mellan vakna & somna

Agnes 4 år

Kategori: Diverse

 
Lite oklart om pausen är över, eller om detta bara är en tillfällig återkomst. Men jag kände att en sammanfattning inför den fjärde födelsedagen vill jag ju gärna ha sparat framöver. :)
 
Agnes fyller ju fyra år och som hon längtat efter denna födelsedag. "Är det länge kvar till jag fyller år nu mamma" har hon frågat i flera veckor. Det känns som det har hänt mycket det senaste året, samtidigt som hon ju såklart är sig väldigt lik personlighetsmässigt. Hon är fortfarande lite avvaktande i nya grupper, men där hon känner sig trygg tar hon sin plats. Det är mycket spring och fart i benen, just nu äter hon som en häst - minst två portioner per måltid och det är förstås himla glädjande när man kämpat med just det sedan dagen hon föddes.
 
Vi går på minisim en gång i veckan, bara Agnes och jag, och som hon älskar det. Lite utmaningar för henne, men fortfarande kul och bastun och frukten efteråt är ju minst halva grejen.
 
Sång och musik är verkligen något hon gillar i massor. Hon tar gärna små pauser på egen hand när hon vill vara i fred. Ritar och pysslar gärna, och gubbarna börjar nu få mer och mer detaljer. Himla kul. Hon är mycket intresserad av bokstäver och kan flera stycken kopplat till kompisarna på förskolan.
 
Humöret är fortfarande stort, och varierande, som det ska vara på en fyraåring antar jag. Men det utmanar helt klart tålamodet för mamman och pappan med jämna mellanrum. Lillebror är just nu mest jobbig eftersom han ska ha allt hon har och även är starkare än henne och kan brotta ner storasyster utan större problem. Men hon kan lika gärna i nästa stund busa och kramas med honom och vill absolut inte göra något annat än att dela rum med sin häppe.
 
Hon leker gärna med dockor, lera eller bygger olika spännande balansbanor genom huset. Hon är väldigt medveten om saker som händer runt henne, är snäll och kommer gärna och kramas.
 
Tänk att det redan gått fyra år. Vår stora fina Agnes!
 
 

Agnes 4 år

Kategori: Diverse

 
Lite oklart om pausen är över, eller om detta bara är en tillfällig återkomst. Men jag kände att en sammanfattning inför den fjärde födelsedagen vill jag ju gärna ha sparat framöver. :)
 
Agnes fyller ju fyra år och som hon längtat efter denna födelsedag. "Är det länge kvar till jag fyller år nu mamma" har hon frågat i flera veckor. Det känns som det har hänt mycket det senaste året, samtidigt som hon ju såklart är sig väldigt lik personlighetsmässigt. Hon är fortfarande lite avvaktande i nya grupper, men där hon känner sig trygg tar hon sin plats. Det är mycket spring och fart i benen, just nu äter hon som en häst - minst två portioner per måltid och det är förstås himla glädjande när man kämpat med just det sedan dagen hon föddes.
 
Vi går på minisim en gång i veckan, bara Agnes och jag, och som hon älskar det. Lite utmaningar för henne, men fortfarande kul och bastun och frukten efteråt är ju minst halva grejen.
 
Sång och musik är verkligen något hon gillar i massor. Hon tar gärna små pauser på egen hand när hon vill vara i fred. Ritar och pysslar gärna, och gubbarna börjar nu få mer och mer detaljer. Himla kul. Hon är mycket intresserad av bokstäver och kan flera stycken kopplat till kompisarna på förskolan.
 
Humöret är fortfarande stort, och varierande, som det ska vara på en fyraåring antar jag. Men det utmanar helt klart tålamodet för mamman och pappan med jämna mellanrum. Lillebror är just nu mest jobbig eftersom han ska ha allt hon har och även är starkare än henne och kan brotta ner storasyster utan större problem. Men hon kan lika gärna i nästa stund busa och kramas med honom och vill absolut inte göra något annat än att dela rum med sin häppe.
 
Hon leker gärna med dockor, lera eller bygger olika spännande balansbanor genom huset. Hon är väldigt medveten om saker som händer runt henne, är snäll och kommer gärna och kramas.
 
Tänk att det redan gått fyra år. Vår stora fina Agnes!
 
 

Paus

Kategori: Diverse

Det är en galen värld vi vaknat upp till idag. Jösses ja.
Men nu är det som det är och det är väl bara att försöka hålla näsan över ytan tills det vänder - eller nåt.
 
Inte på grund av den galna världen, mer på grund av tidsbrist, idébrist och så där, så tar jag paus med bloggen lite nu. Så ni åtta som troget följer vet liksom. ;)

Höst

Kategori: Diverse

Ljuva höst. Svårt att förstå att detta var långt ifrån min bästa årstid för några år sedan. Som jag njuter nu av hög klar luft, alla färger, få mysa med tända ljus under en filt och ja, till och med regn är rätt mysigt. :)

Sedan sist har jag hunnit jobba en del, så klart, men det blir också några träningstillfällen i veckan och än så länge tycker även knät det är helt okej. 😉. Jag har också hunnit med en helt perfekt tisdagskväll på stan när världens bästa Ann var här på jobb. Ljuvligt härligt med en kväll med massa prat bara vi.

Vi har också hunnit med halloweenfest nu i helgen och i fredags tände vi ljus i minneslunden och saknade vår fine svärfar/pappa/farfar extra mycket denna dag.

Utflykt

Kategori: Diverse

I lördags agerade Morgan flytthjälp till sin bror och jag passade då på att kombinera skoshopping till småttingarna och häng med syster och syskonbarnen. Attans bra. Röjarralf levde loppan på Stadium, men tyckte annars det var lite så där att gå i affärer. Agnes var mycket nöjd över att moster tagit med vagn så att hon för ovanlighetens skull kunde sitta och bara åka runt. Väldigt bekvämt. :)
 
Skor hittades och eftersom vi ändå hamnade nästan på samma ställe som pappan med vår shopping så åkte vi och hämtade honom när vi var klara. Alla nöjda och glada. :)
 
I söndags, efter att jag vilat bort min galna huvudvärk, så fick nya skorna invigas på en liten söndagsutflykt med halskrageshopping och fika. Fint. Agnes är så väldigt väldigt nöjd med sina nya skor "Jag ska ha dem på Stubben och visa för alla barnen" - bästa betyget. Häppen verkar också himla nöjd, knatar på som bara den - även utomhus nuförtiden.
 
 
I övrigt har jag nu äntligen fått hem ett knäskydd och fått godkänt från sjukgymnasten att prova lite annan träning än dödstråkig rehab. Så Friskis, here I come.
 
 
 
 

Ett

Kategori: Diverse

Ganska exakt nu, för ett år sedan var han på väg ut. Den store lille killen. Det är helt sjukt att han redan blir ett år. Var sjutton har det här året tagit vägen?

Nåväl. Det blev lite kalasande idag också med paket, fika och bus med kompisarna. Himla fint såhär mitt i veckan.

Lite om Viggo då. Han är just nu inne i någon slags uppmärksamhetsfas vilket innebär en hel del gnäll eftersom man omöjligt kan bära eller busa precis varje vaken minut. Han går ordentligt och inomhus är det helt klart mer gång än kryp nu. Hans sätt att söka, och få, uppmärksamhet är att banka som en tok på vitrinskåpet. Puh.

Han är en liten röjarralf, full fart hela tiden i vaket tillstånd. Lite mamma och pappa kan han säga och jag har känslan av att han vet att jag är just mamma. Annars är det mest pekfingret och dadda, dodd, där, eh, oh, ah. 😉

Bollar är superskoj, likaså bilar och att plocka saker i och ur väskor eller lådor. Att busa med syrran är jätteroligt, men den känslan är långt ifrån besvarad. 😉 Mat är sällan några problem, men han vill helst äta själv vilket går lite sådär. Antalet tänder ligger fortfarande stadigt på noll.

Han sover fortfarande ganska svajigt, låter som en dinosaurie om nätterna och vaknar tidigt. Dock kan han nu tänka sig att somna om på soffan till kanske halv sju. Lyxigt.

Han är röjig och tokig och alldeles underbar.

 
 

Ettårskalas

Kategori: Diverse

Det är inte riktigt klokt att familjens lille bebis fyller ett helt år på onsdag. Dock kan jag fortfarande, utan större problem, komma ihåg den frustrerade elefantkänslan vid den här tiden förra året - tre dagar över bf. ;)
 
I helgen vankades det i alla fall lite kalas för nusenosen. Lite sjukdomsbortfall blev det så det blev ett litet och mysigt kalas. Men lillebror var såå nöjd, inte minst för att han fick smaka både chokladboll och tårta OCH leka obegränsat med snören och kartonger...De fina sakerna på insidan av kartongerna lekte mest Agnes med till en början. :) Agnes var också himla nöjd som fick ha sina stora kusiner på lek och mys i några timmar på eftermiddagen. Fin dag.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kul

Kategori: Diverse

En och en halv vecka tillbaka på jobbet och ja, det är fortfarande kul. Jag lovar att jag älskar mina barn, men även mammor kan faktiskt trivas med att jobba. Också. 😉 Har fått frågan om hur mycket jag ska jobba nu säkert tjugo gånger den senaste veckan. Och minerna när jag svarat heltid har varit enbart chockförvåning. Men allt har blivit lite mer avslappnat när jag berättat att pappa Morgan är hemma. 😉

Nej, nu ska vi inte gräva ner oss i det gamla hålet. Jobbet är kul, barnen är nöjda och glada, jag får komma hem och vara efterlängtad och Morgan får känna på att vara den förhandlande gränssättande föräldern som får extra mycket mys och bus.

Det mesta nu handlar om att komma in det här nya läget, för oss alla. Och sen verkar en förkylning ligga och lura runt knuten, och titta fram lite ibland, så energinivån är overkligt låg just nu. Det kanske inte hjälper till heller att lillebror låter som en dinosaurie halva nätterna eller att storasyster blivit lite mörkrädd och dessutom slutat med nattblöja sen ett tag tillbaka med lite blandade resultat. Oh well, var sak har sin tid. Även nattsömn. 😉

Hösten är i alla fall nya favoritårstiden, de grubblande tankarna är lite för störiga precis när man ska sova och i helgen fick jag ett sådant lyckorus av kärlek till min lilla familj så jag började gråta lite mitt i pannkakssteket. Fint ändå.

Countdown

Kategori: Diverse

Nu närmar det sig verkligen jobbstart för den här mamman. På måndag är det dags att försöka veva igång hjärnan igen och åka och hänga med mina bästa kollegor dagarna i ända. Inte dumt alls och jag är bara peppad, ingen ångest i sikte. Självklart kommer jag sakna mina små huliganer, men de kommer ju vara hemma med pappan och ha det hur bra som helst.

Och jag tror nog faktiskt att jag ganska precis just nu behöver en paus från att vara hemmamamma. Det är ju heller inte omöjligt att jag faktiskt blir en bättre mamma av att göra lite annat om dagarna. Tålamodet kommer förhoppningsvis inte vara slut redan vid frukosten till exempel... Jag älskar mina barn till månen och tillbaka, men trött är jag och tålamodet har liksom sinat nu. 😉. En röjarralf och en som vet precis vilka knappar hon ska trycka på kan visst ha den effekten. 😂

Men en omställning blir det ju helt klart. Det blir till exempel lite halvklurigt att ta en tupplur med nusenosen om natten varit osovig. Det kan också bli lite andra diskussioner än "ät inte sopor", "sluta gärna banka på vitrinskåpet med leksaken", "brottas inte så ni slår ihjäl er"... Typ så. Eller så blir det ingen skillnad alls och då är det nog dags att bli orolig. 😉

Så nu börjar snart nästa fas i livet. Spännande och kul.

11

Kategori: Diverse

Min lille bullebebis är nu 11 månader. Ack så overkligt att han snart blir ett helt år! Samtidigt har jag svårt att minnas hur det var innan han kom...

Nåväl.
11 månader alltså. Han äter fortfarande som en häst, har nytt gårekord på fem steg i ett svep utan att hålla i sig, älskar när syrran vill busa och babblar osammanhängande mer eller mindre konstant. Han sover lite oroligt på nätterna och vaknar som om han trodde att mamman blivit morgonpigg... Han är full av bus och är inte still många sekunder i vaket tillstånd.

Han är väldigt nyfiken av sig och har inte direkt några tecken på blyghet eller försiktighet. Musik och dans är superskoj och när någon kittlar honom på magen tjuter han av skratt.

När han inte hinner med eller inte får göra som han vill blir han vansinnig, vrålar och kastar sig i en båge bakåt. Han tycker väldigt mycket om att gunga och leka ute.

En vanlig dag vaknar han runt sex (allt från fem till halv sju är egentligen vardag) och äter välling. Till frukost en stund senare blir det oftast smörgås och gröt eller yoghurt. Sedan blir det lunch, samma som vi andra äter, något lättare mellis på eftermiddagen, middag och välling igen på kvällen vid läggdags. Runt halv åtta-åtta brukar han sova gott. Han sover oftast bara en gång, på förmiddagen, och om det blir sömn på eftermiddagen också kan nattningen bli lite av ett lotteri. 😉

Min store lille buse.

200 år

Kategori: Diverse

I helgen som gick var det dags för en riktigt hejdundrans fest. Fem grabbar som alla fyller 40 under året planerade ihop sig och fixade 200 års-fest. Mat, levande musik, massa dans, roligt mingel och lite sömn. Riktigt lyckat med andra ord. Det var nog totalt nästan 70 gäster och det blev en himla bra blandning av människor. Att det dessutom var i det närmaste sommarvärme gjorde ju inte saken sämre direkt.

10

Kategori: Diverse

Ja jo, det är ju några veckor sedan min lille bullebebis blev tio månader. Men bättre sent än aldrig. 😉

På kontrollen på BVC vägde han in på fin fina 12,02 kg och sträckte ut sig till hela 74 cm. Den store lille prinsen. Han klarade alla "testerna" galant och visade sig från sin vanliga soligt glada sida.

Nu vid tio månader klappar han ofta händerna, vinkar gärna till allt och alla, dansar mycket charmigt till musik och står utan stöd. Han närmar sig att kunna ställa sig upp utan stöd också, men har en bit kvar. Däremot är det inga problem alls att vandra iväg med valfri möbel som stöd.

Han går ju under namnet röjarralf av en anledning och i vaket tillstånd är det just nu full fart och väldigt mycket bus. Han vet precis vad han får och inte får, men skrattar bara när vi försöker lära honom vad ordet nej faktiskt betyder... Visserligen är han väldigt söt även då, men det är ju något frustrerande när man för sjuttielfte gången får rädda en blomma från att åka i golvet eller plocka bort något nyfyndat skräp från soppåsen.. 😉

Han har fortfarande syrran som sin stora idol och älskar att krypa in på hennes rum och leka. Ett par gånger per dag kan han till och med krypa in där själv och gå loss på legot en stund. Det är kul att bli jagad, leka tittut eller när man pusskittlar honom under hakan. Det är däremot inte alltid lika kul att somna på kvällen eller sitta still för länge. Han sover bra, även om han stökat lite mer på nätterna ett tag. Men nu den senaste veckan har han kunnat somna om efter att ha vaknat vid fem och vi har inte behövt stiga upp förrän sex-halv sju. Lyx. Både han och Agnes somnar med lite flyt vid 20 på kvällen och vaknar sällan under natten.

Katterna, och andra djur, är fortfarande väldigt roliga att spana på, men det är i allra högsta grad inte en besvarad känsla. Överlag är han oftast en nöjd och glad bebis. Mat är gött, han äter nästan alltid samma som oss, och att charma tanter på Maxi är hans specialitet. 😉

Semester

Kategori: Diverse

Som vanligt blir det lite sommar och semester även på bloggen i såna här ledighetstider. Det är väldigt, väldigt skönt att äntligen vara lediga tillsammans. Även om mycket av Morgans lediga tid läggs på att jobba med fasaden på huset istället, så är det ändå en riktigt härlig semesterkänsla som infunnit sig. Nästa vecka har vi pratat en lift och hoppas då kunna få färdigt det sista på den gaveln. Sen blir nästa steg att riva en altan och få upp ny panel där. I tider av känslor som att det aldrig tar slut tröstar vi oss med att det förhoppningsvis dröjer flera år innan vi behöver pyssla med fasaden igen.

Nåväl, lite annat skoj hinner vi förstås också med. Denna veckan bar det av till Astrid Lindgrens värld och övernattning på Rokulla pensionat. Så kul och mysigt och skönt att komma iväg. Familjens pippiälskare var förstås supernöjd, men även lillebror och vi vuxna stortrivdes på alv. Det blir garanterat fler utflykter dit i framtiden.

Och så en bildbomb 😉

Sommar

Kategori: Diverse

Oj vad härligt med sommar! Vi har badat, badat och badat lite till. Även lillebror har plaskat i sjö och hav. Ljuvligt!

Häcka

Kategori: Diverse

Det är inte bara lillebror i familjen som kan få röjarralfryck, i söndags gick vi loss lite i trädgården. Risig hagtorn togs ner, halvt päronträd kapades och vildvuxen häck besegrades. Jag har fortfarande sjuk träningsvärk från häckklippningen, men resultatet blev så bra att det är klart värt. 😉 Kanske inte trädgårdsmästarklass på klippningen, men jag är nöjd ändå.

Idag kom sommaren äntligen på besök igen. Eller ja, självklart i sällskap med moln men det var tillräckligt varmt och skönt för att sommarkänslorna skulle vakna.

Annars längtar vi mest till pappans semester nu och smider lite planer för de lediga veckorna. Ska. Bli. Så. Skönt. 😉

5

Kategori: Diverse

Tänk, nu är min store lille gosse redan fem månader. Heeelt galet!
 
Viggo har under en period varit lite mer gnällig än vanligt. Misstänker att det är tänder som är på gång. Men den senaste prövningen innebär också ett hejdundrandes humör när det ska ätas. Det är inte helt lätt att försöka mata en liten ål. Men detta började efter att han fick börja smaka på gröt, så det handlar ju högst troligt om att han har fått smak för det goda livet. :)
 
Under en period har han ju vaknat tidigt tidigt och bara somnat om på sin mamma i soffan. Det har blivit lite bättre nu de senaste dagarna, så jag hoppas det håller i sig. Han somnar själv på kvällen, runt nio efter sista målet mat och sover gott fram till runt halv sex-sex. På dagarna är det fortfarande lite sisådär med rutinerna, men vid åtta brukar han ta sig en lur och runt lunch sover han gärna en lite längre stund. Så det tar sig på rutinfronten. :)
 
Annars trivs han bäst när det händer saker, vill gärna stå, hoppa eller sitta. Största idolen är storasyster och att titta på när mamma och syrran dansar i köket är stenkul. :)

 
Vid bvc-besöket idag vägde han in på 9245 gram och är nu 68 cm lång. Vaccineringen verkar göra honom ganska trött och gnällig denna gången, så det har blivit extra mycket gos idag. 

 
 

Lite strömlöst till

Kategori: Diverse

Någon gång där i november pratade jag och Morgan om hur skönt det var att vi sluppit några värre stormar och längre strömavbrott denna hösten. Vem visste att hösten visst hängde med in i december i år och nu har vi minsann fått både stormar och strömlöshet... I söndags blinkade det friskt hela kvällen och efter 21 försvann strömmen helt. Man blir ju smått gråtfärdig när vi precis haft ett långt avbrott och Eons "ingen prognos" känns ju inte så upplyftande då. Tack och lov återvände strömmen i måndags igen och 1800-talslivet blev inte så långvarigt den här gången. Imorgon ska vi på något slags informationsmöte med Eon där de ska berätta om sina framtida satsningar för att öka leveranssäkerheten. MYCKET spännande. :) Funderar nämligen på att gå ut och gräva ner ledningen själv snart, alternativt emigrera till ett lite mer civiliserat område...
 
I måndags susade vi iväg på 2-månaderskontroll för den inte så lille gossen. 6870 gram och 62 cm. Som sagt, inte så liten. Men attans go. Nu börjar det ju hända lite i utvecklingen också. Han har hittat sina händer och tittar väääldigt intresserat på dem i långa stunder, han pratar/svarar när man pratar med honom och skrattar åt allt möjligt. Han äter fortfarande som en häst, men (för tillfället) inte på nätterna. När vi var strömlösa slog han till på att börja sova till sju på morgonen utan mat på natten och i söndags slog både han och Agnes något slags sovrekord när de vaknade vid åtta. Halleluja. :)
 
 
 
 
I söndags tog familjen sig en något frusen runda på Bubbetorps julmarknad. Lite julstämning lyckades vi allt hitta. Vi kikade på Lucia, åt kroppkakor och åkte häst och vagn. Himla mysigt. :)
 
 
Sedan sist har vi också hunnit med att baka, fira pappan som fyller år idag, jag har varit på julfest med jobbet och så har vi pysslat och fixat en del. Tiden går så väldigt fort just nu, tänk att det snart bara är elvaaaa näääätter kvar till jul.
 
 
 
 
 
 

Final countdown

Kategori: Diverse

Overkligt nog är det sista arbetsdagen idag. Den allra sista dagen innan sisådär ett års föräldraledighet. Om allt går som förväntat och planerat. Galet är ordet.
 
Karatekid är livlig som vanligt, det börjar bli ganska obekvämt när hen skuttar runt ett varv och gör utbrytningsförsök via naveln. Ugh. Fötterna är som bollar och det känns som att jag går på små gelkuddar = skor som passar har utgått, snart blir det foppatofflor. ;) Halsbrännan nattetid är fortfarande lite som ett skämt, vaknar i eldsprutande-drake-läge minst en gång per natt. Så hur mysigt det än är att det faktiskt växer en liten fis i magen så är det inte helt utan längtan jag ser fram emot att kunna röra mig lite mer obehindrat, ta på mig strumpor utan att bli svettig, få tillbaka känseln i fingertopparna och sånt där.
 
 

 
Har börjat få en del känningar, igår var första gången som jag faktiskt kände hur de kom och gick. Med långt mellanrum och ingen regelbudenhet alls, men ändå. Det blir ändå en liten liten försmak av vad som komma ska.
 
Väskan är packad sedan en vecka ungefär. Mest för att Morgan tvingat mig, men det är ju rätt skönt att ha det klart. Kläder till bebis, gosig filt, mjuka sköna kläder till mig och ett litet ombyte till pappan. Och så en present till den blivande storasystern också, av någon anledning kändes det extra viktigt för mig att ha med i väskan redan från början.
 
Mina tankar inför förlossningen är än så länge rätt lugna. Jag har en bra erfarenhet av just den biten med mig från när Agnes föddes. Så jag litar på att min kropp kommer göra jobbet även denna gång tillsammans med duktig personal. Har önskat mig samma "ordning" på smärtlindringen som förra gången och även skickat med att kommunikationen med barnmorskan är väldigt viktig - det var just kommunikationen som gjorde förlossningen till något bra förra gången, trots viss dramatik. Just smärtlindringsbiten är ju lite svår att förutspå, jag kanske begär eda som bedövning fortare än kvickast. Men känslan är ändå att min kontrollpunkt andningen ihop med lustgas och "alternativa" smärtlindringsmetoder får vara utgångsläget även denna gång.
 
Jag antar att alla dessa tankar ändå är lite tecken på att jag börjar landa även mentalt, börjar så smått förstå. Fast ändå inte. Det är ju så stort. :)
 
Även bönans vardag kommer ju se annorlunda ut redan nu. Från och med måndag blir det ju inga mer långa dagar på Stubben, vi kommer dock ha kvar henne där 15 timmar per vecka. Tror det är bra för oss alla. :)
 
 

Ruckbart

Kategori: Diverse

22 dagar kvar till beräknad födelsedag för karatekid. Det är helt galet. Jag har inte riktigt landat i det mentalt än, men vid veckans besök hos barnmorskan så blev det i alla fall lite mer "på riktigt". Den där krabaten där inne är ju liksom färdigbakad nu och skulle det sätta igång så stoppar man inte det utan då är det bara att åka med. :)
 
Barnmorskan kunde också konstatera att bebisen låg långt ner, inte riktigt helt fixerad ännu utan fortfarande ruckbart läge. Men ändå. Jag börjar så smått inse att det snart är dags. :)
 

I helgen, efter vad som kändes som evighetsregn, tog vi oss ut i skogen en runda i alla fall. Inte för att det är någon prestation när man faktiskt bor I skogen, men hela familjen vallade runt sig en runda. Mycket välbehövligt och skönt väder efter regnrusket. Bönis var förstås mycket nöjd med alla vattenpölar som gick att hoppa i och jag var himla nöjd med svalt väder och fin fin ljung som fick följa med hem.
 
 

Bilden

Kategori: Diverse

Bilden av en drunknad treårig pojke sprids som en löpeld på internet. Jag ser den överallt. Och jag vill verkligen inte se den. Dels vill jag ju förstås inte se den för att jag önskar att det aldrig hade hänt, aldrig hade behövt hända. Men den passerar också en gräns för mig för vad som är okej. Hade samma slags bild, ocensurerad och tydlig, publicerats på ett svenskt barn som låg drunknat på en strand här i vårt land? Högst troligt inte.
 
Jag förstår att den sprids för att väcka uppmärksamhet och för att prata till människors hjärtan och vilja att hjälpa. Men ja, för mig är det över gränsen.
 
Att hjälpa är däremot en självklarhet. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag tycker om åsikter som att de som flyr borde stannat där de kom ifrån. Jag kan bara se till mig själv. Hade landet jag bor i drabbats av krig och katastrof så hade jag också gjort vad som helst för att fly och ta mig till en bättre tillvaro för mig och min familj. Och då hoppas jag verkligen att det funnits länder med öppna gränser, dit jag fick komma med min midsommarstång, julgran, sommarsånger och andra kulturella traditioner som jag bär med mig. Högst troligt hade jag också haft ett behov av att fortsätta prata på mitt modersmål, jag hade sannolikt sökt mig till andra svenskar i samma situation, jag hade försökt anpassa mig till mitt nya land - men vem vet hur lång tid en sådan anpassning hade tagit.
 
Det är egentligen inte svårare än så för mig. Självklart hade livet på jorden varit bättre utan krig och katastrofer. Men det känns ju lite som en utopi, så varför ska vi inte hjälpa varandra då? En annan gång är det du eller jag som behöver hjälp.