Har jag berättat om min lilla fotbollscomeback? ;) Efter att ha läääängtat efter den roligaste träningen jag vet var jag tvungen att ge det ett försök. "Man behöver ju inte vara med på allt" sa jag till Morgan innan jag åkte, vi visste båda att det ju är en total lögn när man väl står där. :) Men ja, det gick faktiskt bra. Träben utan dess like förstås, jag pensionerade ju mig för fem år sen och har knappt rört en boll sen dess. Men knä och rygg kändes över förväntan. Och huvudet kändes bäst av allt. Som jag har saknat lagidrott och som jag behöver det. Inte bara för träningen utan minst lika mycket för snacket i omklädningsrummet och allt runt omkring. Det var som att komma hem och landa. Fint.
Nu har det ju hittills bara blivit en träning på grund av träningsförbud efter koniseringen. Men jag längtar redan till nästa vecka när jag får snöra på pjucksen igen. :)
Idag har jag och kidsen haft en extremt ledig dag. Det behövs det också ibland, inte minst efter en sittsovarnatt med snorig liten. Han var frisk när han la sig igår och dunderförkyld några timmar senare. Oh well. Så idag har vi bara varit hemma. Bakat, lekt, vilat middag alla tre, plockat pinnar, blåst bubblor och så där. Och imorse bokade jag äntligen in oss på rskilda pensionat i augusti. Astrid Lindgrens värld ska få sig ett besök och även lite omgivningen runt omkring tänkte vi. Längtar redan. :) Så ja, vilken bra dag det varit. Heja!
På skärtorsdagen fick jag hem ett brev med ovanstående besked. Jag bröt ihop, hulkgrät i fosterställning ett tag, googlade ihjäl mig ett par varv och såg så snart jag kunde till att få mer information. Och nej, det var ju inte cancer, men det var av graden måttliga förändringar vilket gjorde att de skulle tas bort. Det gjordes igår och det gick som det skulle. Jag ska inte gå in på några detaljer, men när man fött en 5,2-kilos-bebis så har man ju liksom pressat upp sin smärttröskel ett par...mil. ;)
Dock råddes jag att ta det försiktigt med tunga lyft för läkningen skull och med en tung lilleman hemma fick Morgan vara hemma idag och sköta lyftbiten. Imorgon åker vi västerut och hänger med mormor och morfar och sen efter helgen tänker jag att jag nog ska kunna baxa runt på den lille runde det som behövs. Men ändå ta det försiktigt förstås.
Vad har vi annars gjort sen sist.
Agnes har övat med springcykeln, jag har provat att träna fotboll igen och det var ett hallelujamoment när det kändes bra i knät, vi har varit på Boda borg med ett gäng från förskolan och så har det ju blivit en del mys också. Som vanligt. ;)
Och sen har jag, ännu en gång, funderat på att beställa den finaste födelsetavlan jag vet. Snart så har jag nog velat färdigt. ;) Det är ju så coolt att man så tydligt ser storleksskillnaden mellan våra älsklingar.
Viggo har nu klivit in i det mycket spännande stadiet där man både kan tappa bort honom och blir varse vilka saker som behöver flyttas på innan han gör det. ;)
Precis som Agnes använder han en viljestark paddelteknik för att ta sig runt. Han förflyttar sig även mellan rummen, får upp rätt bra fart om det är något han vill ha väldigt gärna och blir lite lagom frustrerad när han inte hinner eller fastnar lite i något lurigt hörn. ;)
Idag var det dags för 3-årskontroll på bvc för lilla bönan. Hon var inte så värst samarbetsvillig och blygheten tog över lite grann. Så kan det ju vara. Men, nästan 12 kg lätt och 91 cm lång. ;) Liten ja, men hon följer sina kurvor på samma vis som hon gjort hela sitt liv. Så ingen oro för det direkt. Det enda vi klurar på är egentligen hennes hår. Eller ja, avsaknad av hår och det faktum att hon drar av det. Läkaren skulle konsultera en hudläkare och så får vi ta det därifrån.
I övrigt klarade hon kollen fint, när det bara var hon och jag i rummet började hon ju prata på som vanligt, så då gick bvc-lotta och läkaren höra det också från andra sidan dörröppningen ;) Sparkar boll gör hon, och hoppar, och ritar cirklar, och pratar så man förstår för det mesta (även om det blir lite bakvänd ordning på bokstäverna ibland, typ mås = små.)
Agnes är annars en försiktig liten tjej som kan busa loss ordentligt om hon bara känner sig trygg. Hon är lite blyg inför nya människor och tycker inte så mycket om när det blir för högljutt och stimmigt. Hon gillar att rita och pyssla, att busa med pappa, leka med dockor, gunga eller bygga lego. Hon tycker mycket om att sjunga och dansa och om jag bakar har jag en given hjälpreda.
Hon är omtänksam och kärleksfull. Avgudar sin lillebror på samma sätt som han är helt förtrollad av henne. Mat är lite roligare nuförtiden, men korv i alla former är fortfarande favoriten. Hon vill gärna höra saga på kvällen, tycker om att titta på youtubeklipp på surfplattan och har ett hejdundrandes humör när hon inte får som hon vill (typ när elaka mamman begränsar skärmtiden ;)) Hon är blöjfri på dagen sen några månader tillbaka, älskar plötsligt att bada och är katternas bästa matvän. :)
Åh vad jag gillar att ha kalas. Och bönan var så nöjd så nöjd när familj och vänner var här och firade henne igår. Hon blev verkligen glad för alla paket, busade runt massor och mumsade förstås en och annan kaka.
På onsdag får hon öppna vårt paket och vi får nog allt fira lite bara vi då också. Hon är i alla fall helt säker på att det är "te åj" hon blir, men det är liiite svårt att få rätt antal fingrar att stanna uppe när man vill visa, klassiskt problem. :)
Och med beröm godkänd i alla tester på sexmånaderskontrollen. Min fine häppe. Bvc-sköterskan konstaterade att han fortsätter bete sig som om han var två månader äldre än vad han är, precis som han gjort sedan födseln. :)
Förkylningen håller i sig hos lilleman och sömn är sannerligen en bristvara just nu. Men det var skönt att läkaren lyssnade på honom nu eftersom jag tyckt han varit rosslig så länge. Utöver snoret i nosen lät allt bra. Hurra! Så nu är det bara att hålla ut och hoppas det vänder typ nyss.
Imorgon blir det bvc-besök, det ska bli väldigt spännande att väga och mäta.
Viggo är en oftast glad bebis, som dock har börjat visa sig lite skeptisk mot andra människor än mamma och pappa. Han tycker om att ligga på golvet och greja. Om det bara finns tillräckligt med leksaker runt honom kan han hålla sig lugn och nöjd en lång stund. Precis som storasyster så har han ett hejdundrandes humör, som hörs. Glad eller arg, inte så mycket däremellan. :)
Vi har börjat introducera annan mat än flaskmat och det går rätt så bra. Gröt är mums, päron också, lasagne var rätt okej och majs- och sötpotatispuré är gott. Fisk var däremot inte någon favorit på första försöket. Och när det är något han inte gillar, så märker man det direkt. Samtidigt är han nyfiken så jag hoppas ändå att han ska vara lite mer lättflörtad med maten än vad Agnes varit.
Sömnen är just nu lite svajig, och har så varit en period. På dagarna sover han en kortare stund vid 8-9-tiden, en längre stund vid lunch och sen en lur på eftermiddagen. Han sover som bäst utomhus i sin vagn. På kvällen somnar han gott vid åtta, men vaknar vid 3-4 på morgonen och vill sova vidare på mamma eller pappa. Just nu är han dessutom snorig på natten och sover då väldigt oroligt. Han snurrar mycket i sömnen och lägger sig själv oftast på sidan eller på mage.
Han gillar bus, musik och avgudar sin storasyster. Är kittlig och älskar att bada. Vår älskade häppe. :)
Ännu en helg som bara rasslade förbi, det är ju helt galet så snabbt tiden går. Men helgens snabba fart kan mycket väl bero på det härliga sällskapet vi fick. Två av syskonbarnen kom hit med tåg och sov över till söndagen medan deras mamma och pappa var på utflykt. Agnes var förstås överlycklig och drog med dem runt i huset på alla möjliga lekar. Fint! Lite slapp, våfflor, bakning, grill, godisätande och så där hann vi också med. Syskonbarnen valde att campa i stugan och jag får väl erkänna att jag nästan hade väntat mig att de skulle komma in på natten, men icke. :) Bra helg som sagt.
Å på tal om tid som går fort... Imorgon blir lillebror ett halvår. Jösses. Han firade det lite redan idag med att knäcka koden för hur man paddlar sig framåt istället för i cirklar eller bakåt. Stort!
Morgondagen ska jag för min del spendera med mina arbetskamrater medan pappan i familjen får hänga med våra kottar. Blir en himla bra dag för alla känns det som. Hur mycket jag än njuter av ledigt med mina barn så passar det utmärkt med ett litet avbrott på en dag för att se om hjärnan fixar med en liten kurs i klarspråk. :)
Resten av veckan kommer annars ägnas åt kalasförberedelser. För ja, den stora filuren fyller ju TRE nästa vecka, så i helgen blir det kalas. Tre år, ja jösses. Och igår ritade hon den första teckningen där det inte var några som helst tveksamheter om motivet! Så häftigt!
