En och en halv vecka tillbaka på jobbet och ja, det är fortfarande kul. Jag lovar att jag älskar mina barn, men även mammor kan faktiskt trivas med att jobba. Också. 😉 Har fått frågan om hur mycket jag ska jobba nu säkert tjugo gånger den senaste veckan. Och minerna när jag svarat heltid har varit enbart chockförvåning. Men allt har blivit lite mer avslappnat när jag berättat att pappa Morgan är hemma. 😉
Nej, nu ska vi inte gräva ner oss i det gamla hålet. Jobbet är kul, barnen är nöjda och glada, jag får komma hem och vara efterlängtad och Morgan får känna på att vara den förhandlande gränssättande föräldern som får extra mycket mys och bus.
Det mesta nu handlar om att komma in det här nya läget, för oss alla. Och sen verkar en förkylning ligga och lura runt knuten, och titta fram lite ibland, så energinivån är overkligt låg just nu. Det kanske inte hjälper till heller att lillebror låter som en dinosaurie halva nätterna eller att storasyster blivit lite mörkrädd och dessutom slutat med nattblöja sen ett tag tillbaka med lite blandade resultat. Oh well, var sak har sin tid. Även nattsömn. 😉
Hösten är i alla fall nya favoritårstiden, de grubblande tankarna är lite för störiga precis när man ska sova och i helgen fick jag ett sådant lyckorus av kärlek till min lilla familj så jag började gråta lite mitt i pannkakssteket. Fint ändå.
Nu närmar det sig verkligen jobbstart för den här mamman. På måndag är det dags att försöka veva igång hjärnan igen och åka och hänga med mina bästa kollegor dagarna i ända. Inte dumt alls och jag är bara peppad, ingen ångest i sikte. Självklart kommer jag sakna mina små huliganer, men de kommer ju vara hemma med pappan och ha det hur bra som helst.
Och jag tror nog faktiskt att jag ganska precis just nu behöver en paus från att vara hemmamamma. Det är ju heller inte omöjligt att jag faktiskt blir en bättre mamma av att göra lite annat om dagarna. Tålamodet kommer förhoppningsvis inte vara slut redan vid frukosten till exempel... Jag älskar mina barn till månen och tillbaka, men trött är jag och tålamodet har liksom sinat nu. 😉. En röjarralf och en som vet precis vilka knappar hon ska trycka på kan visst ha den effekten. 😂
Men en omställning blir det ju helt klart. Det blir till exempel lite halvklurigt att ta en tupplur med nusenosen om natten varit osovig. Det kan också bli lite andra diskussioner än "ät inte sopor", "sluta gärna banka på vitrinskåpet med leksaken", "brottas inte så ni slår ihjäl er"... Typ så. Eller så blir det ingen skillnad alls och då är det nog dags att bli orolig. 😉
Så nu börjar snart nästa fas i livet. Spännande och kul.
Min lille bullebebis är nu 11 månader. Ack så overkligt att han snart blir ett helt år! Samtidigt har jag svårt att minnas hur det var innan han kom...
Nåväl. 11 månader alltså. Han äter fortfarande som en häst, har nytt gårekord på fem steg i ett svep utan att hålla i sig, älskar när syrran vill busa och babblar osammanhängande mer eller mindre konstant. Han sover lite oroligt på nätterna och vaknar som om han trodde att mamman blivit morgonpigg... Han är full av bus och är inte still många sekunder i vaket tillstånd.
Han är väldigt nyfiken av sig och har inte direkt några tecken på blyghet eller försiktighet. Musik och dans är superskoj och när någon kittlar honom på magen tjuter han av skratt.
När han inte hinner med eller inte får göra som han vill blir han vansinnig, vrålar och kastar sig i en båge bakåt. Han tycker väldigt mycket om att gunga och leka ute.
En vanlig dag vaknar han runt sex (allt från fem till halv sju är egentligen vardag) och äter välling. Till frukost en stund senare blir det oftast smörgås och gröt eller yoghurt. Sedan blir det lunch, samma som vi andra äter, något lättare mellis på eftermiddagen, middag och välling igen på kvällen vid läggdags. Runt halv åtta-åtta brukar han sova gott. Han sover oftast bara en gång, på förmiddagen, och om det blir sömn på eftermiddagen också kan nattningen bli lite av ett lotteri. 😉
I helgen som gick var det dags för en riktigt hejdundrans fest. Fem grabbar som alla fyller 40 under året planerade ihop sig och fixade 200 års-fest. Mat, levande musik, massa dans, roligt mingel och lite sömn. Riktigt lyckat med andra ord. Det var nog totalt nästan 70 gäster och det blev en himla bra blandning av människor. Att det dessutom var i det närmaste sommarvärme gjorde ju inte saken sämre direkt.
