Att jag har en systerdotter som är 15 är ju himla overkligt! :) Men 15 är hon och i söndags kalasade vi för henne. Agnes var som vanligt ganska avvaktande till en början, men bjöd sen på härlig underhållning med skönsång i hopprep.
Agnes ja, hon pratar på som en tok just nu. Mer och mer i meningar och flera ord tydligt så att man förstår. Nya kläder är ju en stor favorit (lite oroväckande för en tvååring kan tyckas...;)) och även klänning har blivit poppis. "Fin är jag" gick hon omkring och sa i söndags när kalaskläderna kommit på och idag har hon stolt visat upp nya fina tröjan med fjärilar för alla barn och föräldrar på Stubben. :) Min härliga unge!
Dagens bästa tips kom på morgonkvisten. Agnes har en favoritfåtölj och av den fanns nu bara ett endaste litet exemplar kvar. Och självklart ska lilla bönan ha en tokrosa fåtölj, med fotpall. Mamman åkte och gjorde ett superfynd och Agnes blev ganska så jätteglad ;)
Jag har ju ändå varit rätt så förskonad från graviditetskrämpor både med Agnes i magen och nu med karatekid. Lite ont i ryggen och trötthet är ju sådant som ingår och räknas knappt till krämpor i min värld.
Men så i tisdags började jag plötsligt må helkonstigt. Började se suddigt, dubbelt och kände mig allmänt yr. Började höra alla ljud lite avlägset och det kändes som att jag befann mig inne i en fluffig bubbla. Fick ont i huvudet och fingrarna domnade av en efter en. Otroligt obehagligt. Jag vågade inte direkt sätta mig i bilen med den snurriga skallen, så Morgan och Agnes som varit hemma och kurerat förkylning fick komma och hämta mig. Vi tog oss en tur till doktorn. Just när man faktiskt bär på en människa till så känns det extra angeläget att kolla upp vad som händer.
Det blev en runda till förlossningen, ta alla möjliga prover, lyssna på bebisen och göra några rafflande neurologiska tester. Alla tester och prover var bra. Hjärtljuden på karatekid lät hur bra som helst. Så efter några timmar fick jag och min huvudvärk åka hem. Dock med jobb- och datorförbud tills dess att huvudvärken försvunnit. Jag sov mer eller mindre i två dagar och i torsdags började jag så smått känna mig som vanligt igen. Ingen huvudvärk även utan Alvedon, fast lite tung i huvudet och otroligt trött.
Men nu är jag igång igen, känner dock av huvudet litegrann efter för lång stund framför datorn. Så jag försöker ta det lite extra lugnt, tar små mikropauser och så där. Någon migrän, som var det läkaren gissade på till slut, har jag verkligen inte lust att skaffa mig.
Vädret lämnde ju lite övrigt att önska igår. Men i full regnmundering tog vi oss ändå en traditionsenlig tur till Torsås efter midsommarlunchen här. Liiite dans, fika och chokladhjul mäktade vi med innan det började kännas väldigt blött. :)
Därefter styrde vi hem till grill och häng på vännernas altan. Barnen lekte och roade sig på egen hand i stort sett hela kvällen. Så det kändes väldigt lyxigt att faktiskt få sitta ner och äta och umgås.
Förresten. Årets midsommarkrans blev faktiskt riktigt bra. Och kryss i taket men Agnes ville till och med ha den på sig en liten stund. Hurra!! :)
Vår midsommar i de få bilder som kunde tas på grund av ösregn :
Där kom sommaren på besök ja. Härligt! Vi njöt för fullt i helgen. Satt på grusvägen och tittade på stenar, låg under äppelträdet och bara hade det bra, hejade på pappan som tvättade hus, fikade med vänner, busade med tjejligan. Väldigt bra helg!
Tyvärr följde tydligen en sommarförkylning med det härliga vädret. Agnes vaknade hes igår, men kom igång och var som vanligt sedan. Idag var hon dock både lite hostig och varm, så det fick bli en hemmadag med pappan. Bara att hålla tummarna för snabb bättring.
Det ingår ganska mycket vånda och ångest i sommarens stora husprojekt. Men vi är samtidigt peppade och det känns ändå inte helt oöverstigligt. :) Så ja, nu kör vi. Fasadfix it is.
Kommer bli så väldigt väldigt mycket bättre! Och lyckas vi göra ett bra jobb nu så kan det ju faktiskt dröja en hel massa år till nästa gång. Jag är ju i nuvarande tjocktillstånd inte till så värst mycket hjälp. Men fixa fika och underhålla bönan är ju också viktiga uppgifter ;)
Tjocktillstånd förresten. Såhär ser den bulliga magen ut i vecka 25:
Tänka sig. Lite sommarkänslor börjar smyga sig på. Ledig helg utan planer, men det blev ändå en hel del fix på hemmaplan. Mest för trimmern och sambon som tog tag i vår grönskande äng/gräsmatta. :) Blir så himla fint när det är nyklippt, synd bara att det liksom varar så kort stund nu såhär års...
Mormorn och morfarn kom och fixade med sin stuga lite också. Bönan var förstås himla nöjd med det då hon älskar att hänga i stugan och äta små kex som det av någon anledning alltid finns där.
I helgen var det dags för den årliga festen med föräldrakooperativet. Då är det enligt traditionen maskerad som står på schemat och eftersom jag älskar maskerad så passar det mig utmärkt. I år var jag och Morgan en del av festkommittén och att fixa party är ju himla kul. Lite mer okul är det med struliga återbud, men trots visst manfall blev det en riktigt lyckad kväll.
Temat för festen var "Hjälp, jag kom visst fel". Väldigt bra, och brett, tema. :) Festen de kom fel till råkade visst vara en bröllopsfest mellan figurerna Bea och Sören.
Visst är vi snygga! :) Och för att vara övertydlig, vi har alltså inte gift oss. Overkligt nog var det några som var lite osäkra på just den biten. Men jag lovar. Om jag gifter mig någon gång så har jag tänkt vara fin brud och inte se ut som en smygtjock grosshandlare. ;)
En något trött söndag för han i rosa hår på bilden. Men lite mors dags firande blev det i alla fall. Jag fick gooood choklad och pussar. Sedan åkte vi till min fina mamma och firade henne. Mors dag är himla fina grejer. Tänk att jag får vara mamma till min böna. Och TÄNK att jag om sisådär 4 månader är mamma till en filur till.
Vecka 23 är det nu på ett ungefär och idag var det dags att lyssna på karatekids hjärta. Först hittade barnmorskan inte bebisens ljud riktigt, men så slog hen till på en karatespark på lyssnarmojängen och fin fina tydliga hjärtljud hördes i rummet. Det är verkligen en livlig krabat det här, helt annorlunda mot när Agnes bodde där inne. Men hjärtslagsfrekvensen var rätt lik, 156 slag mättes för karatekid jämfört med 152 för Agnes i samma vecka. Tyder ju enligt skrönor på ännu en tjej... vi får väl se. :)
