mellan vakna & somna

Ibland blir jag så väldigt, väldigt, väldigt trött.

Som till exempel när gamla sura gubbar utdelar verbala slag långt under bältet.

Sånt gör mig så arg att öronen liksom blir rödare än tomtens luva.

Att komma framåt. Ja, min tro är att det gör man inte om man bara tittar bakåt hela tiden. Något som den där föreningen och många av dess medlemmar är väldigt bra på. Tyvärr. För det är en fin förening. Den finaste jag vet. Synd bara att det ska vara så förbaskat svårt att visa sin uppskattning till de som lägger ner själ och hjärta. De som faktiskt visst har föreningskänsla. För det kan man faktiskt ha utan att för den sakens skull hålla med om att allt var bättre förr.