Ruskigt vad veckorna går fort nuförtiden. Swisch och swosch säger det bara. Men det är ju härligt också. Jag gillar ju som bekant fredagar och helg. Vem gör inte det?
Idag är det dessutom en lite kortare arbetsdag. Tack alla helgon.
På schemat för helgen står sitta i sekretariatet på en spännande fotbollsturnering, gå på kroppkakefest, förhoppningsvis fotografera fina Hanna (det krävs dock fint höstväder för det - en utopi?), fira mamma-mu som snart fyller år.
Japp. En styck bra helg ÄR i antågande. Vad ska du göra i helgen?
Fick precis rapport om att det snöar hemma hos M&P. Alltså ungefär tre mil från där jag befinner mig nu. Hu. Jag är inte riktigt redo för snö än känner jag. Framförallt är inte min bil redo - jag vet inte ens om vinterdäcken fortfarande räknas som däck...
Men vilken tur att man cyklat till jobbet idag då. Nu är det ösregn. Men det kan bli snöstorm istället. Jag kan inte bestämma mig för vilket jag gillar bäst.
--------------------
Det var ruskigt vad snön färdas fort i år. Nu snöar det här också. Visserligen tillsammans med regn. Men ändå.
Fast detta flygbolaget låg visst också i farozonen för konkurs. Kan vi inte bara avskaffa den här finanskrisen nu? Jag är för! Alla som är för räcker upp en hand!
Aj då. Konkurs är sällan bra. Allra helst inte när det liksom var tänkt att vi skulle sitta på ett av Sterlings flyg om sisådär tre veckor...
Isländska ägare + finanskris = trubbel i reseparadiset.
Hoppas hoppas hoppas nu att detta kan lösa sig. Jag tror i alla fall att vi bokat via en resebyrå - då finns visst hopp kvar. Alla som bokat direkt på deras hemsida förlorar biljetterna. Även de som redan är iväg. Bra jobbat Sterling....
Ni ville ha bild. Här kommer bild. Eller snarare bilder. I verkligheten är det lite mörkare. Fast tredje bilden är ganska verklighetstrogen. Synd att ni inte kan se hur gott det luktar. Mm mm mm.
Äntligen. Nu har min kalufs på huvudet gått från att se ut som något som mest liknade en kvast till ett glansigt, mjukt hår. Det luktar dessutom så gott att jag mest bara vill sniffa på det hela tiden.
Lite klipp och lite färg. Jag är supernöjd. Superdupernöjd.
Min frisör sa att färgen på håret liknade en chokladfondue.... mmm, smarrigt.
Kurr kurr. Knorr knorr. Ännu ett bevis på att min kropp är en smula trögtänkt. Magen är inställd på lunch nu. En timme för tidigt enligt den nya tiden. Men ganska precis i tid enligt den gamla tiden.
Min kropp klarar inte av tidsomställningar. Även om man kan tycka att den omställning vi gjorde i helgen borde vara av den lättare varianten att ta till sig om man är kropp. Men eftersom jag tittade på klockan sista gången 04.03 i natt så är jag inte riktigt säker på att min kropp fattat att det är lätt.
Så min plan för dagen är att förneka att jag är trött samt blinka så sällan som möjligt för att inte riskera att somna framför datorn. Men hu, det svider i ögonen.
Igår var det pysseljunta igen. Jag stickade faktiskt klart den dära halsduken. Fast det berodde mer på att garnet tog slut än att den faktiskt var lagom lång... Sedan försökte vi lägga upp nya maskor. Omöjligt. Så vi fick ringa stickakuten, aka mamma, och bli guidade. (Lina - jag klarade det senare på kvällen....) Det är ruskigt svårt att sticka via telefon. Inget jag rekommenderar i första taget.
Nu är min bil på service. Hjälp. Hoppas han sköter sig - bilen alltså.
Jag har ensamhemmakväll. Brukar bli så eftersom darling på fredagar ägnar sig åt den där sporten som rimmar så bra på hans namn...
Men jag har egentligen inget emot det. Käka lite. Slappa lite. Kolla någon bra film. En lugn och skön fredag brukar vara precis vad jag behöver. Denna fredag är inget undantag.
Har precis tittat på filmen P.S. I love you. En riktig sarafilm faktiskt. Och framförallt så passade den ypperligt för en ensamhemmakväll. Det var till och med nästan så jag snyftade lite - det är stort eftersom jag ALDRIG gråtit till en film. Inte ens till Titanic. Och så skrattade jag. Riktiga gapskratt. Inte heller så ofta filmer lyckas locka en till det. Bra.
Nu funderar jag på om man kan diska fast klockan är natt. Men jo. Barnen kan ju skrika i falsett fast det knappt är morgon...
Jag har aldrig ätit ägg och kommer troligtvis, med 99% sannolikhet, aldrig att äta ägg. Jag kan till och med tänka mig att gå så långt som att säga att jag hatar ägg. Så länge de inte ingår i en smarrig kaka eller tunn pannkaka.
Idag gjorde jag misstaget att välja skaldjursröra till min bakade potatis. Ungefär halvvägs inser jag att det är små små små äggbitar i röran. Rent smakmässigt överlevde jag eftersom jag inte kände smaken. Men min mage nu efteråt. Aj.
Jag behöver inte bli mer vis nu. Jag är väldigt nöjd med två visdomständer och känner inte ett jättestort behov av att få en tredje - BAKOM en som redan finns. Är det ens möjligt? Det kliar, kliar, kliar i tänderna. Jag håller på att bli galen.
Naturligtvis är det på högersidan. Jag börjar misstänka att min högersida gått ut i någon slags strejk. Högerarmen - strejk Höger skuldra - strejk Höger visdomstand - strejk Högerben - strejkbrytare
Men. Jag är vis nog att förstå att nu är helgen här snart. Det är underbart - som vanligt. Somliga ska nog fira lönehelg i helgen. Jag tänkte ta det firandet på måndag, för visst är det väl ett ursmart och bra system att vi inom kommunen får våra slantar den 27de... Fantastiskt.
Är det inte lite av ett mysterium hur jag kan ha så dålig datormusmotorik i vänsterhanden trots att jag är vänsterhänt? Jag antar att det är en vanesak, men ändå.
Igår hade jag kreativ kväll. Fotade fina Elinors fin fina skulpturer och pluttade in dem i en liten broschyrliknande sak. Hoppas hon blir nöjd. Och hoppas framförallt att hon vinner det dära stipendiet.
Nu ska jag och min musarm cykla hemåt i det fantastiskt inspirerande gråa vädret...
Nästa vecka tänkte jag slå nya rekord i att spendera pengar. Det är inte helt osannolikt att jag hamnar i ekonomisk koma framåt onsdagen.
Service på bilen på måndag. Sällan billigt. Runt 2000 pengar för att vara lite mer specifik. Service på håret på tisdag. Sällan billigt. Varför så dyrt?
Men min lille ulj blir förhoppningsvis nöjd med lite ompyssling. Likaså hoppas jag att min kvast till hår hittar tillbaka till de där glansdagarna.
Ja. Då var det dags igen. Konstiga funderingar finns dock inte bara hos mig har jag märkt. Får sms där min konstiga-funderingar-partner klurar på varför man skrattar egentligen, hur vet hjärnan att det är roligt och att man ska skratta då.... någon med hjärnkunskaper som har ett svar?
Min senaste fundering att lägga till listan är: Hur uppfanns pussen? Vem uppfann den? Hur kom man fram till att; jomen att sätta mun mot mun är ju mysigt - det måste vara en puss?
Söndag. Mysdag. Lite sliten och trött. Men mys hela dagen är ju aldrig fel för ett trött huvud. MammaPappa kom på besök och bjöd oss på smarrig mat som gjorde att jag inte var hungrig igen förrän imorse. Fajita Pita har nog aldrig smakat så bra.
Mys i soffan, tv och film. Ja, en bra söndag helt enkelt. Jag minns söndagar då man hade ångest för att det var just söndag. Men jag minns detta väldigt vagt - den där söndagsångesten är nämligen inte så vanligt förekommande längre. Tjoho.
Måndag. Ny vecka. Nya utmaningar. Massor att göra på jobbet och några specialuppdrag i övrigt.
Fredag är som vanligt woho woho. Började fredagskvällen med pysseljunta hos Elinor. Stickade en del på min halsduk (någon som någon gång stickat klart en halsduk? - jag vet inte om jag nånsin kommer lyckas...) men framförallt god fika och mys med fina tjejer.
Via Cityhallen och sedan hem till Sex and the city. Godispåse och säng och film. Mmhmm, det kallar jag fredag.
Rätt svar på vem mannen med håret är är precis som Ann gissade - Lars Adaktusson. Han var moderator för huvudseminariet vid dagens näringslivsdag.
Han är cool. Framför allt är det häftigt att lyssna till någon som är så professionell och verkligen vet vad han pratar om. Mötet mellan honom och de lokala medierna var sannerligen en intressant upplevelse.
Men utan tvekan och helt outstanding bäst var föreläsaren Fredrik Härén. Om ni någon gång får chansen att lyssna på honom - gör det. Det var längesedan, om ens någonsin, som jag skrattade så mycket under en föreläsning och samtidigt fick så många tankeställare. Riktigt, riktigt bra. Jag är lyrisk.
Tanken slog mig igår. Jag är nöjd. Jag är så förbaskat förbenat nöjd.
Nöjd med livet alltså. Utan inbördes ordning:
- Jag har ett jobb som ger mig utmaningar, som jag trivs kanon med och har dessutom roliga kollegor. - Jag har en sambo som jag älskar. - Jag har en fritid som jag numera har full kontroll över och gör vad jag vill med. - Jag har massor av fina underbara vänner som bryr sig, finns där, piggar upp och är fantastiska. - Jag har en otrolig familj med ljuvliga syskonbarn.
Kan man vara annat än nöjd?
Förut har det här med att vara nöjd skrämt mig en smula. Jag har inte riktigt vågat känna efter om jag varit nöjd. För vad skulle hända då. Om man är nöjd, finns det då något att sträva efter? Ja. Nöjd är inte lika med klar, färdig och the end. Kanske låter självklart. Men min hjärna är allt annat än självklar - fast det har ni nog redan listat ut.
Mamma säger ofta att jag är ett längtans barn. Så är det nog. Jag tror till och med att jag föddes med en längtan. Efter första dagen på lekis så längtade jag tills det var dags att börja i riktiga skolan. När jag fyllt år, i mitten av maj, så längtade jag till julafton.
Det är sannolikt även på grund av, eller kanske tack vare, min längtan som jag valde det spår i livet som jag gjorde. Information, kommunikation, kreativitet, nyheter - i min värld handlar det om längtan. Längtan efter något mer, nytt, annorlunda. En längtan efter att skapa.
Om man ska vara lite mindre djup (ja, det passar nog den här bloggen bättre) så längtar jag varje vecka efter något. Just nu står bland annat detta på längtanslistan:
- sol och semester om drygt en månad - minimerande av kvastliknande hår på huvudet - klippning alltså - årsfest - piff, fiff och finklätt - lussebullar och pepparkakor - jag vågar inte riktigt säga att jag längtar efter jul...än
Vaknade. Mörkt. Tänkte att klockan väl är runt 06.58 som den brukar vara när jag vaknar innan Dolly börjat sjunga. Så där låg jag och väntade på att sången skulle komma igång. Man kan väl säga att jag hade kunnat få vänta om jag inte öppnat ögat igen och konstaterat att klockan visade 03.10.
Jag gillar sådana upptäckter. Upptäckter som innebär att man kan sno täcket från darling och sussa vidare i flera timmar.
Inte nog med att måndag är just måndag. Idag är det tydligen en exceptionellt kaosig måndag. Konstig sak efter konstig sak inträffar och jag har snart överdoserat intaget av té - eftersom en kopp är ett måste så fort något kajkar iväg åt fel håll.
Det är nästan så jag längtar efter att det ska bli tisdag. Då är det illa - tisdagar är ju inte direkt favoritdagen...
Hu nej. Jag börjar låta som tanterna i lunchrummet som ständigt har något fint i-landsproblem att klaga och gnälla över. För dagen var det gräs och mossa mellan plattorna...
Men. Klipptid är nu bokad. Kombinerat med färgning av kalufsen. I två veckor till behöver jag hålla ut. Längtar och längtar och LÄNGTAR.
Lugn och bra helg indeed. Åkte till syskonbarn i väst för lek och bus. Mina små godingar. Fick dock först sopa runt min bil eftersom en styck smart individ tappat en glasflaska precis bredvid min lille ulj. Glas + däck = inte bra.
Vidare från spexande barn till middag hos mamman och pappan. Tog mig en extremt lugn kväll där och återvände till öst med både brasilienpresenter och mat i stora lass.
Pysselsöndagen innehöll både mallanpyssel och vilsekörning i Ramdala. Vi provade nog varenda liten väg som fanns att prova, men när vi äntligen fick tillräckligt bra täckning på mobilen så visade det sig att eniros karta var ungefär en halvmil fel i sina beräkningar. När vi väl kommit rätt väntade dock ett stort bord med massor av fina smycken - tokbilliga smycken. Woho.
Idag är det måndag. Väldigt mycket måndag till och med. Segt med andra ord.
För den som fortfarande är ruskigt nyfiken och dessutom har missat de andra en miljon bilderna som sprids över världen kommer här ett smakprov på hur vi såg ut förra helgen.
Mina ögon är röda och trötta. Kollegan säger att jag ser helt slut ut. Det är nog dags att ta helg snart.
Igår var jag förresten med om en spännande sociala-spelet-grej. Jag stod i köket och diskade muggar, på jobbet alltså. En kollega på en annan avdelning kommer in och sniffar lite i luften. - Åh. Är det du som luktar så gott?! säger hon och går närmare mig för att sniffa lite på mig också.
Eftersom det är torsdag eftermiddag och jag inte har en parfymflaska med mig i handväskan var jag ungefär 1000 % säker på att det inte var mig hon menade, utan kvinnan som precis passerat i korridoren utanför. Jag luktade som man gör efter att ha producerat en tolvsidig broschyr på en timme.
Det intressanta kom när hon också insåg att det inte var jag och sedan skulle försöka krångla sig ur att den goda doften inte kom från mig... Hoho.
En guldpeng månader har gått nu. Tio månader alltså. Det här året kan nog gå till historien som det år som gått absolut fortast. Nånsin. Det är underbart. Tio månader är underbart.
Och som om det inte vore bra nog så är det även fredag idag. Lovely. Blir nog en lugn helg med besök i väst, pyssel och mys.
Ikväll blir det definitivt mys. Och Prison Break skulle jag tro. Eller bio. Guldpeng. Fint.
Vaknade när klockan ringde imorse (vore väl konstigt annars...) och klurade på exakt hur många timmar fel hade jag ställt klockan? Det var ju nattenmörkt fortfarande.
Tänkte att, okej det blir väl bättre lagom till jag duschat och ska äta frukost. Kom ut ur duschen och fick titta på klockan igen. Mörker.
Tog mig till jobbet. Fortfarande mörkt. Hur kan man glömma detta? Det inträffar ju varje år. Mörkret anfaller oss. I do not like mörker.
Fast. Mina vänner. Jag är bara 43 dagar från solsemester så jag tror jag måste sluta gnälla ungefär..... nu.
Min kamera dog. Battery empty är sällan bra när man ska lägga in bilder. Så i väntan på att jag kan ladda den lånar jag ett par bilder från Elinor och ger er ett smakprov:
Festen var kanonbra. Maskerad är ju så roligt. Allra helst när man går ut tillsammans sen. Det är ju inte direkt varje dag som Spindelmannen, Bröderna Dalton och Batman syns på dansgolvet.
Söndagen blev så lugn och mysig som bara söndagar kan vara. Sov länge, spelade spel hela dagen och bara hade det allmänt gött. I love myssöndagar.
Just nu pågår något fantastiskt i mitt kök. Tre grabbar syr byxor till kvällens maskerad. Helt hysteriskt roligt och inte direkt något som jag förväntat mig att se när jag kom hem från den lilla shoppingrundan. Byxor är ju kanske inte direkt det lättaste att sy, men oj va snygga de kommer vara ikväll. Typ. Just nu är den stora frågan: Hur syr man grenen?
:)
Min outfit ser ut såhär:
Kjol:
Cape:
Linne:
Japp. Outfiten i delar. Imorgon får ni se den fulländad och klar med hår, smink och allt.
Kjol med vansinnigt onödigt komplicerad design - check Cape med ståltråd insydd i tre av fyra sidor - check Rosa S fastsytt på svart linne - check
Japp. Nu är jag redo att bli superhjälte. Jag är väldigt nöjd med hela konkarongen. Men nästan allra mest nöjd med hur ambitiös jag varit (och att resultatet för en gångs skull stämmer överens med bilden i huvudet...)
Nu ska bara bumbibärssa....förlåt....superhjältedricka inhandlas. Sedan är jag redo för party. Bildbevis på kreationen kommer för de som är intresserade. Fast inte nu. Nu ska jag dricka limevatten och pilla navel en stund.
Tro det eller ej. Men kjolen blev faktiskt klar igår. Jag är till och med nöjd - den blev ganska precis så som jag tänkt. Möjligtvis med något snedare nederkant, men den som försökt klippa i rosa "tyllnät" vet att det inte direkt är det lättaste i världshistorien...
Ikväll ska en styck cape tillverkas samt även ett S till mitt linne. Jag tror det blir very very nice.
För den som eventuellt missat det så är det fredag idag. Woho. Jag älskar fredagar.
Jakten på en superkraft går vidare. Förslagen just nu är:
Teleportering Telepati Öldrickare (Mallan förespråkar rosa dryck istället för öl här...)
Shit. Min kjolplan var inte helt lätt att genomföra. Om jag hade varit nöjd med ett lager så hade jag varit klar för flera timmar sedan. Men varför göra det enkelt för sig?! Haha. Just nu ligger den nålad och klar på golvet, men det råder ett svart hål över hur tusan jag ska lyckas sy ihop den på bästa sätt. Jag hoppas det svarta hålet hänger ihop med trötta ögon. Syföreningen har därför beslutat att ta paus till imorgon. Snilleblixt i drömmarna hoppas jag på...
Men det ser lovande ut. Den blir ju cool. Om den hänger ihop. Risken är den motsatta också förresten - att den hänger ihop lite väl bra.
Gjorde en mindre felkalkylering i början så kjolen tas på som en tröja. Men det kan jag leva med så länge den går att ta på det hållet. Det är även lite därför det är kritiskt med nästa lager...
Puh. Klädskapare är sannerligen inget för mig och någon ny Lena Ph kan jag visst inte heller bli.