Vilken höst! Färgerna är så där knallfina nu, solen skiner och det är nästan en overkligt fin höst. Morgan har höstlov i två dagar denna veckan och vi njuter av familjetid tillsammans. Tror minsann det får bli en höstpromenad senare idag, ska försöka introducera ståbräda för Agnes också så blir det lite lättare för mig att ta mig ut på promenad även med båda kottarna hemma.
Annars är det full fart i tvåbarnslivet. Agnes bjuder på ett hejdundrandes humör och vi har därför fått införa time-out-tid på trappan när man till exempel kastar saker eller slåss... Spännande utmaningar i vardagslivet.
Men vi får till mysiga stunder också och Agnes är en fantastisk storasyster. Hellre att hon testar sina gränser med mig än med sin lillebror.
Lillebror fortsätter växa så det knakar och hade nu gått upp lite drygt 300 gram till och vägde igår in på fina 5375 gram. Den store lille gossen. :)
I helgen firade jag och kärleken fem år tillsammans. Galet vad fort tiden går! Vi firade med lite vi-tid i Karlshamn medan de små hade det mysigt hemma hos moster och kusinerna.
Det är ruskigt dåligt med uppdatering i diverse kanaler så här mitt i natten för oss som är vakna och matar bebis, till exempel.
Så jag tänkte dra mitt strå till stacken medan lillebror somnar om efter maten. ;)
De första två dagarna på egen hand med två små kottar har gått bra. Dock känner jag att det kommer bli bra för Agnes att åka till Stubben några gånger i veckan. Att hålla henne nöjd, stimulerad och glad är inte helt lätt med en hungrig bebis som stundtals helst bara vill ligga PÅ sin mamma. Snart dags att prova sjalen eller bärselen tror jag bestämt. :)
Babygymmet fick i alla fall flytta ner igår och det blev verkligen uppskattat. Av båda barnen. ;)
Jajamensan, äntligen pekar viktkurvan uppåt för lillebror! 5050 gram vägde han in på idag på sin tvåveckorsdag, vilket innebär en ökning med ungefär 300 gram sedan i torsdags. Rätt bra jobbat.
Vägen till viktkurva på rätt håll (och nöjd, pigg, bebis) stavas ersättning. Han ammar fortfarande, lite när det går. Han blir nämligen, precis som sin syster också blev, precis vansinnig om det inte kommer någon mat direkt. Och den som försökt amma ett vansinnigt barn vet hur lätt det är... :) Nåja, så länge som det går kommer han få amma ett par gånger om dagen och få i sig lite extra goa grejer. Jag är bara glad att han växer nu och blir mätt.
Annars händer inte så mycket här i bebisbubblan. Imorgon börjar Morgan jobba igen, så då blir det lite mer verklighet här. Egentligen skulle Agnes skuttat till Stubben onsdag och torsdag, men jag är inte så sugen på vare sig vattkoppor eller halsfluss just nu så hon får stanna hemma och så hoppas vi att smittorna lugnat ner sig efter höstlovet. Känns himla skönt att ha den möjligheten ändå.
Nehepp, dags att lägga ner den sovande lillen och hoppas att han fortsätter med sin vana att vakna en gång för mat under natten. Lyx. :)
Happ Happ, invägning i torsdags och viktkurvan pekade fortfarande neråt. 4740 gram hade lillebror gått ner till och är det dags att få den där kurvan att vända. Så nu blir det mer mat i flaskan och amningen får bli mer av ett mys-komplement. Det kan gå en hel dag utan att jag ammar och utan att det direkt flödar ut mjölk, det säger ju en del om mängden mat tycker jag.
Men med mer ersättning har vi i alla fall nu en nöjdare och piggare bebis. Och det märks att han behövde mer mat. Igår åt han i stort sett varannan timme, men det var lite längre paus mellan i natt tack och lov. :)
Tvåbarnslivet känns fortfarande overkligt och stundtals rätt så utmanande. Igår hade bönan sin första dag med mer avundsjuka. Allt som lillebror gjorde ville hon också göra. Inklusive ha på sig pyttiga kläder och sova i vagn... Men det gick över så småningom det också. Och idag kände jag mig som lite av en supermamma när jag lyckades fixa välling och ersättning till båda på morgonen innan alla bröt ihop totalt. Det är de små sakerna som gör det. Och om ett tag är det ju vardag...:)
Dagarna bara susar iväg i någon slags mata-blöjbyte-mata-söva-blöjbyte-mata-fart. Som det ska med andra ord.
Viggo är en gosig, men hungrig bebis. eller ja, kanske inte nödvändigtvis hungrig, mer konstant snuttig. Kvällarna är det lite mer skrikfest just, men vi har en liten teori om att mammamaten nog inte räcker till riktigt då så vi ska prova med att öka på tillmatningen lite och se om det ger lite mer harmoni i tillvaron ;). Nätterna går just nu förvånansvärt bra. Han vaknar oftast en gång, ammar och somnar om. Vaknar igen och vill ha mat vid halv sju och kan sen sova en stund till.
Just det här sovandet hade jag förträngt. Att de sover så himla mycket när de är små. Lite skillnad mot storasyster som knappt vill vila på dagen alls längre. :)
Lillemans vikt hade fortsatt neråt i måndags när bvc var här på hembesök. När vi lämnade bb vägde han in på 4980 gram och i måndags låg han på 4890 gram. Fortfarande inom marginalen dock, så jag är inte orolig. Och skulle det vara så att amningen inte riktigt räcker till för vår stora gosse så vet vi ju att även mat i flaska funkar utmärkt. Erfarenhet är en fantastisk trygghet.
Den nyblivna storasystern är för övrigt också helt fantastisk. Hon vill gärna visa upp lillebror när vi får besök och pussar och kelar med honom en hel massa. Vår fina stora tjej!
Nu är han äntligen här, vår efterlängtade guldklimp. :)
Viggo kom igår kväll, 21.05. Värkarna började jag känna av redan när Agnes ville stiga upp 03.24. Men de var lugna och med långt mellanrum och så höll de i sig större delen av dagen. Morgan stannade hemma från jobbet och barnvaktarfarmor hämtades.
På eftermiddagen tog jag en liten promenad på skogsvägen och det tillsammans med viss frustration gjorde susen. Vattnet började sippra och som genom ett trollslag blev värkarna helt annorlunda. Täta och betydligt mer intensiva. Så efter att ha ståätit lite middag mellan värkarna åkte vi in till förlossningen.
18.15 var vi på plats och värkarna hade inte direkt avtagit i intensitet. Det visade sig vara fullt ös på förlossningen denna måndagskväll, så vi fick hänga en bra stund i ett undersökningsrum. Efter ett tag blev det outhärdligt utan smärtlindring och vi fick äntligen byta rum till ett med lustgas. Egentligen hade bara en timme och en kvart passerat nu, men det kändes som en livstid. ;)
Hade lite svårt att få till den rätta tajmingen med lustgasen och kände att jag tappade bort mon egen andning lite. Tur jag hade Morgan som supercoach!! Visade sig att jag var fyra cm öppen och jag ställde in mig på några timmar till innan det var dags.
Men så hux flux kom en välkänd krystreflex över mig. Den liksom bara sköljer in över en och det är helt omöjligt att bromsa. Det kändes förstås helt overkligt med tanke på att jag nästan nyss bara varit fyra cm öppen. Men det var inte overkligt, det gick bara undan. Och någonstans här tappade jag för en stund totalt kontrollen och ville helst bara kasta in handduken och åka hem...
Men jag kom tillbaka och blev peppad av att det faktiskt var så pass nära. Misstänker att jag mentalt inte riktigt trodde det var krystdags innan och fick panik över att jag skulle kunna överleva den smärtan i flera timmar till
Några timmar handlade det ju inte alls om. Efter ungefär 20 minuters krystande föddes en stoooor och välskapt gosse.
Lille Viggo vägde in på maffiga 5190 gram och är 53 cm lång. Jämfört med Agnes är han ju verkligen en dunderklump.
