag mådde...sådär. Just nu mår jag nästan overkligt bra. Trött i ögat och hungrig. Men annars prima. Jag anar att den trenden inte blir långvarig...
En ny sorts kostråd. Väldigt mycket bättre än vanligt.
Frågor och svar om kropp och hälsa
FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre? SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större. Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en stor mage.
FRÅGA: Är simning bra för figuren? SVAR: Tja, se på valar
FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet, stämmer det ? SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under livet. Kasta inte bort dem på träning!! Genom träning slår hjärtat snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!
FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer frukt och grönsaker? SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko? Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker !
FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker? SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin. Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.
FRÅGA: Är choklad osunt? SVAR: Är du tokig? Kakaobönor = bönor och bönor, linser o dyl är vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa 'feel-good'-maten man kan få!!
FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form? SVAR: Rund är en form, så god som någon!
Ikväll samlade jag ihop sjukt många vuxenpoäng. På väg hem kör jag en runda genom centrum eftersom jag vet att det är inspark för gymnasiet idag och för att kolla så att allt är lugnt...
Jag är inte säker, men jag tror att förra helgens nattvandring har satt oanat djupa spår...
Imorgon är det fredag. Sen är det lördag. Då ska jag inte tänka det minsta på nattvandring. Då ska jag dricka vin.
Nästa vecka ska jag på nio möten på fyra dagar. Är det nytt rekord? Finns det något rekord att slå? I så fall kan jag nog klämma in ett par möten till.
Det låter ju som att man är omåttligt populär. Mötena är på arbetstid. Så så är inte fallet. =)
Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är kanelbullens dag idag. Hurra hurra hurra!
Det är nästan så jag skulle vilja utnämna denna dagen till årets bästa dag. Fast det är lite snålt att det bara är en dag. Borde varit en hel helg. Gärna med röda dagar så att man kunde vara hemma och baka istället.
Grattis kanelbullen. Jag äter upp en av er lite senare. =)
Ja jävlar ta mig. Grey's Anatomy har aldrig någonsin varit så spännande som idag. Knappt något annat program har heller varit så spännande som dagens Grey's-avsnitt.
Och så slutar det mitt i allt spännande. Jag får inte får inte får inte får inte missa nästa avsnitt. Då kommer jag söka igenom hela landet - kanske till och med hela världen - efter det avsnittet. Japp, lite lätt besatt.
Men vad bra det är. Och hallå, Meredith kan ju inte dö. Hon är ju berättarrösten, huvudpersonen, Grey's motsvarighet till Robin Hoods Allan i Dalen.
Slogs precis av en underbar tanke. November kommer bli en sjukt bra månad. Verkligen något utöver det vanliga.
4 november - Mamma fyller 55. På något sätt ska det firas. Det ryktas om en helg i Köpenhamn. 14 november - söta systerdottern J fyller 4. Ljuvligt bara det. 21-28 november - sol och semester på Gran Canaria. 30 november - Lasse W i Karlshamn.
Idag blev det flex en timme tidigare. Ljuvligt. Åkte till bildoktorn och fick lampan bytt på fem minuter. Helt klart väldigt mycket snabbare än om jag skulle gjort det själv.
Ikväll är det dags för hårfärgning. Och luggklipp. Det kan gå precis hur som helst. Oh oh.
För övrigt är det en bra tv-kväll ikväll. Gilmore Girls om en timme. Eh nej, tillfällig sinnesförvirring...Grey's Anatomy är det ju såklart. Spännande värre dessutom. Men nu är det ju Sjukhuset. Har jag sagt att det är en av mina absoluta favoritserier? Ja, det har jag nog va? Typ sjuhundra gånger... =)
Ännu en anledning att inte handla på Lidl. Listan börjar bli lång nu.
Här i stan ligger Lidl på första parkett, ett skutt ifrån havet. Dessutom längs vägen som jag kör på för att komma till jobbet... Ändå skulle det nog krävas ett rätt ordentligt hot för att jag skulle stanna där och handla på vägen hem.
Fast det är klart om ICA, Hemköp, Sveas, Maxi, Coop, Willys och alla små kiosker som finns helt plötsligt skulle gå i konkurs, då kanske jag skulle stanna där. Men jag är inte säker.
Onsdagar är bra. Då är man uppe på krönet och kan sätta full fart mot ledighet.
Egentligen är det nog inte så bra att se måndag och tisdag som en uppförsbacke. Det är nog inte så bra att enbart leva för helgen heller. Men det är så läget är nu. Snart ska jag leva för måndagar och tisdagar också.
Om en timme ska jag "snackas vid" med min chef. Jag vet inte riktigt vad han vill att det snacket ska innehålla... jag vet knappt heller. Måste nog samla tankarna.
Man kan kritisera på väldigt många olika sätt. Jag var riktigt nöjd med bilderna jag tog igår. Jag är fortfarande nöjd. Men nu även en smula irriterad - och därmed även lätt svettig - efter att ha fått några fina "Du skulle gjort så, du skulle gjort si" från han som är chef.
Djupt andetag.
Jag är fan ta mig fortfarande nöjd. Jag ska ta mig tusan fortsätta vara nöjd. Men som sagt, man kan kritisera och säga saker på väldigt många olika sätt och med väldigt många olika tonlägen...
Dagens avreagering.
Nu är jag osvettig och munter igen. Tänk vad ni får stå ut med.
Fredagen den 30 november kommer jag att stå i Väggahallen i Karlshamn (för övrigt förhoppningsvis brunbränd och fin då) och lyssna på bästa Lasse W.
Jag ville nog mest bara säga det. He.
Och påminna M & P och Lill-M att vi kanske ska ta och köpa oss lite biljetter snart så att vi inte står där med våra långa skägg i den berömda brevlådan när det börjar närma sig...
Ni har väl inte missat hans senaste singel förresten? Mitt hetaste tips för dagen stavas Om du lämnade mig nu
Tjoho. Om jag var nöjd med bilderna igår så är jag sjukt nöjd idag. Det blev nästan till och med snyggare än förväntat att ta personporträtten mot en vanlig vit vägg och med bara hejdundrans mycket ljus utifrån som belysning.
Yeah.
I eftermiddag väntar ett besök hos farbror bildoktor. Ringde dit igår och förklarade att jag behövde hjälp med en riktig tjejgrej. Han skrattade och sa att jag var så välkommen så. En lampa måste bytas och med mitt tålamod, eller brist på, hade jag nog slagit sönder hela bilen om jag skulle försökt själv...
För övrigt är det nu inte alls länge tills det är lördag. Jag har inte slutat längta. Eller vara laddad.
Jag klarade det. Alla fastnade på bild. I stort sett alla såg glada ut på gruppbilden. Den ende som tjurade var han som jag gjorde mig ovän med för ett litet tag sedan, då när min källkritik ifrågasattes. Jo, det är verkligen jättemoget att fortfarande vara sur och att dessutom låta detta synas på bild.
Men annars gick det bra. Jag var som en blöt fläck när jag var klar. Kändes som att jag inte andades på 45 minuter ungefär.
Efter jobbet tog jag en tur till banken för att avsluta en uråldrig bankbok och få in lite extra cash på kontot. Trodde jag. Swedbank är sådär på service. I varje fall på kvällskvisten. Men sist jag kollade var det inte jag som bestämt att de skulle ha öppet till sex.... Min bankbok fick sova över på banken och kanske, verkligen kanske, så skulle hon kunna tänka sig att försöka ordna det.
Nu ska jag äta kaka och titta på Sjukhuset. Varför är jag så besatt av sjukhusserier?
Nattvandringströttheten hänger kvar. Mitt huvud känns som en vattenmelon och ögonen tåras av trötthet.
Idag ska jag fotografera vår nya styrelse. Jag är så nervös att jag är redo att kräkas rakt ut. Det är lite oklart varför jag är så nervös, men det kan hänga ihop med att jag inte direkt känner fullt förtroende från min närmaste chef i den här frågan. Han har inte direkt jublat över att rektor tycker det går alldeles utmärkt bra om jag fotar istället för att vi hyr in en fotograf.
En inhyrd fotograf hade suttit som en smäck nu.
Redan igår började jag längta till nästa helg. Jag vet inte hur bra det är. Av erfarenhet vet jag att om jag är för laddad inför en fest kan vad som helst hända. Då räknar jag in ofrivillig sömn på toalett, fallskador, hysterisk gråt utan anledning, ett hederligt slagsmål.... jag kan fortsätta i en halv evighet....
Så nu ska jag försöka bli oladdad. Hur gör man? Ska även försöka ta mig igenom veckan som bland annat innehåller ovan nämnda ångestfyllda fotografering, tejpkurs på ännu okänt ställe, interkulturell utbildning, bakning av hemliga kakor, färgning av hår, kafferservering på derby och sen den efterlängtade festen som jag nu ska ladda ur ifrån. Kan man säga så?
