mellan vakna & somna

Det är lite småenkelt att vänja sig vid att bo på slott, äta underbara trerätters middagar och sitta lite i kungens säng. Ändå var vi bara där ett dygn.

Bäckaskogs slott är verkligen en guldklimp, eller smultronställe, eller vad man nu vill kalla det.
Fantastisk mat, sköna sängar (varför är alltid hotellkuddar så sköna?) och en helt otrolig miljö. Igår kväll innan middagen var vi på en rundvandring. Det sas att det inte skulle vara en spökrunda och ändå hade jag nästan kollegan i famnen där för en stund när vi blev skrämda så att pulsen inte gick ner på en evighet.

Men nu är det fredag och snart tänker jag ta helg.
Nice.

:)

Oj oj, nu ska kungligheter gifta sig. Vi var lätt chockade av uppståndelsen, som kollegan sa:
"Jag trodde bara det var gamla tanter med bilder på kungen på väggen som brydde sig om sånt här....tydligen inte."

Roligt, men också i det närmaste plågsamt, var det där inslaget där hela familjen kung sitter uppradade bakom bordet. Silvias leende är stelt, kan i och för sig bero på okänt antal operationer, men ändå. Daniels skjorta är knäppt så högt upp i halsen att han helt förlorar sin hals. När samtliga dessutom måste läsa innantill i manus för att lyckas uttrycka sin glädje, då blir det så plågsamt att jag byter kanal. Från start till stopp på tittandet: 1 minut och 10 sekunder.

Ja, men grattis då!

:)

Pressbild från http://www.kungahuset.se/ för övrigt en rätt rolig sida...

Jag mötte en man med ett litet leende på läpparna. Han nynnade för sig själv och kisade mot solen. En kvinna stannar till vid min bänk och det visar sig att vi har samma tanke.

Idag är det vår.

Jag tog en kort promenad på lunchen. En promenad som snarare blev en stund på en bänk med ansiktet vänt mot solen. Kalla, friska vindar och en värmande sol. Det är underbart.

I fredags hade jag en dålig hårdag. Då färgade jag håret.
Igår hade jag en dålig huvuddag. Då frostade jag av frysen.

Lite muppigt och märkligt ja, men det finns faktiskt aktiviteter som löser de flesta varianter av dåliga dagar.

Idag är det en väldigt mycket bättre dag. Det kan väl knappast vara annat när det är årets fetaste dag. Fettisdag. Med andra ord får man äta smarrig semla helt lagligt idag. Mycket bra.

:)

Spadag med syster. Vilket underbart härligt sätt att spendera en söndag.
Vi började med lite bastu, hängde en sväng i bubbelpoolen, svettades lite i ångbastun, badade en lång stund i den varma poolen och sista anhalt innan lunchen blev bubbelpoolen utomhus. Ni förstår ju själva hur härligt det var. Lunchen bestod av smarrig sallad med lax och räkor.

Efter lunch var det dags för våra behandlingar. Syster hade vald ansiktsbehandling. Jag valde, inte helt otippat, rygg- och nackmassage. Så jäkla skönt och avslappnande. Avslutade dagen med lite smarrig fika.

Verkligen en underbar dag. Kasa omkring i frottétofflor och morgonrock en hel dag. Bada och bli ompysslad. Det kan väl nästan inte bli bättre.

Mer spa åt folket!

:)

Just nu är varje dag en dålig hårdag. Puh.
Därför svängde jag inom frisören igår för att boka en tid. Jo tjena.
När hon hade bläddrat fram till den 23 mars och eventuellt kunde ha en tid då började jag känna mig en smula frustrerad. Om jag vill gå ifrån jobbet mitt på dagen kan jag nog få en tid nästa vecka, men det är ju inte alltid helt lätt. Dessutom tog det tre timmar för kollegan häromdagen, som klipper sig hos samma frisör.

Rätt drygt att nu när jag äntligen har hittat en frisör jag trivs med, då är hon totalt omöjlig att få en tid hos. Tre veckor är mitt max när det gäller att vänta på tid. Inte en och en halv månad... Kanske att jag borde försöka ändra på min taktik och inte vänta med klippning tills varje dag är en tofsdag.

Japp. Ett helt inlägg fullt av i-landsproblem. Så fint.

:)

Jag längtar efter sommaren nu.
Visst att det är mysigt med snö och sol. Men sandstrand och sol är faktiskt snäppet bättre tycker jag. Jag längtar efter ljus och värme. Jag längtar efter att få lämna tjock jacka, halsduk och vantar hemma i garderoben.

Den här längtan efter sommaren infinner sig nog egentligen varje år. Det är bara det att man lite förtränger den lååånga perioden som är mellan juleljus och vårblommor. Tur är kanske det.

:)

Dagens utan tvekan mest imponerande händelse är att se darlings pappa resa sig ur rullstolen och gå nerför alla våra trappor. Allt går om man vill och allt är sannerligen möjligt. Riktigt coolt.

Idag var det även dags för årets första träningsmatch. Traditionsenligt var spelarfruarna på plats med fikakorgen i högsta hugg. Strålande solsken, fotboll och varm choklad. Det kan vara den bästa kombinationen.

Nu är säsongen igång och en hel massa matcher att titta på väntar. Visst börjar det rycka lite i fotbollsnerven, men ändå inte tillräckligt för att jag ska vilja satsa på riktigt igen...

Alla hjärtans dag var för övrigt alldeles perfekt. Fick världens bästa present av min darling. Nike Sport Kit ska förhoppningsvis ge mig en hel massa inspiration. Lagade värsta smarriga maten, tittade på fina kakor i melodifestivalen och hade en riktigt mysig kväll. För andra kvällen i rad somnade jag på soffan. Antingen börjar jag förvandlas till min mamma eller så spökar influensan fortfarande...

:)

Fortfarande ingen röst.
Fortfarande dödligt trött vid minsta lilla aktivitet.

Still going återhämtning från influensa med andra ord.

Men nu är det fredag. En lugn kväll väntar och resten av helgen ska jag ägna åt att öva på att vara tyst. Det är svårare än man kan tro. Det skulle ju nämligen sitta fint att börja nästa vecka med röst.

Ska fira alla stjärtars, förlåt, alla hjärtans dag med smarrig mat imorgon. Och på söndag ser det ut att bli varm choklad och fotbollstittande. Det blir en bra helg det här.

:)

Okej. Jag har två jobbiga problem.

1. Fjärrkontrollen är sönder, kaputt, broken... ja, egentligen är det nog bara batterierna som är slut men det kryllar inte direkt av minibatterier här.

2. Rösten är sönder, kaputt, broken... förstår ni hur jobbigt det är att vara tyst? Jag får mest bara fram ett litet väs. Rösten har varit lite raspig på sistone, men ändå där. Nu är den borta. Helt.

Lite i-land ja. Men det är faktiskt tillåtet med sådana problem också.
Mirakelkurer för att få rösten tillbaka tages tacksamt emot. Jag laddar just nu för mammas huskur, gurgla med saltvatten. Ska tydligen vara precis så äckligt som det låter...

:)

Hänger framför tvn och melodifestivalen denna lördag. Varför inte när man ändå är ordinerad lugn lugn och lugn i soffan.

Som vanligt fanns det en del skumma kläder, massa darrande händer, ett par darrande röster, men också en väldans massa glädje.

Funderar dock lite över de där nya reglerna. Jag förstår dem, inga problem. Men ändå inte. Jag trodde först att man slopat andra chansen eftersom man lagt till det här duellmomentet. Men icke. Sedan den här juryn. Det känns lite som ett skämt. Den väljer alltså ut ett bidrag som blir ett av fyra som har chansen att komma till Globen. Idag valdes Carolin Af Ugglas (vars låt jag för övrigt gillade riktigt mycket) som redan gått vidare till andra chansen och alltså på så sätt redan har möjligheten att gå vidare till Globen.

Det är någonstans här jag inte riktigt hänger med längre.

Borde inte jurymöjligheten ges till någon som missat alla andra chanser?
Kan någon förklaaaraaa? Det är nog verkligen min största fundering ikväll. Vilket på sitt sätt känns både skrämmande och skönt.

:)

Föräldrarna var här och gav mig, mitt kylskåp och även resten av lägenheten en maffig ompyssling. Precis vad man behöver när man är sjuk. För visst är det väl så att man är aldrig så liten som när man är sjuk...

Har precis ätit en smarrig lördagsmiddag. Kycklingwok från mamman. Smarrigt och ett bra friskhetstecken att det faktiskt smakade bra med mat igen.

Satt precis och klurade på varför det tutades så väldigt utanför. Båttutor då alltså. Tills jag tittar ut och inser att jag inte ser den gigantiska kranen, som vanligtvis känns som att den nästan står på balkongen. Dimmigt, ja!

Nu är min darling äntligen på väg hem. Många timmar kvar i och för sig, men ändå. Det närmar sig.
Woho.

:)

Influensa. Blä.
Igår hade jag febertoppen med sisådär 40 graders feber. Ingen hit. Och definitivt inget jag har det minsta behov av att vara med om igen. Puh.

Tur att man har världens bästa vänner. Bästa M:et som kom med alvedon, nässpray och glass. Min hjältinna. Fina Elinor kom med ett underbart överlevnadskit, bananer, smoothie, choklad och skvaller. Vad mer kan man begära.

Vaknade klockan tre imorse och undrade lite varför jag tydligen tagit ett bad i sömnen. Jösses. En dusch, en halv banan och ett avsnitt csi senare kunde jag sova vidare - nu på soffan.

Men det är ändå betydligt bättre idag. Tack och lov för det. Och i eftermiddag kommer mamman och pappan hit och pysslar om mig.

Oj, blev yr när jag nös. Är det bra? :)

Att åka hem till föräldrarna och bara vara är lite som att åka på spa fast hemma. Det är så sällan jag bara åker dit och är. Har kort sagt haft en himla mysig helg.

Shoppingen gick sådär för mamman och mig i lördag. Fem blommor och ett kakfat senare gav vi upp. Men det hade blivit värsta snygga klänningen också, om jag inte hade prioriterat det där med andning.

Lätt nerkyld förhandlade jag till mig en automattvätt av bilen istället för att gnugga för hand. Mycket bra förhandlat känner jag. Så jag fick, coachad av pappan, för första gången köra in min ulj i automaten. Det var en sån där specialare när vi var tvungna att sitta kvar i bilen. Så jag satt mest och skrek åt de elaka tvättmojängerna att vara snäll mot min bil. :)

Bokläsning, middag, skumbad med levande ljus, fruktsallad och lite mer bokläsning. Läser just nu Tusen strålande solar. SÅ bra, jag kan inte sluta. En underbar lördag. Idag höll jag på att frysa ihjäl när jag städade bilen, men kompletterat med lite navkapselinköp på biltema så kan det vara så att jag har stans snyggaste bil nu.

Nu kanske man skulle försöka sig på det där med ensamsovning igen.
Lär vakna upp med träningsvärk imorgon också. Puh för fysträning.

:)