Attans vad tiden rusar. Hej klyscha, men jag hinner verkligen inte med riktigt. Vardagshjulet snurrar på, det funkar hur bra som helst just nu, men det är verkligen en ganska inrutad vardag just nu. Plats för spontanitet? Not so much.
Fast. Egentligen är jag ju lite av en vardagsälskare, så det gör mig inte så mycket. :)
I helgen som gick hann vi i alla fall med massa härligt, fast att det planerade besöket från skåne blev inställt. Nedrans sjukdomar. Det blev istället en göttig fredagskväll på IP där damerna säkrade seriesegern, en vaaaarm runda på Torgfesten i lördags, fix och sortering på ovanvåningen och en fint dop för vännernas lille Wille i söndags.
Det tar ju förstås på krafterna att hänga på stan. Agnes somnade i bilen, och fortsatte sen sova när vi burit in henne. Det händer typ en gång var femte månad... :)
Mitt i fixet på ovanvåningen hittade jag en lite bortglömd påse med ärvda kläder. Nu i rätt storlek. Hurra för denna guldgruva. Ett av fynden - pippistrumpisar - fick bli kalasoutfit direkt.
Just nu känner jag mig lite hängig, men eftersom nästa vecka är stora utflyktsveckan så är jag inte speciellt förvånad. Det vilar, sedan barnsben, en liten förbannelse över det där med att åka iväg och känna sig krasslig. Jag förnekar det hela och hoppas att det är träningsvärk som spökar och inget annat. :)
Vi har ju faktiskt hunnit med en hel del sedan sist.
Jag har till exempel råkat vinna tre auktioner på Tradera, alla för overaller till bönis. Så nu är vi, förutsatt att alla tre inte är tokstora, verkligen kittade för vintern. :)
Vi har också hunnit med att faktiskt få upp de sista listerna på ovanvåningen. Så nu är det i princip bara en spalje kvar och lite piff så kan vi börja använda den delen av huset ordentligt. Vilken känsla! Plötsligt blev vårt hus liksom dubbelt så stort.
Det tar sig! :)
I söndags hade Agnes rallylöpning genom huset med sin gåvagn. Hon springer verkligen med den och tar kurvorna på två hjul. Hon går även en del med den med en hand och så släpper hon lite och tar ett par steg själv. Men än har det inte riktigt lossnat, så där så att hon faktiskt använder gången till att förflytta sig några längre sträckor.
I söndags tog vi förstås också en tur till vallokalen och gjorde vår röst hörd. Vi behöver kanske inte gå in i detalj på vad jag tycker om själva resultatet, men man kan ju säga att det är väl inte riktigt de här värderingarna som växer sig starka nu som jag vill att min dotter ska få med sig ut i livet.
Och så igår var det dags för första vaben. Agnes har ju klarat sig förvånasvärt länge. Inte en endaste sjukdag från förskolan sedan inskolningen. Men igår vid lunch ringde de och sa att lillan hade feber. De hade inte riktigt känt igen henne på förmiddagen. Inte alls samma glada och spralliga böna. Och när jag hämtade henne förstod jag precis vad de menade. Hon var helt tyst och bara som en liten vante. Men efter att ha fått vila en lång stund hos mamma, en alvedon och lite smoothie så var livet rätt gött igen. Och på kvällen klämde hon ett lass fisk och potatis och flängde runt precis som vanligt. Ingen feber idag, men hon får ändå vara hemma och mysa med sin pappa.
Just det, på bilden här ovan syns den "nya" matstolen. Sen en tid tillbaka tycker Agnes inte alls det är speciellt skojigt att sitta i sin vanliga matstol. Så igår kom vi på att möblerna hon fick när hon fyllde ett måste vi ju använda lite mer. En stol, visserligen vid soffbordet, i lagom höjd så att hon själv kan ta sig upp gjorde susen! :)
Det var ett tag sedan, men nu är det tydligen dags igen - tandsprickning. Och när tänderna ska fram på vår lilla böna så blir allt lite... intensivt. Humöret är helt galet, vi kan inte lämna rummet utan att det totala sammanbrottet kommer, magen är uppochner och producerar mossgröna blöjor och det där med att äta är minst sagt en svajig historia. Mjuk mat ska det helst vara och om hon bara får vara nära nära så är allt frid och fröjd. ;) Jag tror humöret är något bättre på dagarna när hon är på Stubben. Alltid nåt. :) Förutom alla härliga historier jag får höra när jag hämtar henne så märker jag verkligen hur hon utvecklas av att vara där. Upptäckte idag vid middagen hur alldeles utmärkt bra hon balanserade in mat i munnen med skeden. Knappt något alls spilldes ut och jag blev riktigt imponerad. Det vi väntar på allra mest nu i utvecklingen är ju förstås när bönis ska förstå tjusningen med att gå. Det är ju inte det att hon inte kan, hon bara vill inte. Eller hon ser i varje fall inte nyttan med det. Men nu ska även förskolepersonalen försöka inspirera henne ännu mer så får vi hoppas det släpper snart. :)
Hade ju ledigt i fredags och fick mysa med min böna hela dagen. Vi hann med både en lugn och härlig förmiddag, hämta jordgubbsplantesticklingar hos bästa Hannah, hänga en stund på bilprovningen och sedan en fin eftermiddag med massa bus med 3/4 av tjejligan. :)
Lördag och sönda har vi spenderat med vänner och familj borta i väst. Det blev lekstugelek och mys hemma hos föräldrarna på lördagen. Agnes verkligen ÄLSKADE att pyssla runt i den lilla stugan. Framåt kvällningen promenerade vi ner till familjen W. Där blev det som vanligt sjukt god mat och så där mycket skratt så att det liksom gjorde lite ont i käkarna till slut. Fantastiskt härligt. :)
Igår släppte jag av sambon som skulle på kick-off med jobbet och bjöd sedan in mig till god fika hemma hos syster. Agnes stortrivs där tillsammans med kusinerna och busade som en tok. Vilket gjorde att hon somnade som en sten i bilen hem. :)
Jag tror humöret är något bättre på dagarna när hon är på Stubben. Alltid nåt. :) Förutom alla härliga historier jag får höra när jag hämtar henne så märker jag verkligen hur hon utvecklas av att vara där. Upptäckte idag vid middagen hur alldeles utmärkt bra hon balanserade in mat i munnen med skeden. Knappt något alls spilldes ut och jag blev riktigt imponerad. 
Det vi väntar på allra mest nu i utvecklingen är ju förstås när bönis ska förstå tjusningen med att gå. Det är ju inte det att hon inte kan, hon bara vill inte. Eller hon ser i varje fall inte nyttan med det. Men nu ska även förskolepersonalen försöka inspirera henne ännu mer så får vi hoppas det släpper snart. :)
