Vissa dagar börjar jag ana att mina händer gör så att tekniska prylar sluta fungera bara jag nuddar dem. Prylarna alltså. Innan idag kajkade jobbdatorn ur såpass att det fick bli knappen. Inte första gången denna veckan.
Nu har darlings mp3spelare gått o dött. Den plötsliga döden bara hände. Jag skulle lyssna på en låt. Ack vilket misstag. Nu ligger den där långt bort på bordet. Vi kommer inte riktigt överens. Dennis tyckte jag skulle slänga ut den från balkongen. Jag misstänker att han inte kommer vara 100 procent nykter när han kommer hem om två timmar. Eller så är det just två timmars bilfärd från Halmstad som krävs...
Tusan vad det är mysigt med hund. Långpromenad blev det på kvällskvisten. I ruskigt rask takt eftersom den där krabaten ju går dubbelt så fort med dubbelt så många ben.
Sjukt mörkt är det på landet också. Men utrustad med reflexväst och en, enligt matte, en väldigt bra vakthund så var jag inte direkt jätterädd.
Nu är jag dock i city igen. Och har kollat lite på Så ska det låta. De som väljer Let's fjance före SVTs pärla får gärna förklara sig för mig, för det är något jag inte riktigt förstår...
Det är underbart med fredag. Men jag är verkligen helt själv kvar på jobbet. Varenda kotte har försvunnit hem. Så jag funderar på att se det som ett tecken och göra en liten utflykt till någon affär med fina klänningar.
Efter det blir det middag i skogen och hundpassning. Jag och doggen Gozzi ska gå promenad och ha det gött alldeles på egen hand fram till darling kommer hem från Halmstad någon gång på nattkvisten.
Och imorgon blir det västutflykt. Kanske ett litet, väldigt lågaktivt, gästspel på träningen också. Match på söndag. Första för säsongen. Spännande värre. Synd bara att jag typ blir dödstrött av att forcera en trappa på fyra steg... Men det blir en bra helg. Lugn och bra.
Baciller av alla slag må fästa som aldrig förr på mig. Men är det något jag byggt upp ett ordentligt immunförsvar mot så är det kaos. Här råder nuförtiden kaos mest hela tiden. Folk pustar och småjoggar förbi i korridoren. Någon har näsblod, en annan har gallstensanfall.
Mitt i allt sitter jag. Immun. Det är rätt gött på ett lätt likgiligt tragiskt vis.
Efter nästan halva dagen på jobbet är jag helt utmattad och väldigt redo för en tupplur. Inte i helt tipp topp skick än alltså.
Har tillbringat halva natten med att klura på tal till bröllopet och att skriva krönika i huvudet. Spännande värre. Vaknade nämligen vid tvåsnåret då min kropp tydligen tyckte att jag var utsövd. 03.44 var jag ordentligt sugen på att stiga upp. 07.00 var jag däremot inte riktigt lika sugen på uppstigning.
Fick ett väldigt trevligt samtal nyss. Det innefattar fjärilar i magen och massiv tumhållning på eftermiddagen den 11 mars. Det borde vara dags nu, det borde vara min tur. Jag är redo.
Så förutom att jag är utmattad är det lite sisådär med fokuseringen idag. Men det här ska nog gå, kanske ska skriva ner den där krönikan som ligger klar i huvudet.
I'm back! =) Imorn blir det jobb igen efter två dödligt tråkiga dagar hemma. Det är verkligen inte min grej att vara hemma och stirra i taket. Igår fick jag åka på utflykt på kvällen. En runda på Maxi sen var jag svimfärdig. Helt slut i rutan. Men lite Sunes sommar på det, sen så...
Ikväll har vi beställt nytt bredband. Woho. No more frustrerade vrål på det här megalångsamma bredbandswannabeet. Fick en lagom snygg landsortsdiss från teliabruttan när jag berättade att det gick väldigt långsamt, men att jag annars var nöjd. Ha.
Nu blir det fika verkar det som. Någon pysslar i köket.
Ja jäklar. Så ont som jag har i lederna nu har jag aldrig haft. Fryser och svettas i princip samtidigt. Det gör till och med ont när man fryser och får hönsaskinn.
Uäck. Jag hatar att vara sjuk.
Men det är en himla tur att jag har världens bäste som tar hand om mig. Ipren och nyponsoppa med mandelbiskvier till filmen Cars gjorde susen.
Igår avverkades årets första picknick. Traditionen bjuder att när herrarna spelar sin första träningsmatch så tar vi med oss varm choklad, brassestolar och massa gotte och agerar hejarklack. Kallt som ett hvete var det, men mina sprillans nya skidkläder klarade testet. Några som klarade första testet lite mindre bra var laget som spelade....
Framåt slutet av matchen börjar jag känna mig konstig. Typ febrig. Hela vägen hem var jag redo för kräk och svimmning. Jag överlevde och tog mig upp för trapporna. Jag var inte ensam om att känna mig konstig så jag och D delade en ipren (ja, det råder allvarlig brist på piller hemma hos mig) och hoppade ner i sängen. Ja jäklar vad jag frös. Frös, frös och frös. Till och med D, som annars är mitt levande element, frös som en dåre.
Idag har jag ont i kroppen och känner mig allmänt hängig. Gör just nu ett försök att jobba, men jag får se hur länge jag står ut.
Kul att man fick vara frisk i säkert tio dagar denna gången...
Jag tog körkort för nästan sju år sedan. Idag fick jag för första gången visa körkort och blåsa blås. Negativt och godkänt. Woho.
Igår var vi på utflykt i Kalmar. Lite överraskning, smarrig middag och spel tills strömmen gick. Kanon. Fick värsta goda frukosten imorse, så träningen gick som en dans med lite gröt och té i magen. Typ. Vi var mastiga elva personer på träningen. Sådär kul.
Ikväll blir det lugnt. Ligger en som är skadad och deppig på soffan och sover just nu. Så det är nog läge att starta operation uppmuntran.
Jag speedshoppade igår. Var på Stadium till lamporna släcktes. Men oj vad nöjd jag är med mina fynd. Jag är redo för skidbacken nu. Alla vet ju att det är kläderna det hänger på. Har man bara tillräckligt snygg jacka så kommer man kunna åka hur bra som helst. Right?
Ja, ingen vet hur det gick till. Men plötsligt slog jag, eller ja, vi om man ska vara riktigt ärlig, till och blev hockeyfans. Så det här känns ju viktigt viktigt. Hur det kan göra det är en gåta i samma storlek som vad det är inuti KHK:s klackledares kartong som han står på för att synas/se bättre.
Man kanske skulle gå med. Eller nej, nu ska vi inte överdriva här. Hockey på söndagar med chokladboll i pausen är alldeles utmärkt bra. Det är ju betydligt roligare att lyssna på hobbyexperterna på raden bakom än att få klackledaren över sig när hans låda går sönder.
"Enligt hovet är det bärande väggar mellan" Hysteriskt kul. Bryr någon sig egentligen? Jo det är klart, att om de skulle börja riva i de bärande väggarna så kanske det finns en eller ett par som hade kunnat ha lite att säga till om i frågan.
Men i övrigt. Va tusan.
Torsdag är gött. Det betyder fredag imorgon. Det betyder för dagen även att jag ska försöka hitta lite skidiga kläder och att min goding ska laga mat till mig idag. God mat med största sannolikhet.
Jag hoppas och håller tummar för att detta blir bättre än försöken att göra tv av Camilla Läckbergs böcker - som ju var en katastrof av sällan skådat slag.
Lätt kaos råder här idag. Det är i sig inget ovanligt. Det som är ovanligt, och lite oroväckande, är att alla mer eller mindre har gett upp. Det ska med andra ord bli väldigt spännande att se hur det här löser sig.
Jag har gett upp för längesen och placerat mig själv i likgiltighetsfasen. Bra på vissa sätt, lätt deprimerande på många andra.
Det var ett tag sen nu. Men idag är den tillbaka. Träningsvärken gör comeback.
Det kan ha att göra med armhävningar, sit-ups, upphopp, utfallssteg och åttan i 2 x 3 minuter. Vem fanken kan göra armhävningar i tre minuter? Ingen i vårt lag i alla fall, så den effektiva tiden var väl inte riktigt så lång kanske. Men den var ändå tillräckligt lång för att jag ska känna mig som överkörd av en vält idag...
För övrigt vill jag också ha sportlov. Sova länge och bara göra vad man känner för. Det hade varit ljuvligt.
Men nej, jag författar väl lite på en rapport istället.
Det var segt med måndag idag. Jag är lite mer sugen på en helgdag till, men what to do. Inledde istället dagen med en utbildning i vårt redigeringsverktyg. Det var en....spännande upplevelse eftersom de jag utbildade inte direkt hade poletter som trillade ner kvickare än kvickast. Så det tog dubbelt så lång tid mot beräknat...
Söndagen var lugn och mysig som vanligt. Hockey på kvällen, det börjar bli en tradition. Men vem vill missa att höra en klassiker som: "Alla har en ko i Värnamo"?
Det är underbart. Ljuvligt. Fantastiskt. De senaste dagarna har det varit strålande solsken och klarblå himmel. I love it.
Träning i solskenet idag satt som en smäck. Äntligen börjar idiotförkylningen lämna kroppen också. Vi inleder varje lördagsträning med att, efter uppvärmning, först jogga två varv runt planen efter det full fräs fyra varv. Jobbigt är nästan bara förnamnet. Men idag kändes det lättare. Till och med så pass att det gick 40 sekunder snabbare idag. Fyra varv på 4,35 är rätt okej.
Snart blir det lite mat, en powernap och efter det bär det av till måleri målera i skogen. Woho!
Det blev en del hjärtan igår. Kladdkakemuffins hjärtan och vaniljhjärtan. Smarrigt värre.
Lite mys till Prison Break och så var min hjärtstjärtdag fulländad.
Nu är det fredag. Thank God it's friday! Ska bara försöka på smidigast sätt försöka flyta igenom den här dagen. Det kan gå, det kan också gå lite mindre smidigt. Med en chef som är hyperstressad är allt möjligt.
Efter jobb blir det Meet the Robinson's i skogen. En favoritfilm. Det blir nästan inte bättre.
Ja, det fullkomligt bara rasar ju in förslag på var jag kan köpa en fin klänning. Not.
Jag får väl ge mig ut på egen hand då, jag vet ju vilka jag ska straffa om ingen klänning hittas... =)
Idag mina vänner är det alla stjärtars dag. Ja, det är så den heter den här dagen när mr Valentin har namnsdag. Inget lulllull om hjärtan och grejer, stjärtar ska det vara. Tänk på att ett upp-och-ner-vänt hjärta ser ut som en stjärt. Mer logiskt än så blir det inte.
Jag är alltså inget stort fan av den här dagen då affärerna fylls till bredden av nallar och hjärtan. Ett hav av krimskrams helt enkelt.
Men lite mys ska det väl kunna bli ikväll. Tänkte slå till på en smarrig middag tillsammans med han som jag vaknar tillsammans med varje morgon till tonerna av Dolly Parton...
Nu behöver jag klänningshjälp. Min syster ska ju byta efternamn på högst högtidligt sätt. Jag behöver en klänning. Jag skulle kunna tänka mig något i stil med den här:
I stil med alltså. Varianter är välkomna. Det borde ju rimligtvis finnas någon som kan ge ett tips på var jag kan hitta mig en fin klänning. Som inte är för fin. Men ändå fin. Visst är det solklart?!
Det var faktiskt ett väldigt trevligt möte. EU-ministern var här på besök och fick träffa åtta studenter. Så långt låter det kanske inte så kul. Men när man börjar fundera över att studenterna kom från, Kina, Belgien, Ryssland, Tyskland, Bangladesh, Iran och Colombia, ja då börjar det genast bli lite mer intressant.
I alla fall i mina störda öron.
=)
Tro det eller ej, men det ÄR faktiskt kul att lyssna på berättelserna om hur de hittade hit. Vilka är oddsen för att Natalia från Ryssland och Camilo från Colombia ska plugga på samma ställe? I miniBlekinge dessutom.
Doh! Jag har nog jobbat här för länge... hur kan man annars tycka det här är så intressant?!
Spanade in nya Klass 9 A igår. Det var ta mig tusan skitbra.
Roligast var när de gamla lärarna skulle berätta om klassen och bara hade bra och positiva saker att säga. "De är jätteduktiga" "De kastar sig över arbetsuppgifterna". De nya lärarna undrar då lite varför eleverna inte har bättre betyg om de nu är så jätteduktiga...
Sågning är gött. =)
Nu blir det frukost, sen ska jag träffa EU-ministern. Spännande, typ.
Straffet för att jag tränade igår, trots viss förkylning, stavas migrän. Mitt första riktiga anfall gjorde entré lagom till jag skulle ta mig upp för de fyra trapporna. Synen försvann en smula och det bultade friskt i huvudet.
Jag var beredd att montera bort huvudet och sälja det, nej skänka det, till första bästa intresserade individ. Att man dessutom har hosta var liksom bara pricken över i:et. Varje host var lika med borr in i hjärnan.
Så att de står utanför och borrar ner i marken idag känns nästan inte ens förvånande.
Vad lärde jag mig nu av detta? Jo, om jag bara köper hem lite piller så ska jag nog kunna bemästra migränen och alltså inte förlora träningsligan...
I påsk är det dags. Då ska jag för första gången stå på ett par skidor i lutning och förhoppningsvis åka neråt utan att slå ihjäl mig halvvägs eller helvägs.
Jag är helt säker på att det kommer bli hur kul som helst. Jag är inte lika säker på att jag kommer reda ut det där med skidåkningen. Men jag lever på hoppet och hoppas att jag är en naturbegåvning.
Tips om skidåkning, utöver klassiska "Tyngden på dalskidan älskling", tas gärna emot. Om ifall att det visar sig att naturen inte begåvat mig med skidteknik...
Idag fick den gamla trotjänaren feminismen vakna till liv igen. En chef tyckte inte om en bild på en högre chef. Anledningen: Kvinnan på bilden ser för kvinnlig ut, för mycket som en modell, och man framhåller därför inte hennes kompetens.
What?! Kvinnlighet är alltså helt omöjligt i kombination med kompetens? Hon är ju för sjutton kvinna, som dessutom råkar se bra ut, kan man inte få vara kvinna på bild också då? En smart, kompetent, kvinnlig, snygg kvinna?
Gjorde nog troligtvis min sämsta träning någonsin i lördags. Men med en bastant förkylning i kroppen är det allt annat än lätt att springa OCH andas samtidigt. Så jag lade fokus på andningen och ställde mig i mål istället.
Aftonen innehöll pyssel för mig och M. Ja, man kan pyssla även när det inte är jul. På torsdag är det ju till exempel alla stjärtars dag. Det funkar. Efter avslutat pyssel och vojne vojne för att Christer melodifestivalade så styrde vi bilarna till klubbstugan för att där hämta upp ett gäng herrar på lagfest.
Min bil var lugn fram till omlastningen i Rödeby. Därifrån hade jag nog varningsblinkerserna på 95 % av tiden och kunde bara växla mellan fyran och tvåan eftersom det var lite tajt om plats på den övre delen. Till slut fick jag göra upp två regler för att överleva, bokstavligen överleva. 1. Vi rycker inte i ratten om vi inte sitter bakom ratten. 2. Vi öppnar inga dörrar innan bilen står stilla.
Jag överlevde. =)
Utflykt till skogen och titt på extremt spännande derby i hockey igår. En kalashelg. Igen.
Ett bildcollage om dagen är bra för magen. Jag har gjort tre idag. Roligt värre.
Men jag blir helt galet sugen på att bli trädgårdsmästare. Det var nämligen det collagen handlade om. Trädgårdsmästeri. Det känns som att det är det jag kommer bli när jag blir stor.
Sjukt att jag vet vad jag vill göra om en massa år men inte vet vad jag vill göra nästa år.
Hade ont i hela kroppen. Ett gigantiskt huvud. Hosta och var allmänt klen. Så strax efter tre gav jag upp mina försök att jobba och gick hem och däckade i soffan.
Idag är jag mindre matt, har mindre ont i kroppen, har ett mindre huvud, men har mer ont i halsen.
Så just nu knaprar jag Fisherman's Friend. Det är inte jättebra att överdosera dem. "Överdriven kosumtion kan ha laxerande effekt"
Spännande.
För övrigt så är det, som vanligt, alldeles underbart att det är fredag.
Känner mig sjukt risig idag. Jag hoppas verkligen att det inte är den fruktade influensan som slagit till. Det orkar jag inte riktigt med.
Idag vaknade vi 02.53 och var pigga. Vilka är oddsen för det? Jag vaknade med ont i halsen och huvudet. D vaknade för att han drömt om O'boy och blivit så sugen att han alltså vaknade... Well.
=)
Lägenheten jag kollade på igår var fin. Som förväntat. Men den var nästan för fin. Alltså, om jag köper en lägenhet så vill man ju att det ska finnas visst utrymme att göra om den till sin egen. Visst fanns det det här också, men man gör ju inte om något direkt som redan är perfekt. Så jag blev inte besatt och sparade därmed 640 000. Gött.
Om en liten liten stund ska jag titta på den svindyra, men ack så fina, lägenheten. Det ska bli väldigt spännande. Jag misstänker att mr Mäklare kommer bli smått besviken när han inser att jag inte direkt har planer på att köpa den... i alla fall inte innan jag på det där magiska viset har hittat en massa pengar. Lotto alltså.
Efter det blir det träning. Hujedamig. Det lär vara lera, lera och åter lera. I love grusträning. Not. Det borde vara lag på konstgräs. Typ.
Mitt rum ligger granne med kuratorns. Det finns ingen på jorden som kan förklara varför kuratorn ska sitta mitt i informationsavdelningen...
Vanligtvis brukar jag inte tänka så mycket på det. Jag brukar nästan glömma det eftersom det oftast är tyst eller hörs ett svagt mummel.
Men nu jäklar. Måste vara en hörselskada inblandad. Antingen en befintlig eller så är en under produktion. Det är sådär kul att höra varje ord som sägs.
Idag är det en rätt maffig artikel om fyra tjejer i laget. Ett uppslag faktiskt. Anledningen är att det är två mor-dotter-par som spelar i samma lag. Det ÄR rätt coolt. Jag har nämligen lite halvsvårt att se framför mig min mamma spela tillsammans med mig...
Semlorna blev för övrigt skitcoola igår. Kreativa laget. Woho.
Men det gick sådär i finns-i-sjön för mig. Kom tvåa vid vårt bord och gick alltså inte ens vidare till final... Men otur i spel...........
Det är en lugn dag på jobbet. Inte jätteovanligt eftersom det just nu är en lugn period.
Men, jag tror det är läge att passa på att njuta. Lugnet lär inte bestå.
Har däremot haft lite tid över till förberedelser inför kvällens aktiviteter. Så nu har jag skurit röstsedlar och gjort ett diplom. Det kommer bli en FET kväll.
Vi pratade om tillsatser i mat idag på lunchen. För övrigt inte bästa ämnet när man äter... Hur som helst så kom vi in på ätbara saker som man tillverkat i skolan, på typ NOn. Chefen hade gjort päronsaft av en hejdundrans massa halvt livsfarliga grejer. Jag minns att vi gjorde geléråttor. Gigantiska - så klart.
Nu till min fråga: Finns de här råttorna kvar? Kan man fortfarande plocka den i lösgodiset (eller skopgodiset som vissa säger....) ? Varken jag eller kollegan kunde påminna oss att vi sett sådana till försäljning på evigheter...
Tillsatserna blev kanske för många även för en råtta.
Jaha, vad sägs om musarmssymptom vid 24 års ålder?! Det måste ju vara något slags rekord.
Så idag pågår operation prova ut hur jag ska sitta/stå för att det inte ska göra ont. Det går sådär just nu. Den position som hittills fungerat bäst är den när jag sitter inklämd mot skrivbordet. Klaustrofobiskt.
Varför är min kropp så mycket äldre än mig? Hur gick det till?
Måndag är inte veckans värsta dag, den dagen kommer imorgon. Idag lever man fortfarande kvar i ett litet helgfluff. En helg som för övrigt varit alldeles utmärkt bra.
Lördag och jobbig träning. Men när jag hörde talas om herrarnas åtta varv på klockan så slutade jag klaga på våra fyra varv runt planen. Hem en sväng för mat och vila. Men så värst mycket vila blev det inte. En skiva med bilder och film från den där underbara solresan i höstas anlände nämligen.
Piffade och grejade väldigt tidigt. Är det bara jag som tycker det är jobbigt att piffa för fest redan klockan fyra på eftermiddagen? Upp till Spjutet för Bubbetorpsmacka och mys med världen gulligaste bebis. Mycket gos. Lämnade Spjutet och intog förfesten med Singstar i högsta hugg. Jag var totalt ur form och förlorade med 6-1 mot Lill-M. Damn!
Vidare till Schlager och en himla massa dans. Prat med arga pojken som inte fick komma in och hotade med att åka till Luleå.... =) Eller det var i alla fall vad det lät som när jag stod på toan och försökte prata i telefon. Gav upp en timme innan stängning, hämtade mat och åkte hem till soffa och säng.
Galet seg söndag. Vi tog oss i alla fall iväg till en hockeymatch där hejarklacken var roligast - ja, och Annas tolkningar av hejarramsorna. Så nu tänkte vi i alla fall bli hockeyfans och har därför bokat biljetter till nästa helgs derby. Woho.
Nu är den publicerad. Personaltidningen alltså. Och därmed är det ordentlig nedförsbacke till helg. Om några minuter blir det fotografering av rektor som visst ville ha en ny bild i personaltidningen. Det kom hon på idag, samtidigt som hon skickade sin ledare. Nej, framförhållning är inte riktigt hennes grej.
En krönika blev det denna gången också. Efter viss censur.
Jag har hittills bara fått skit för en krönika. Det var den som hade rubriken "Som en tysk turist på solsemester". Behöver jag säga att det var en med tyskt ursprung som kände sig förolämpad? Jag tror i och för sig att hon egentligen kände sig träffad, men jag ska nog inte ta upp det ämnet igen...
Knappt hann jag väl tänka tanken att allt flöt på bra förrän ett svårt tekniskt fel gjorde entré. Så nu tar det ungefär hundra år att skapa en ny sida. Eftersom varje artikel ligger på en egen sida så kommer det här ta ett tag.
När jag vaknade första gången imorse kom jag på att fredag heter ju freitag på tyska. Väl? Frei betyder i mina ögon Fri. Alltså Fri dag. Borde inte det kunna räcka som argument för att få en tredagarshelg?
Idag står publicering av personaltidning på schemat. Det kan gå precis hur som helst, men än så länge flyter det på okej.
Fast så värst sugen på att jobba är jag ju inte. Vill mest bara åka hem, gosa och titta klart på Patrioten. Well well. Och så vill jag att det ska bli imorgon så jag kan få hoppa i partystassen... Längta? Jag? Neee...
