Idag när jag var på knatteträningen började jag fundera över ett spännande fenomen. Ett fenomen som ofta framträder i ideella föreningar.

Det är väldigt lätt att klaga på saker. Säga hur man borde göra och hur bra det skulle bli då.
Idéer är bra. Absolut.
Men fenomenet kommer när man säger att javisst skulle vi kunna göra så, men då kan väl du ordna det.

Oj oj oj. Då är det plötsligt inte alls lika intressant att genomföra den där idén som skulle göra allting så väldigt mycket bättre.

Fenomenet handlar alltså egentligen om att dra sitt strå till stacken. Sitt förbannade jäkla strå.

Det är nog lätt att glömma bort att det faktiskt finns någon som är ansvarig för, och gör sitt bästa med, det som klagas på...

Japp, det var den söndagsfunderingen det.