mellan vakna & somna

"Vet ni vad det är?", frågade en kvinna i matsalen igår.

"Jag hoppas på en bebis", svarade jag.

Givetvis undrade hon, precis som vi och en del andra, om det vi hade tagit reda på om det är en pojke eller flicka som gömmer sig i magen. Hon tyckte nämligen att det syntes på mitt ansikte att det är en pojke jag bär på. Vad hon har för dolda ansiktstydarkunskaper för att göra den analysen vet jag inte, men engagemanget för en mage är himla kul (och fascinerande).

 

För min del spelar det verkligen ingen roll om det är en flicka eller pojke. Jag vill bara att det ska vara en frisk liten krabat som kikar ut. Hen kanske inte kommer användas överdrivet flitigt hos oss och en eventuell son kommer högst troligt inte att kläs i rosa klänning. Men i övrigt är vi inte så knussliga. Det första lilla (verkligen lilla) klädesplagget är inhandlat och det råkade bli ett par lila och orange små brallor.

 

Men ja, det finns ju vissa praktiska detaljer som till exempel det här med namn som helt klart skulle bli lättare om det visade sig vara en flicka. Listan med potentiella flicknamn = lång. Pojknamnslistan = ett, möjligen två namn. Märkligt det där. Så förslag tas tacksamt emot! :)

Dagens tips i en av gravidapparna: Snygga till ögonbrynen. Snyggt formade ögonbryn hjälper verkligen till att lyfta hela ansiktet ... och så vidare.

 

Men om vi bortser från just detta kanske inte helt gravidrelevanta app-tips så står det nu så här om den lille bullen:

Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden ca 26 cm från huvud till stjärt. Hjärnan och de inre organen fortsätter att utvecklas och barnet lägger på sig mera vikt. Barnet fortsätter att sträcka på sig och sparka, men har nu inte lika mycket plats att röra sig på. Kroppen och huvudet är proportionerliga. Barnet kan kontrollera andning och kroppstemperatur. Barnet är känsligare för ljus, ljud, smaker och lukter.

 

Det är alltså gravidvecka 29 nu och den sista tredjedelen av graviditeten är här. Strax över 70% har passerat och det är 82 dagar kvar till beräknad födelsedag. Känns ju helt overkligt.

 

Igår var det full fart i magen och just det där att Bullen inte har lika mycket plats att röra sig på börjar verkligen märkas eftersom hela magen skuttar till med jämna mellanrum. Det börjar kännas mer och mer helt enkelt. Och det känns ju som helt i sin ordning. :)

Att säga att det varit lite struligt med faktureringen efter vår kamininstallatioin är att underdriva ganska ordentligt. Det började med restid i 6 timmar (vilket är helt obegripligt om man vet hur lång tid det tar att köra från Lyckeby och hem till oss) och fortsatte med arbetstid i 4,5 timmar (vilket är minst lika obegripligt eftersom jag var hemma och hade koll på klockan under de 2,5 timmar han var där).

 

Nåväl. Idag var det min tur att ringa och jag laddade som tusan innan för att bli lite lagom uppretad. Det är inte jättesvårt i det här fallet. Började med att undra lite över förfallodatumet på fakturan som även denna gång var samma dag som fakturan hittade hem till vår brevlåda. Fortsatte med mina frågor arbetstiden där kvinnan på gardin-och-kamin-butiken försökte med "det är den tid han fakturerar oss för installationen" och jag kontrade med kunden-har-alltid-rätt-och-jag-var-för-bövelen-hemma-argumenten.

 

Jag anar att de börjar bli lite trötta på oss, men jag tänker tyvärr inte gå med på att de tog honom två timmar att lasta kamin och pinaler (och gjorde det det så borde han nog fundera lite över sina rutiner). Det var nästan så det lät som att hon skulle börja gråta där för en sekund, men jag hade ju som sagt retat upp mig lite innan så inte ens det bet. Fick ner arbetstiden med en timme och den tredje fakturan för detta spektakel ska nu skickas hem till oss.

 

Känns lite som en seger ändå faktiskt. Varför ska de krångla så? Varför försöka lura sina kunder? Vem vinner på det? Ja inte är det Aske montage i Lyckeby i alla fall.

Och så var det måndag igen. En lugn, men ändå mysig helg är över och förbi. I lördags kom världens bästa syster förbi tillsammans med skidor och de två minsta. Det stakades och åktes störtlopp i köttbullestil en stund i det råkalla vädret innan vi värmde oss med lite fika. Syster hade också med sig ett mindre berg med lakan och sängkläder till den lille bebisen. Alldeles fantastiskt bra. Förresten syster, om något av barnen saknar sin spökdräkt så fanns den också med i lakanhögen. :)

 

Resten av lördagen innehöll mest vila för den trötta och likbleka gravida med järnbrist. Det är verkligen sjukt hur trött och blek man kan vara. Men efter diverse tips från kloka vänner är nu kylskåpet fullt av både järnrikt och c-vitaminrikt. Det tillsammans med en järntablett om dagen så hoppas jag att energin (och ansiktsfärgen) kan ta och återvända snart.

 

Söndag och kalasdags. Lilla fina Isabell hade ju fyllt hela 5 stora år och detta måste ju förstås firas. Kakor och tårtor i mängder. Väldigt mumsigt! Men det var nog tur att kalaset avslutades med frisk luft och pulkaåkning innan sockerchocken tog över totalt.

 

 

Lite mer friskluft efter det när jag och Mallanbrallan tog en bitande, men uppfriskande, promenad i staden. Det blev ett litet stopp på enda söndagsöppna affären också, Åhléns. Tyg med vaxduksyta inhandlades och ska förvandlas till en "dörr" som ska täcka det spännande utrymmet under trappan.

 

 

Helt klart en bra helg. Och nu följs den upp av vad jag hoppas blir en bra vecka. En vecka som avslutas med idrottsgala på fredag. Spännande.

 

:)

 

 

 

Från ek till vitt.

Nu är skänken målad och klar.

 

Och det blir så bra. Så BRA!

 

Ny vecka innebär ju även ny bebisvecka. Vecka 28 har vi skuttat in i nu. Och idag, den 21 januari, är det faktiskt ganska så exakt 3 månader till beräknad födelsedag för Bullen. Med andra ord är vi nu strax inne i den sista tredjedelen av graviditeten. Känns ju helt sjukt. Men bra också förstås.

 

Jag mår fortfarande fin fint. Förutom ryggont lite då och då. Och trötthet lite då och då. Bullen verkar också ha det bra. Känner oftare och oftare rörelser där inne. När vi var på Hobbit i förra veckan så blev det ett himla hallabaloo i magen. Så pass att till och med Morgan lyckades känna en spark, på riktigt.

 

Såhär ser magen ut när jag tittar på den idag:

 

 

I fredags kom Bullens lille kusin till världen. Morgan blev farbror igen när hans bror och dennes fru fick en alldeles ljuvlig liten son. 2013 är verkligen babyboom-året i bekantskapskretsen känner jag!

 

 

Man skulle kunna säga swisch och swosch så var helgen förbi. För det är ganska precis så det känns. Men tiden går ju som bekant fort när man har roligt, och roligt har det varit.

 

En lugn start på lördagen där vi hann med att hämta en skänk och sedan raskt iväg på roliga föreningsaktiviteter. "Vem kan slå Pule & Paken" stod på menyn för lördagseftermiddagen. 16 grenar klarades av. Det var allt från skytte till badminton, filmmusikquiz och kast med medicinboll. Efter avklarade tävlingar (och seger för Pule & Paken) väntade mumsig mat och festligheter i klubbstugan. Riktigt lyckad dag och kväll.

 

 

Skänk och hörnskåp har mannen målat vita under helgen. En omgång färg till, sen är de alldeles underbart vita och snygga.

 

Söndag och lite härlig te-fika och bloggfix med fina Lotta. Därefter en långpromenad i det helt fantastiska vintervädret. Följde upp det med skottning av tyskarnas lilla vägsnutt eftersom de väntas komma hem idag och därefter storhandling. Lagom sliten rygg efter det, skulle man kunna säga.

 

 

Men som sagt. Tiden går fort när man har roligt och nu är det ny vecka, nya tag och full fart mot graviditetens andra glukosbelastning på fredag. Yej!

 

:)

Se där ja. Då var det dags för helg igen. Himla trevligt måste jag säga.

Igår blev det ett litet biobesök. Hobbit var riktigt bra och lååååång. Därför är det lite extra trötta ögon idag. Men det kan det ju få vara värt när man hittar på roligheter.

 

I helgen vankas möbelmålning. Ett styck gammalt hörnskåp + en styck nygammal skänk (heja loppissida på facebook) ska målas och bli som nya. Lite föreningskuligheter och annat trevligt ska också hinnas med.

 

Och så ska jag läsa, läsa, läsa. Fick hem tre nya böcker igår varav en är skriven av gamla högstadieklassisen Patrik Lundberg. Började läsa i den igår när vi kom hem, trots att det var mitt i natten, och fastnade direkt. Så det ska bli ett sant nöje att sträckläsa den. :)

 

Trevlig helg då då!

Igår måste katterna ha slagit något slags klantrekord. Möts när vi kommer hem på kvällen av en katt, med ganska skyldig blick. Katt nummer 2 syns inte till, däremot är sovrumsdörren stängd. Mycket mystiskt eftersom den var öppen när vi åkte hemifrån på morgonen. I sovrummet hittar vi katt nummer 2, inklusive en kisspöl modell stooor i sängen. Men det är ju väldigt svårt att bli arg på lilla Maja-katten denna gången. Hon kan ju ha varit instängd där ett bra tag och nöden har faktiskt ingen lag. (även om jag tycker att mattan eller golvet borde kunna varit ett lika bra alternativ som täcket, madrasskyddet och bäddmadrassen....)

 

Så nu återstår bara mysteriet om hur de lyckats stänga dörren och hamna på varsin sida. Dörren öppnas nämligen inåt... Det mest troliga är väl att leken har spårat ur lite, som så ofta, och att någon av dem då sprungit in i dörren så pass att den stängts.

 

Klantskallar som sagt.

Men söta klantskallar.

 

:)

En rackarns härlig helg är till ända. En helg där vi hunnit med både julutstädning, bakning, firande av världens sötaste 1-åring och så har vi knallat in i vecka 27 också.

 

Bakningen för övrigt. Äntligen var det roligt igen, efter en mindre pyssel- och baksvacka. Inte helt omöjligt att det är bästa julklappens förtjänst. Köksmaskinen. Vilken grej!

 

 

Idag är det faktiskt precis 100 dagar kvar till 21 april och den dag då bebisen är beräknad att kika ut. 100 dagar. Bara. Känns ju helt overkligt. Och spännande. Och väldigt bra. Förstås.

 

Nu är det alltså vecka 26 och denna vecka skulle kunna sammanfattas med ett ord. Halsbränna. Känner mig så som jag kan tänka mig att eldsprutande drakar känner sig i halsen när de precis puffat eld på någon. Läste tips om vad man inte ska äta och konstaterade att ganska precis så äter jag. Som man inte ska. Det skulle ju kunna vara förklaringen förstås...

 

:)

Tiden bara går. Ruskigt fort dessutom. Och hittills har jag mått riktigt bra genom graviditeten. Lite extra trötthet och ont i ryggen, men det känns som sådant jag räknat med och verkligen kan överleva. Vågen stannade på +3,7 kg från inskrivningen till senaste barnmorskebesöket då vi var strax över halvvägs. Oväntat lite, men också rätt skönt faktiskt. Även om inte kilona är något jag fastnar vid när jag tänker på det här med att vara gravid, så påverkar ju en viktuppgång också hur kroppen mår och med en redan trasig rygg är det skönt att det inte har skenat iväg. Än.

 

Vi är nu inne i graviditetsvecka 26. Tiden har gått ruskigt fort på sistone.

62,9% av graviditeten har passerat. Alltså 176 av 280 dagar.

Jag är i graviditetsmånad 7 och i trimester 2.

Enligt den här appen med all denna info är det också 104 dagar kvar tills dess att bebisen är beräknad att titta ut.

 

Känner av lite buffar och puffar ibland, men moderkakan där fram dämpar ju en hel del så det är inga dundersparkar som känns direkt. Morgan har känt och känt och känt och känt på magen för att försöka pricka in att känna något. Det har gått lite sådär kan man säga, men nu har han ändå lyckats två gånger. Det som känns ganska mycket för mig, känns mer som ett pulsslag i hans hand.

Helgen gick som vanligt fortare än fortast. Jag har dock mest tillbringat de två lediga dagarna i soffan. Total brist på energi, täppt näsa, tung i huvudet och luftrör som stundtals kändes väldigt sugrörslika. Ingen höjdare alls.

 

Något som däremot var en riktig höjdare var fredagskvällens aktiviteter. Nervpirrande till tusen, men till slut fick vi se vårt fina herrlag stå som segrare i DM. Yej!

 

 

Lite fikamys hann jag med i lördags innan energin liksom bara försvann. Så sen har det mest blivit kattgos och filmtitt. Inte fel på något vis egentligen, men det hade ju varit trevligt att kanske orkat vara ute någon liten sekund under den blåa himlen.

 

 

Blocketsurfat har jag också gjort. Nästan lite för mycket. Nästan så att jag mår illa lite. Barnvagnsjakten är igång och jag hade väldigt gärna velat hitta en fin begagnad eftersom det är alldeles tokdyrt med nya vagnar. Det går sådär just nu, kan man säga. Men ikväll ska vi titta på en vagn i alla fall, som nästan har allt vi vill ha. Så vi får väl se. Trillade nästan dit på en ny Kronan duo i helgen. Men att lägga 6000 kronor på något jag inte ens sett, kändes inte riktigt som jag. Annars är vi mest inne på Emmaljunga. Köper vi en ny så blir det en Emmaljunga classic sport som sittvagn och en citykorg till som liggvariant. Finns också alternativet att köpa en ny sittvagn och en begagnad liggdel. Men så vill man ju gärna hitta en lite på nära håll också och det hade ju helt klart varit en fördel att bo i någon av storstäderna i just den här jakten, så kan man säga. Ooo denna beslutsångest.

 

Igår kväll kom energin i alla fall lite tillbaka och det blev lite pyssel på kvällskvisten. En låda, lite tyg och så lite dubbelhäftande tejp. Nu ska jag bara komma fram till vilket sätt som blir bäst att göra hörnen på, sen kan det nog bli fler lådor.

 

Efter några härliga lediga dagar är det tillbaka till verkligheten som gäller. Men vi har hunnit med en hel del på ledigheten, inte minst att bara vara lediga.

 

Lördagen innan jul var det dags att hitta en gran i vår skog. Självklart var hela familjen med ute i skogen. Kisarna var heeelt slut efter en timmes skogspromenad och somnade som stenar när de kom in.

 

 

Men en gran hittade vi och pynt fick den dagen innan julafton. Nyinköpta julgranskulor kommer visst inte med monterat snöre längre, så först knöt vi guldtrådar tills ögonen gick i kors. Granen är även förankrad i fönstret med fiskelina för att öka oddsen för en stående gran. Och än så länge är det bara kulorna på tasshöjd som varit intressanta.

 

 

Slog in juliga klappar tillsammans med kisarna också, hej utmaning.