Det osannolika har hänt. M & P har fått tillbaka sin katt. Tiger har varit försvunnen sen han tröttnade på vårt festande där för nästan två månader sen. Folk har sagt att de sett honom i skogen runt huset men det var inte bekräftat förrän igår när M & P själva såg honom. Och idag kom han hem. Så fint. Han ser sjukt smal ut på bilderna. Hyfsad diet att leva på regnvatten i två månader.
Från M lånade jag även lite fin fina bilder från gårdagen. Gult är ingen hit alltså, men man syns ju.
En väldigt gul lagbild...
Mitt i natten när man gått i flera timmar är en karusell på lekparken oemotståndlig...
Nej det är en omöjlighet! Med tanke på att senaste gången jag gjorde något som skulle kunna framkalla en bakfylla, ja, då var det fortfarande sommar.
Men jag var vaken till klockan 4. Jag vet inte men jag tror det kan hänga ihop. Nästa helg blir det väldigt lite gul vuxenjacka. Då flyttar vi över till andra sidan och slår till på en hejdundrans fest. Jag längtar.
Fast man blir ju lite lätt avskräckt när man med nyktra ögon ser hur man beter sig när man är full som ett ägg. Framförallt pratar man väldigt mycket högre än man tror... Mer än en gång hörde vi "De bjuder på korv, hö hö" (varför vet jag inte, det fanns inte en korv så långt ögat nådde...) och det spekulerades även rätt friskt i hur gamla vi egentligen var...
Nu är det snart dags för matchtittande. I ösregnet. När ska det sluta regna? Heja IF Trion!
Nu har jag precis kommit hem. Har varit på stående och gående fot konstant i fem timmar. Behöver jag säga att jag har ont i benen och fötterna?
Men nattvandring är rätt okej ändå. Har ju gjort så många goda gärningar att jag inte behöver göra någon på flera veckor. Man ska ju göra en om dagen...
Ett litet minus är ju ösregnet. Fast regnbyxor, långkalsonger, tre tröjor och pippigul jacka gjorde att jag inte frös. Fast mina regnbyxor andas lite sådär, typ kondens innanför lånkisarna...
Tänk det blev fredag till slut. Jag som var tveksam till om jag ens skulle överleva fram till helgen. Det gjordes.
Har precis ätit blåbärspaj till efterrätt och ska strax ta min kamera och jobba lite. Men först ska jag göra en lista över helgens aktiviteter.
Lördag Sovmorgon deluxe. Shopping, antingen deluxevarianten eller den vanliga. Tupplur. En hel hög underbara tjejer kommer till mig. Nattvandring. Sömn.
Hoppas ni ser ledordet.
Söndag Sovmorgon del grande. Fotboll - spännande värre på Västra mark. Valfria aktiviteter. Sömn.
Reflektionerna som kan, och bör, göras är att det blir ännu en nykter helg, ännu en helg med fotboll samt för första gången på länge en helg där dagarna inte är fullbokade.
Förresten. Senaste gången jag hade en onykter helg var den 25 augusti. Det måste vara något slags rekord.
Zappar friskt mellan Idol och Kalmar FF - IFK Göteborg. Mitt i zappandet dyker en dokumentär om lejon upp. Jag älskar djurdokumentärer. Allra helst om lejonet är huvudpersonen, ja eller huvuddjuret då.
Så nu är det en tuff match. Kalmar har i och för sig redan vunnit. Heja heja. Men Amanda är störtcool i Idol. Och lejonungarna är sjukt söta.
Nu är jag åter glasögonorm på halvtid. Har varit och hämtat de nya brillsen. Gjorde reflektionen att det fanken inte direkt är gratis med glasögon. Men ack så bra jag kommer att se.
Nu kanske jag till och med kommer kunna se snyggingar som pekas ut för mig på fotbollsplanen - när jag är publik då - och lite överallt.
Det känns bättre idag. Jag kunde till och med nysa utan att falla ihop i en hög. Det tar sig. Känner mig väldigt mycket bättre än igår kväll. Men det blev ändå lite sovmorgon idag - tror det gjorde susen.
Nu är det bara att hoppas att detta håller hela dagen. Det kan man aldrig veta. Det man dock kan veta är att det är härligt att så många bryr sig!
Gick hem från jobbet när jag suttit och hejdat mig själv från att kräkas rakt ut över tangentbordet tillräckligt länge. Somnade en stund och mådde bättre efter tuppluren.
Nu börjar yrsel och illamående komma tillbaka. Och det gör fortfarande ont i magen.
sjukvardradgivningen.se säger såhär:
Plötsliga besvär, men de kan också komma smygande.
Smärta och ömhet som oftast börjar lite diffust runt eller ovan naveln för att, efter cirka 10-12 timmar, vandra ner till magens nedre högra del. Smärtan blir efter hand värre och kommer från ett och samma ställe. Det gör mer ont om man exempelvis andas djupt, hostar, nyser eller rör sig.
Dålig matlust och illamående.
Feber upp till cirka 38,5 grader, men den kommer oftast efter något dygn. Får man hög feber tidigt talar det snarast emot blindtarmsinflammation.
Diarré ibland.
Kräkningar ibland.
Plötsligt - check. Mer ont när jag hostar, nyser etc - check. Dålig matlust - check. Illamående - check.
Ingen feber, diarré eller kräkningar. Ont runt naveln har jag inte heller haft.
Syster är bestämd. Jag tror hon kommer lägga hot i brevlådan om jag inte ringer doktorn imorn. Så det är kanske lika bra att lyda.
Ska känna efter imorn bitti först. Mina senaste erfarenheter av sjukvården är ju.... sådär, om man ska vara snäll.
Jag har antingen en kraftigt märklig sträckning i magen. Eller en blindtarm som spökar. Lägg till att jag även ser allt i gul färg och har ont i huvudet. Jag är med andra ord i tipp topp form. =)
Igår höll jag på att göra en fin frivolt nerför trappan när jag fick en nysattack i mitten och insåg att jag ju inte kan stå upprätt när jag nyser eftersom det då hugger lite lagom smärtsamt in i magen. Så mitt i nyset kastar jag mig ner på säker mark fyra trappsteg ner.
Någon med blindtarmserfarenhet som kan ta död på min hypokondri?
... har jag nu knäckt koden. Eller jag tror det i varje fall.
Jag har så smått börjat inse att den här organisationens sätt att visa sin uppskattning och att de tycker man gör något bra är att ge mig en väldig massa saker att göra.
"Kan du inte skriva något om det, och det och det och det och det?".
Det blev en ny titel på bloggen idag. Och en ny färg också för den delen. Den som vet vilken författare som ligger bakom titeln får guldstjärna i kanten.
Ledtråden är att författaren har stark anknytning till min hemstad...
Fotboll, soff-försäljning och massivt tacoätande i lördags. Körde för övrigt även fast på M:s gräsmatta. Inte riktigt lika härligt. Så nu har de ett fint däckspår i sin gräsmatta och jag en gräsprickig bil.
Idag var det dags för säsongens sista match. Vi spelade minsann 2-2 idag och fick med oss en fin fin frisk pinne till vår sistaplats i serien. Det jag är mest nöjd med den här säsongen är utan tvekan segern mot Sölvesborg. De missade seriesegern och får nu kvala. Jag är alltså fortfarande på den säkra sidan när det gäller namnbytet till Allan i dalen...
Ikväll blev det tacorester och även underbar äppelpaj. Mumma. Efter det bio med tjejerna. "Underbar och älskad av alla" var väldigt mycket bättre än jag trott. Förutom att jag fick kramp i ljumsken tio minuter in i filmen...
Gick i varje fall hem genom stan med ett leende på läpparna. Räknade ölflaskor och spyor längs vägen, dagen efter kvällen före. Fnissade inombords åt mannen bredvid mig på ICA. Jag vet inte riktigt varför men hans rotmos, idealmakaroner och pommes väckte fnisset i mig. Det är för övrigt något jag alltid tycker är kul... att titta på vad andra handlar. Och fundera över vad det säger om personen i fråga.
Det kan också verka lite mystiskt insåg jag nu...hmm... Mystisk kan jag faktiskt stå ut med att vara!
Jag hörde ryktas om att sommaren skulle göra comeback i helgen. Jag känner mig tveksam. Den största anledningen till tveksamheten är att jag knappt kan se ut genom fönstrena för allt regn.
Fast det är klart. Om man tänker tillbaka på hur sommaren faktiskt var så är det ju rätt likt. Doh.
Dagens väderfråga: (jag vet svaret, tro det eller ej) Vad är det för speciellt med imorgon och varför?
Idol har väl funnits i svensk version i sisådär fyra år va?! Om man då inte vet hur juryn funkar och att de inte direkt sparar på ärligheten, ja då får man faktiskt skylla sig själv.
Jag har fått veta att det står fel på en av våra sidor på webben och ombetts ändra det. Problem ett ligger i att jag inte kan kontrollera om det verkligen är fel, på grund av problem två.
Sidan är på kinesiska.
Men, efter att ha fått ett papper med post där en vänlig själ använt överstrykningspenna och markerat vad som ska tas bort trodde jag att jag var ett steg närmare lösningen.
Jag kastas dock raskt tillbaka till problem två. Sidan är på kinesiska.
Det gör att det inte riktigt ser ut som vanligt i publiceringsprogrammet. Det är mest en massa tomma kvadrater. Jag anar att en kvadrat är lika med ett kinesiskt tecken. Men jag vet inte och vågar inte ta bort någon kvadrat eftersom jag troligtvis inte kan plutta dit den igen.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett, ja eller problem två då.
Det är aldrig fel med fredag. Helst inte när det känns som att energinivån är farligt långt ner på det röda. Typ som bensinmätaren i min bil. Jag måste verkligen tanka efter jobbet, annars blir det knuff av bil på infartsleden. Jag har hört att det ska vara så där.
Morgonens konstigaste är att jag är den enda av 125 personer som är inloggad på msn. Det har inte hänt sen.... Det har nog aldrig hänt.
Ja jag har ju nu blivit övertygad om att det går alldeles utmärkt bra att ha en katt och en kattlåda som inte luktar. Härliga tider.
Nu har jag gått vidare till att fundera över huruvida jag vill ha en hel soffa eller en sönderklöst soffa... =) Jag närmar mig med andra ord ett beslut. (eftersom jag vet att detta inte behöver vara ett stort problem om man sköter sina kort rätt).
Frågeställning två för dagen är hur mycket passning en sån där liten plutt behöver.
Klart är i alla fall att det inte blir nån kisse förrän i december. Måste ner och hälsa på solen en sväng i november först.
Nu har jag nästan i princip sålt den dära soffan som står och skräpar på min vind. Jag har hela två spekulanter så nu ska jag bara sköta mina kort rätt.
För övrigt kom jag precis på att min favoritserie börjar idag. Ljuvligt!
... att man vill ha vill ha vill ha vill HA en kissekatt när man hittar sötnosar som denna?
Hon heter Beata. Och skulle nog passa mig som hand i handske. Jag ska bara överlägga ett tag till med mig själv. Kattlåda vs luktfritt hem, bland annat.
Ja, själva Köping vet jag inte så mycket om. Men "I en annan del av Köping" är ju så härligt, ärligt och fantastiskt. Och att de fick två priser vid Kristallengalan igår är väl en bevis på att jag inte direkt är ensam om att tycka såhär.
Fast det heter väl inte dagis längre, förskola tror jag. Men dagis känns bättre.
Jag har nu gått från enorm frustration till ett lätt hysteriskt skrattande som aldrig verkar ta slut. Är det då man är precis precis på gränsen?
Senast i raden av saker att garva åt var när min källkritik ifrågasattes samt när jag nyss kände mig som han i reklamen som bygger en lucka som bara går att öppna på ett håll åt sin hund - jag lekte grafiker...
Visste ni att jag är på ett dagis förresten? Jag visste det knappt själv fram tills alldeles nyss.
Jag har allvarliga funderingar på att skaffa en liten kissemjau. En katt på ren svenska alltså. Någon som har något bra tips på vilken sort jag ska satsa på? Är det något annat jag bör tänka på?
Jag har sagt det förut (bland annat till en präst) men jag säger det igen. Kanel ÄR Guds gåva till människan. Nu har jag äntligen hittat ett te som kan mäta sig med det jag drack i Guatemala. Både bra och synd att jag inte behövde åka dit och köpa det.
För övrigt så älskar jag Nyberg&Törnblom. Det är som en komediserie fast med smarta tips och ahaupplevelser.
Veckans projekt är att hitta två bilder som passar till ramarna jag köpte idag. Ramar som ska täcka de ultrafula hålen efter hatthyllan. Japp, det ÄR den bästa lösningen.
Så dagens fråga blir. Vilken sorts bild passar i en 16 X 16 ram i en hall? Jag har börjat med uteslutningsmetoden och kommit fram till att närbilder på ansikten kommer funka sådär... Så tips tages tacksamt emot.
Måndag. Vaknar med andan i halsen efter en härlig stressdröm. Så jag är lite sömnig i ögat idag.
Det bästa av allt idag är att jag har ungefär 1 % ont i foten jämfört med innan. Det är underbart.
Träningsvärken är påtaglig. Lite ilska finns fortfarande kvar. Uppblandat med den här känslan som gör att man bara vill skrika HÖGT och kasta saker i väggen.
Just nu är jag så sjukt förbannad, ledsen och trött på allt jävla skitsnack som en och samma person så vackert sprider om mig.
Nu är hon även förvånad över att jag inte tycker om henne. Jag vet inte, men jag tycker att jag har både en, två och tre anledningar att inte tycka om henne.
Kan hon inte bara sluta. Skaffa sig ett liv. Än så länge har hon inte sagt något av skitsnacket direkt till mig. Det är väldigt spännande bara det och säger ett och annat om henne.
Ibland kan man kanske känna att man gjort eller sagt något som på något vis gör att man kan förstå om någon snackar skit om en. Ja, jag kanske aldrig kan förstå skitsnack och personangrepp, men ändå.
Jag förtjänar fan inte att hon snackar skit om mig för hela jävla stan. Jag borde inte bry mig. Men det är sjukt svårt.
Efter mycket om och men. Efter blåsor i handen. Efter svettpärlor på pannan. Efter svordomar på löpande band.
Nu. Äntligen.
Portis tambumajor är monterad och klar.
Även denna gång har jag svurit mig förbannad över Ikeas koncept. Men likväl är man sjukt nöjd med sig själv när man väl lyckats. Hatthyllan är nertagen och hålen i väggen är gigantiska. Så nu börjar operation osynliggöra.
Förresten, någon som vill köpa en Klippan-soffa med två extra överdrag? Det är fullt på min vind.
Det blev... hmm, nu får jag tänka efter... nummer två i inlägget nedan. Viss övertalning och pepptalk från hon som sålde dem till mig. Så om tio dagar blir jag ett par tjusiga och blingiga glasögon rikare. Och en väldans massa tjugolappar fattigare.
Kvällens parmiddag var kalas. Ja, förutom att jag kanske behöver jobba lite på pardelen... =) På menyn stod toast skagen till förrätt. Fylld fläskfilé, klyftpotatis, rödvinssås och sallad till huvudrätt. Vansinnigt god cheesecake till efterrätt. Behöver jag säga att jag är sjukt imponerad? Bästa måltiden på evigheter. Gott vin. Massa vuxenpoäng. Och en märklig, men bra, film - "Hata Göteborg". Det tog ett tag innan man vande sig. I början satt jag mest och väntade på att den riktiga filmen skulle börja. Men när man väl kom in i den var den ju galen! På ett bra sätt.
Allt är mätt inför ikeabesöket. Så nu blir det skönhetssömn. Kan man ragga på ikea? Parmiddag som sagt...
Nu har jag slagit knut på mig själv och lyckats kräka ur mig en märklig text nästan rekordsnabbt.
Då är man baske mig värd att fira helg.
Jag har nästan bestämt mig för vilka glasögon det blir. Eller nej, det har jag inte alls egentligen. Jag försöker bara inbilla mig det för att jag tror det går enklare när jag är hos optikern nu snart då.
Den stundande helgen ser ytterst lovande ut. Ikväll ska jag bjudas på middag minsann. Har fått veta att efterrätten redan står i frysen. Så förväntningarna är i det närmaste enorma. Och nej, det är absolut inget dejtigt över den här middagen. De två som är kockar är i allra högsta grad upptagna, med varandra. =)
Imorgon blir det dessutom en tur till Ikea med mallanbrallan. Min lista börjar bli lång. Måste hem och mäta lite nu.
Och på söndag är det match. Som jag inte ska vara med på om inte ett mirakel inträffar - och det verkar vara ont om mirakel i år. Så jag kommer istället stå och stampa så mycket i marken att jag får lika ont i foten som om jag spelar. Kanske sådär bra.
Efter smakråd från kollegor och er här på das blogg är det nu två glaskandidater kvar. För övrigt var det dessa två som var de hetaste kandidaterna redan igår när jag tog hem dem från optikern.
1.
2.
Ska det göras, ska det göras ordentligt. Inte sant? =) Kollegorna håller på nummer ett, det övervägande argumentet är att jag kommer tröttna på blinget vid sidan...
Jag har fortfarande inte bestämt mig. Värt att tillägga är att jag får ett par på köpet (av en billigare variant) så då tänkte jag ta ett par neutrala...
Just det, det är alltså inte alltid-glasögon, utan sådana som jag ska ha vid datorn, tvn, när jag läser och så...
Okej, bortse från att jag ser ut som mupparnas mupp. Fokusera på brillorna. Jag ska köpa nya och behöver råd! Hjälp mig! Det känns som en omöjlighet. Helst när man vet att det kan bli något av dessa - eller något helt annat par...
1.
2.
3.
4.
Så, rösta nu. 1, 2, 3, 4 eller ett helt annat par...?
När jag först fick höra om helikopterolyckan igår var det som att sätta andan i halsen. När jag sedan även fick reda på att helikoptrarna hade utgått från Ronneby kändes det som att någon tog ett fast grepp om hela mitt inre och vred om.
Nu när jag vet vilka det var som omkom känns det fortfarande ofattbart. Jag känner igen dem men känner ingen av dem. Likväl är klumpen i magen fortfarande kvar.
Så där ja. Då var man tillbaka på jobbet. Ungefär fyra timmar senare. Jag har varit en sväng i vården och vet lika mycket om varför jag har ont i foten nu som innan jag var iväg.
Gick ut friskt med ett besök på vårdcentralen där en läkare klämde, bände och drog i min fot. Hon trodde inte att något var brutet men tyckte ändå att jag skulle röntga den, för säkerhets skull. När jag läser remissen ser jag att hon skrivit fel fot, då började jag väl så smått ana åt vilket håll detta skulle gå.
Susar vidare till sjukhuset och letar mig genom oäääändligt långa korridorer till röntgenavdelningen. Där gick det förvånansvärt snabbt och lagom tills kyrkklockorna slog tolv var jag tillbaka på vårdcentralen med mina resultat i handen. Då hade läkaren gått på lunch, så de tog hand om mina papper och bad mig komma tillbaka vid ett då läkaren skulle vara mätt och belåten.
När klockan började närma sig halvtvå och jag tröttnat på att studera för korta byxben och dragvagnar ringde jag på hos kvinnorna bakom luckan. Eftersom de inte hade den blekaste aning om vad jag pratade om så skulle de kolla upp det samt prata med läkaren. Ungefär lagom tills jag haltat tillbaka till en stol kommer en av kvinnorna och meddelar att allt är som det ska och att jag därför kan gå hem...
Att inget är brutet kan jag gå med på, men att allt är som det ska är jag lite mer tveksam till... Borde jag inte kunna stödja på foten i så fall? Ska jag ha den högt? Ska jag vila? När kan jag börja träna? Ska jag gå på den eller inte?
Jag känner mig alltid förvånad och häpen efter att jag varit hos läkaren. Och det är väl kanske inte alltid i positiv anda...
Vad gjorde ni för sex år sedan? Jag vet precis vad jag gjorde och var jag var när jag för första gången hörde om terrorattacken i USA. Jag satt i en bil. Hade varit i Karlshamn och var, med hyfsat nytaget körkort, på väg hem igen. Vi lyssnar på radio och hör då "På grund av det som hänt i USA utgår .... "
Behöver jag säga att jag höll på att köra rakt fram i kurvan vid Statoil när jag sedan fick veta vad som hänt...
Vad gjorde ni när ni fick veta att Anna Lindh knivskurits? Jag hade precis kommit fram till Växjö för att gå på studiebesök på tv4 och Svt.
Behöver jag säga att det inte var någon bra dag för studiebesök?
10.20. Då ska jag få träffa dagens viktigaste person. Personen som förmodligen kommer säga "Det är en lätt stukning, ha foten i högläge och spela absolut ingen fotboll". Det är vad jag tror i alla fall, men så har jag inte en väldans massa års utbildning inom området heller.
Jag vill mest bara sluta ha ont. Det är mitt mål för dagen.
Det är en utmaning att få träffa en doktor i den här stan. Misslyckades ju med att få en tid imorse och hänvisades då till att ringa efter klockan fem och få en akuttid. Efter att ha varit nummer fyra i kön i en halv evighet kom jag till slut fram till syster Britta. Som sa mmm mmm mmm mmm mmm, de första fem minuterna. Även efter att jag slutat prata...
Men någon tid fick jag inte. Min fot kvalade inte in till att få en akuttid. Så nu ligger jag här. På rygg. Med foten högt. Hur kul är det tror ni?
Jag är mest bara glad att min nya hobby är stickning och därför passar bra ihop med ryggläge och högläge. Tänk om nya hobbyn varit marathon, det hade varit jobbigt av väldigt många anledningar.
Imorgon ska jag göra ett nytt försök att få en tid på vårdcentralen. Wish me luck. Men i den här takten lär väl foten vara hel och halsduken åtta meter lång innan jag får en tid... typ. =)
Mmm, vilken höjdardag detta är. Hrm. Datorn har strulat i ungefär två timmar. Foten är svullen, kall och omöjlig att stödja på. Jag är rätt nära att ta hissen upp en våning, hämta en kniv och amputera.
Ringde vårdcentralen imorse. De lovade ringa upp två timmar senare. Ungefär ganska precis samma två timmar som datorn inte fungerade för övrigt. När de ringer upp så är det en väldigt trevlig sjuksköterska. Men inte fanns det någon tid till mig och min fot inte. Hon tyckte att någon borde titta på den, men mina alternativ heter just nu akuten eller vänta tills imorgon.
Så jag ringde vår studentsköterska för konsultation. Hon tyckte jag skulle satsa på att ringa akuten efter fem och få en tid. Så så blir det. Men fem, det är sjukt länge tills dess. Jag kommer förmodligen att svimma - alternativt drunka i regnet när jag hasar till bilen.
Ja, och så har jag hört att det visst är positiva måndagen också. Sorry. =)
Jag gjorde en mindre flykt till det västra delarna igår. Igen. Tvättade bilen, tittade på fotboll och tog det väldigt väldigt lugnt.
Jag gjorde även en djupdykning bland massor av gamla fotografier. Hittade mammas och pappas bröllopsfoton - himmel och pannkaka - tänk brun manchesterkostym anno 1976... Bilder kommer. Jag lyckades nämligen sno åt mig bilder på päronen i yngre format. Men även resten av familjen, det vill säga syster och jag, finns förevigade på fantastiska bilder från det ljuva 70 och 80-talet. Jag tror systern kommer jubla när jag lägger ut bilder på henne från väldigt längesen... eller? =)
Hittade även lite påbörjad släktforskning. Spännande!! Det gick i alla fall så pass lång bak som till mormors mors mor...tror jag. En flitig syster hade påbörjat en väldigt intressant efterforskning för sisådär 15 år sen...
Men. Det BÄSTA av allt. Den absolut mest fantastiska otroliga nyheten.
Min syster ska gifta sig!!
Äntligen!! Frieri på knä och allt. Det är ju så att man blir tårögd. Hurra!!
Då blir liksom en förlust och med det respass ner i div 5 inte riktigt lika jobbig. För nu jäklar blir det bröllop!
De ensamma mammorna i Ensam mamma söker. Hur ensamma är de egentligen? Måste vara i det närmaste så ensamma man kan bli eftersom tv3 nu har valt att sända det första avsnittet minst fyra gånger. Det är i alla fall så många gånger som jag har lyckats se Lenita stå och sminka sig inför första mötet.
Man kan ju också vända på det och fråga sig hur ensam jag egentligen är som lyckas se samma jäkla avsnitt fyra gånger.
Jag tror det handlar om tur. Ja, eller otur då. Det beror ju på hur man ser det.
Nu ska jag fortsätta äta middag. Får höja på ögonbrynen för att kunna svälja. Så jag kanske borde byta till tv3, då kommer ju liksom ögonbrynshöjningen automatiskt...
Just nu sitter jag bara och väntar på klartecken att få skicka ut ett pressmeddelande. Sen ska jag gå hem. Har ont i halsen hela vägen upp i örat.
Om detta varit för ett tag sen hade jag glatt (?) klunkat té hela dagen och bitit ihop tills dess att arbetsdagen var slut. Men, nu när jag försöker sätta mig själv i första hand och för tusende gången i ordningen konstaterar att inte en enda kommer tacka mig för att jag sitter här fast jag mår dåligt, så ska jag gå hem och kurera istället.
Jag har antingen blivit en klen jävel eller en klok skit.
Hur känns den här upptäckten klockan 22.33 när ögonen är trötta?:
Min säng är naken! Doh! Varför gör jag alltid såhär? Tar bort sängkläderna, tvättar och glömmer sedan bort hela den här proceduren fram tills jag ska gå och lägga mig. Då står sängen där. Helt näck.
Varje år tänker jag samma sak. Har folk inte någon självdistans? Hur kan så många ha så fel på sin hörsel att de inte hör hur de själva låter?
Och HUR kan man få för sig att ställa sig i tv och sjunga, om man är totalt tondöv?
Dagens bästa hittills var i alla fall hon som skyllde på att lappen ramlade av. Det får ju bara ses som pricken över i:et att hon sjöng E-type, inte sjöng en enda ton rätt och ändå var hyfsat nära originalet!
Nu ska jag ta Idolpaus och plantera blommor istället!
Idag har jag sagt nej två gånger. Grattis till mig! Ett STORT steg framåt. Woho.
Jag har även haft en spännande mejlkonversation med en man/kille/gubbe. Spännande i bemärkelsen att hans senaste mejl innhöll ett fin fint hot lite mellan raderna. Eller så värst mycket mellan raderna var det kanske inte.
"Eftersom du inte har vett att be om ursäkt
när du formulerar dig klumpigt
får felstavningen stå kvar som en varning ... "
Spännande va? En riktig höjdarkille! Alla hästar hemma där?
Jag behöver vila upp mig. Tror helt ärligt att jag varit konstant trött i över tre veckor. Jag har, tillsammans med bästa kollegan, utarbetat någon slags plan för framtiden. Men för att den ska gå och genomföra behövs energi. I november blir det semester, det är länge tills dess. För länge. Frågan är bara om jag ska offra semesterdagar eller slantar.
Idag blir det i alla fall lunch med systern. Samma syster som var vänlig nog att ringa och väcka mig imorse. =) Och efter jobbet blir det blomplantering. Köpte hejdundrans fina blommor igår. Men eftersom jag måste ta små små steg med att hitta energin igen så blev det ingen plantering igår.
Nu ska jag trolla fram en personaltidning. Spännande.
... att jag, som aldrig någonsin gråtit till en film eller ett tv-program, plötsligt lipsillar totalt när Lorelai sjunger I will always love you till Luke i Gilmore Girls?
Idag är det verkligen på gränsen till att jag bara tar mitt pick och pack och ger upp. Jag har kommit till en punkt där det inte finns minsta lilla utrymme för oväntade händelser. Händer det två oväntade saker på samma gång så får jag ett bryt. Idag hände det i ziljard saker på samma gång. Fast det var kanske egentligen bara två...
Kloka och visa kollegor är bra att ha. RIktigt bra.
Jag måste, MÅSTE, ta tag i detta nu. Jag ska bara besluta mig för i vilken ände jag ska börja...
Vilken dag. Woho. Man kan säga att det har gått i ett i ett i ett i ett. Nu har vintertiden börjat också. Ja, inte för alla men för oss på jobbet. Nu ska man plötsligt jobba 40 minuter längre. Puh. Men det är bara en vanesak.
Nu börjar ett nytt program. Jag tror det kan vara något för mig. Nyberg&Törnblom. Tjejen i det här första programmet är ju hysteriskt rolig. Hon hatar, verkligen hatar, snygga och lyckliga människor. Hon lägger två tredjedelar av sin vakna tid på att reta sig på andra människor.
Shit. Undra om jag också är så. Jag känner att jag tänker för mycket negativt och tänker för mycket negativt. Ahaupplevelse.
Visste ni att vi tänker 65 000 tankar på en dag. Och att 95 % av dessa tankar är samma som igår. Kul. Verkligen. =)
Idag var vi nära. Igen. Ack så nära att vi snuvade ännu ett topplag på poängen. Men nära skjuter ingen hare. Ju. Så det är bara att bita ihop och kämpa de sista matcherna.
Vi kämpade och slet. Och våra motståndare fick baske mig kämpa för sitt enda mål.
Min fot är svullen och blålila. Så nu ska jag tröstäta lite choklad. Inget ont som inte har något gott med sig.
Tre matcher kvar och jag tror att mirakel KAN hända. Det blir tumhållning för samtliga de närmaste tre veckorna. Okej?!
Snart är det dags för helgens första match. Den första av två mot KFF. Damsjuan idag, det blir roligt. Lite mindre på allvar jämfört med imorn. Jag är redan nervös för imorn. Vi behöver nämligen verkligen vinna. Just nu ligger vi under strecket igen, med en match mindre spelad. Puh.
För övrigt är det en härlig dag idag. Klarblå himmel och lördag.
Tack för råden om pirret. När till och med syster börjar komma med råd så är det väl dags att lyssna antar jag =)
