Igår tog jag mig i kragen och började försöka planera den här föräldraledigheten lite. Helt smidigt, logiskt och enkelt är det ju inte. Känslan när man planerat klart och det faktiskt ser ut som att dagarna räcker handlar ju mer om vad man missat än en tillfredställelse... :)
Planen är i alla fall att jag ska vara hemma från april, alltså från 22 april, och till och med februari nästa år. Därefter tar Morgan över och då är det tänkt att han ska vara hemma från mars till och med juni. Eller något sådant. Lite semester i juli och så kan det väl bli ganska lagom med inskolning för det lilla livet där i augusti nån gång. Känns lite sjukt att planera fram i augusti nästa år innan bullen ens tittat ut än. Men när det gäller kontakten med den dära försäkringskassan så kan det kännas bra med framförhållning.
Ännu en okänd djungel. Tänk vad mycket man lär sig av att skaffa barn... ;)
Igår var det ljust när vi kom hem. Vilken känsla. Okej inte superljust kanske, men verkligen långt ifrån beckmörkt. Och samma sak på morgonen nuförtiden. Alldeles ljuvligt härligt. Äntligen!
Dessutom var det dags för kontroll hos barnmorskan idag. Vikt och blodtryck på mig kontrollerades. Har hittills gått upp nästan 11 kg. Känns verkligen helt okej.
Magen hade växt två cm till idag och bebisens hjärta slog med 148 fina slag i minuten. Samma som förra gången med andra ord.
Allt känns bra (förutom möjligen den förbenade täppta näsan) och allt verkar också vara bra. Nu har faktiskt över 80% av graviditeten passerat, helt sjukt. Läser i en av apparna att min blodvolym ökat 40-50% sen jag blev gravid, för att det ska räcka till bebisen också. Det är rätt mycket det.
I samma app kan man också läsa att bebisen nu väger ungefär 1,7 kg och är ungefär 42 cm lång från topp till tå. Den tränar andning genom att "andas" fostervatten, men lungorna är ännu inte fullt utvecklade. En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun.
Som vanligt har helgen bara flugit förbi, men en hel del har faktiskt hunnits med. Inte minst har det blivit massa familjemys och DET är ju himla bra. I lördags kom systern och syskonbarnen med tåget till mig för en tur på stan (och för att det minsann var alldeles för längesen som systersonen åkte tåg).
Efter en fin shoppingtur susade jag vidare till kålpuddingsmiddag hos svärföräldrarna och den pälsfällande hunden. Sedan en lugn lördagskväll med mellotitt och vårt nya favoritprogram som kommer precis efter festivalen.
Söndag. Mamman och pappan och den bruna vovven kom på besök. Himla mysigt tyckte människorna på Sjölycke. Katterna tyckte det var sådär, kan man väl säga. Helst Morris som inte alls kommer överens med vovven. Men hund inne och katter ute så gick det fin fint. Mamman och pappan blev lite förvånade över mängden snö vi har, och ja 30-40 cm är ju faktiskt ganska mycket snö....
Så äppelträdsklippet fick lite läggas på is, men när bärhjälp ändå fanns på plats så passade vi på att få ner ett inte helt litet skåp till hallen. Där ska nu alla vantar och halsdukar och jox få ta plats. Till sommaren är tanken att skåpet ska bli vitt... Även om jag har börjat vackla lite och tycker det är ganska fint som det är också. :)
Efter föräldrabesök med god lunch och fika tog jag och Morgan röjar-ralf-rycket på ovanvåningen. En gammal ikeahylla byggdes ihop och vips kan man faktiskt ta sig in till datorn utan fara för livet. Det andra rummet är fortfarande en mindre katastrofzon, så någon helg framöver ska det röjas där också.
Lite av uppstarten till röjet igår var att jag letade saker att sälja på loppisen som jag och mallanbrallan ska stå på på lördag. Två lådor är nu fulla till bristningsgränsen och vi hoppas på total slutföräljning - såklart. Efter förra loppisrundan blev det ju en helg i Malmö för pengarna, denna gången kan en tur till Växjö vara det som står på menyn. Så, kom och köp i Rödeby på lördag! :)
Fast å andra sidan är ju jag inte den som är den. När man längtar efter något är det ju väldigt välkommet med snabbtgående tid.
På måndag är det dags för barnmorskebesök igen. Så då får vi se om magen växt något mer. Jag är ganska säker på det eftersom vinterjackan annars verkar ha krympt... :) Just idag är det faktiskt så att 79,3% av graviditeten är avklarad. Det återstår nu bara 58 futtiga dagar till beräknad födelsedag för Bullen. Galet! Men det börjar faktiskt bli tyngre och tyngre. Inte minst märks det på ickesnabbheten när jag ska ta mig fram.
Och i väntan på bebisen får de lurviga små kattbebisarna (som inte är så små längre) vara fotomodeller. Lite mot sin vilja ibland, men då hämnas de med en klo i fotohanden...
Det är värsta babyboomen i bekantskapskretsen i år. Himla fint. Minst en bebis per månad är beräknat under det första halvåret. Tossigt. Hittills har det blivit två i januari och nu senast igår kom ytterligare ett litet liv till världen. Det är ju inte direkt så att man längtar mindre till april nu om man säger så... :) Men det är ändå en ganska angenäm längtan, lite till får den ju gärna bakas där inne (även om systersonen gissat på att den kommer imorgon...)
Stort grattis till fina Anna som fick en liten ljuvlig dotter igår!
En lugn helg. Precis vad som behövdes tror jag bestämt. Titta på skidor på tvn, vila lite på eftermiddagen, kela med katterna, åka och handla, vila lite till. Ja ungefär så har helgen faktiskt sett ut. Igår vilade både människor och katter en stund på eftermiddagen. Det var bara karate-kid i magen som inte ville vila. :)
Magen ja, den växer. Första föräldragruppsträffen idag och ganska så snart är det faktiskt bara två månader kvar. Jösses.
Men lite friluftsliv har vi också hunnit med. Mest mannen som gav sig iväg till byns frusna sjö på söndagsmorgonen. Framåt lunch var vi några fler som anslöt och såg till att korvar blev grillade. Himla mysigt, om än rätt så kallt. Kylan kan ju till stor del ha berott på att alla kläder som i vanliga fall gör sig väldigt bra vid sådana här utflykter nu på något mystiskt vis antingen inte gick att stänga eller satt tajt som ett extra skinn över magen... mycket märkligt. :)
Efter några långa, och tokhektiska, jobbdagar den här veckan är huvudet nu fyllt av vad som känns som potatismos. Det är dags att ta helg.
I helgen väntar... nej, vi har faktiskt inte en enda planerad grej. Så vi lär ta helgen som den kommer, vila, pyssla hemma och annat mysigt. Ja och efter gårdagens kattkräksfest så ska vi väl försöka pilla i de små liven lite maskmedicin också. Årets utmaning tror jag. Tips tages tacksamt emot. Förra gången gick det sådär, kan man säga.
Men nu, nu blir det helg för den här trötta runda saken.
Igår var det en extra trevlig hämta-posten-dag. Min fina beställning från Mor & Matilda hade nämligen kommit. Ett armband och ett par örhängen beställdes.
Och jag är verkligen supernöjd. Precis lika fint som jag föreställt mig. Och snabbt gick det. Och frakten var gratis. Ja ni förstår, hur bra som helst. Så in och beställ med er nu. ;)
Kikar in på den här bloggen lite titt som tätt. Hon är illustratör och gör massa fräsiga saker. Det ger mig möjligheten att drömma mig bort till en verklighet där jag också kan illustrera. Drömmar är fint. :)
Nu senast visar hon upp sitt barnrum. Himla fint och roligt barnrum tycker jag. Där tipsar hon också om butiken Mokkasin. Och ja, där blev jag också lite fast kan man säga. Finns både en och två och tre saker jag skulle kunna tänka mig att köpa därifrån. Det ska ju bli ett barnrum hemma också. Så småningom. Och att få fixa och dona i just ett barnrum ska bli väldigt kul.
Det är omtalat det här. Ska man eller ska man inte fira den här dagen. Alla hjärtans dag. Är det bara ett kommersiellt påhitt eller kan det vara något mysigt och trevligt också? Självklart är det viktigt att visa att man tycker om sin kärlek, familj och vänner alla årets dagar. Men den här dagen kan väl vara en fin påminnelse tänker jag.
Så ikväll blir det restaurangmiddag med kärleken.
Och det ska bli himla mysigt, mumsigt och alla-hjärtans-dagigt.
Kreativiteten slog lite ner som en blixt i helgen och symaskinen plockades fram för första gången på länge. Först sydde jag det lilla draperiet till utrymmet under trappan. Blev helt okej, men hade kunnat bli bättre om jag inte tänkt lite fel och klippt tyget så att det liksom inte var möjligt med fållade kanter. Men ja, ett tacksamt vaxaktigt tyg funkar ändå helt okej utan fåll.
Men oväntat nog lät jag inte detta ta musten ur mig, utan dagen därpå slog jag faktiskt till på att sy lite till och då till den lille bebisen. Ett påslakan och ett örngott blev resultatet. Och nöjd blev jag, faktiskt riktigt nöjd.
Just nu, i väntan på människobebisen, extraknäcker de små kisarna förstås som små bebisar. Helst Morris, som gärna ligger i knät och sover. Fast bara om det först ligger en rosa filt i knät - annars kan han lätt ägna en lång stund åt att bara stirra på mig och liksom undra vad jag håller på med. Typ speciell katt. Men söt.
Idag var det dags för nytt barnmorskebesök. Det blir ju tätare mellan besöken nu på sluttampen (som det overkligt nog faktiskt är). Järnvärdet hade blivit bättre. Hurra. Från 105 till 113, så det går helt klart åt rätt håll. Och visst det känner jag ju också, moset i huvudet är inte riktigt lika påtagligt.
Magen mättes också och den hade faktiskt inte växt ett skvatt sedan sist. Men det är ingen fara på taket eftersom jag legat strax över alla kurvor innan. Så det var till och med lite bra att jag inte fortsatt i samma tillväxttakt, eftersom jag då hade kunnat flytta in i jättarnas land inom kort. ;)
Bebisens hjärta fick jag förstås också lyssna på. Vid de två tidigare lyssningarna har resultatet blivit 152 hjärtslag per minut. Lite lägre idag, 148 slag per minut. Myten säger ju att över 140 slag så är det en flicka, med andra ord är det fortfarande en liten tjej som bor där inne. Enligt myten då.
"Du är i gravidvecka 30" står det så fint i en av apparna. Väldigt spännande. 30 känns ju riktigt nära 40, som på något vis ändå är slutmålet. Nästa gång det blir nytt tiotal så är det liksom färdigbakat. Och hallå, var tog de här 30 veckorna vägen? Det är ju galet.
Jag mår fortfarande prima. Järntabletterna börjar göra sitt jobb tror jag bestämt. Däremot har ljumsksmärtan gjort entré, men det känns inte värre än efter ett tufft vinterträningspass än så länge. Känns skönt att den där smärtan kroppen gått igenom genom åren ändå kommer till nytta på något vis. Man är ju lite, lite van.
Bullen håller sig ganska lugn där inne. Känner mest lite buffar på kvällarna, så det kan ju bli en spännande dygnsrytm om den hänger med hela vägen... :)
Tiden går ju alltid så himla fort när man har roligt. Men oftast när någon av helgaktiviteterna äger rum på fredagen så känns helgen ändå lite extra lång.
I fredags var det ju dags för gala, Blekinge Idrottsgala närmare bestämt. Och vilken kväll det blev. Jag vann ju visserligen inte något pris, men det kändes som ett fin fint pris bara att få möjligheten att vara där faktiskt. Riktigt god mat bjöds det på, Arne Hegerfors var konferencier och hade Ulf Elwing med sig som röst (och på slutet även i egen hög person). Linda Bengtzing, Sven-Erik Magnusson med son, supertrumpetaren Magnus Johansson och trollkarlarna Peter Brynolf och Jonas Ljung stod för riktigt bra underhållning hela kvällen. Så framåt ett-snåret när vi trillade ner i sängen hemma på Sjölycke var vi verkligen både trötta, mätta, nöjda och glada. Tack till den/de i min fina förening som nominerade mig till priset och på så vis såg till att jag fick chansen att gå på gala!
Mobilbilder i världsklass, inte, kommer här:
En ganska trött start på lördagen blev det eftersom varken Bullen eller jag (eller Morgan) är några direkta nattugglor. Men en liten garderobsstädning hanns faktiskt med innan det var dags för en tur i plurret tillsammans med Mallanbrallan. Var lite nyfiken på hur det skulle kännas att simma med en bulle i magen. Och ja, man kan väl säga att jag kände mig som en kork. Märklig, men härlig, känsla. Och skönt att simma! Har börjar få mystiskt ont i ljumskarna och misstänker starkt sån där foglossning, men än så länge funkar simning fint.
Lördagskvällen bjöd på filmtitt och mumsigt grillat kött. Kan verkligen rekommendera att grilla högrev. Fast det måste ju kokas först, i några timmar, men det är det helt klart värt. Prova!
Söndag och familjedag på schemat. Söndagsmiddag i väst med systerfamiljen, mamman och pappan. Kalkon med mammas goda söndagssås och smarrig päronpaj till efterrätt (börjar ana ett mattema på den här helgen...) En minitur på nya bron i Sölvan innan vi swischade hem till kisarna och mera filmtitt.
Å så har vi ju hunnit med att ta oss in i vecka 30 också. 10 veckor kvar (eller 12 eller färre...) alltså. Känns helt galet. Men bra. :)
Ikväll är det dags för idrottsgala och i dagens tidning fick jag veta vilka övriga nominerade i samma kategori är. Spännande! Oavsett hur det går är det en ära bara att bli nominerad känner jag, och det ska bli kul med en helkväll med middag och underhållning!
