Kom å köp! Kom å köp! Skidor, pjäxor och stavar till salu!
Eftersom de bara står och samlar damm, och nästan hånflinar lite åt mig när jag tittar in i källarförrådet så har jag bestämt mig. Bye, bye skidor!
Jag tyckte det var väldigt trevligt att umgås, de få gånger vi faktiskt har hängt (och då syftar jag inte på tillfället när vi hängde uppochner i ankarliften). Men vår bästa tid var då skidorna, nu tycker jag det är dags för er att gå vidare i livet.
Så därför tycker jag att någon ska klicka in sig här och se till att höra av sig till mig och bli nya ägare till mina snygga, fina, knappt använda och väldigt plogvänliga skidor.
För ett år sedan träffades vi för första gången kärleken och jag.
Det var en regnig söndag i oktober. Vi hoppade i våra regnkläder och möttes upp vid Bokia. Sedan gick vi en lååång härlig promenad, kramades hej då, gick hem till våra lägenheter och träffades igen på kvällen. Och efter det slutade vi liksom aldrig träffas.
Nu har det plötsligt gått ett helt år! Hur gick det till? Tiden går helt klart fort när man har det bra!
Ett spontanbesök (så spontant det nu kan bli när det ligger nio mil bort) på Ikea resulterade i en hel del prylar, trots att vi inte behövde något. Egentligen.
Men lite ljus och piff har ju aldrig skadat och jag måste säga att jag är himla nöjd med hyllidén i badrummet!
Undrar om det är försent att börja spela hockey. Om den här månadslönen var aktuell hade jag till och med kunnat tänka mig att byta från mina vita tjejskridskor till såna där utan taggar längst fram... ;)
220 000 kr i månaden. I MÅNADEN alltså. Det hade nog till och med jag haft problem att göra av med.
Sydde en kudde igår. EN kudde. På TVÅ timmar. För varför ska man göra det enkelt för sig. Bollfrans är ju så väldigt roligt, så det är klart att det ska finnas med på kudden också. Det gick nästan jättebra.
Men kudden blev faktiskt ganska fin. När jag rivit upp, och sönder, en gång för att bollfrans inte riktigt satt fast så som jag gärna vill att bollfransar ska sitta fast. Det hade förmodligen inte varit något problem alls om jag kanske börjat med detta lite tidigare på kvällen och inte strax innan läggdags... Vis av gårdagens erfarenheter ska jag göra kudde nummer två idag. Fint.
Visning nummer två ska det också bli. Nästa vecka. Denna gång ska vi kika på ett litet hus där de varit smarta nog att göra alla de tråkiga renoveringarna (tak, fönster, dränering...) Ska bli himla spännande eftersom vi körde förbi igår och känslan inte blev sämre då. Här kan man kika på det lilla huset.
Kom på att det kanske kan finnas något litet intresse av hur det gick på den där husvisningen... :)
Fint hus, många på visningen. Köket var otroligt fint. Men sett till informationen i besiktningsprotokollet så kanske det hade varit bättre att lägga slantarna på att laga taket eller fönster istället...
Vi är ju ruskigt orutinerade i de här sammanhangen. Men ord som till exempel fukt känner ju även vi igen.
Så nej. Inget hus denna gången. Men lärorikt och rackarns kul med visning!
Kikar på det där Idol för första gången i år och har en liten fråga...
Är det jag som har blivit gammal eller är medelåldern i årets upplaga typ 12,5?
:)
Ibland blir jag så väldigt, väldigt, väldigt trött.
Som till exempel när gamla sura gubbar utdelar verbala slag långt under bältet.
Sånt gör mig så arg att öronen liksom blir rödare än tomtens luva.
Att komma framåt. Ja, min tro är att det gör man inte om man bara tittar bakåt hela tiden. Något som den där föreningen och många av dess medlemmar är väldigt bra på. Tyvärr. För det är en fin förening. Den finaste jag vet. Synd bara att det ska vara så förbaskat svårt att visa sin uppskattning till de som lägger ner själ och hjärta. De som faktiskt visst har föreningskänsla. För det kan man faktiskt ha utan att för den sakens skull hålla med om att allt var bättre förr.
Idag är det kanelbullens dag. Yeah! Provade för övrigt att baka kanelbullemuffins förra veckan. Goda, fast inte lika goda som kanelbullebullen. Förstås.