I torsdags hände det som liksom legat i luften ett tag. Vår lilla virvelvind tog en flygtur ner från kökspallen och landade med en duns på golvet. Hon blev förstås superledsen, men när det gått över så var hon sitt vanliga skuttiga jag och åt middag som en mindre häst. Skönt. Ibland är det bra med lite lätt sviktande golv tror jag bestämt. :)
Men så i fredags ringde de från förskolan och sa att det lilla livet hade kräkts. Efter samtal med 1177 på väg till förskolan så höjdes pulsen en aning och jag fick styra vidare mot akuten med min lilla böna. Hyfsat mycket känslor i mammakroppen då. Men efter TRE timmar på akuten så kunde man ändå med hyfsad säkerhet säga att kräkningen inte hade med fallet att göra. Halleluja. Aldrig har jag väl varit så tacksam för lite vanligt kräk. ;) Och det är ju en väldig tur att jag har världens bästa dotter som fixar tre timmar i ett litet rum på akuten, sitter helt still när läkaren lyssnar och inte gnäller speciellt mycket alls trots en alldeles tom liten mage.
Hon somnade som en sten på väg hem, vaknade och klämde både fil, pasta och välling och sov sedan gott på natten. Min lilla hjälte!
För övrigt så har det varit lite vår här i någon dag här och var den senaste tiden. Så de fina dagarna på helgen har faktiskt till stor del spenderats utomhus. Vi har också shoppat nya skor till bönis, förstås under högljudda protester, och myst överlag.
Sjukdomsmässigt när barnet börjat på förskolan alltså.
Och ja, det stämmer nog. I varje fall för oss föräldrar. Agnes klarar sig förvånansvärt bra. Lite snor och ett och annat host, men det känns lite mer som ett nytt normaltillstånd än som sjukdom. Hon är precis lika busig och aktiv, så henne går det ingen nöd på. ;) Morgan och jag turas däremot om att ligga nerbäddade. Denna rundan slog jag dessutom till på att tappa rösten och än har den inte riktigt hittat tillbaka. Sjukt drygt. Känner mig pigg och frisk i övrigt, men rösten... hallåååå.
Idag är det förresten bara en månad till den stora 2-årsdagen. Tjoho! Min stora tjej! Det händer sååå mycket med henne just nu. Lilla fina gosiga Agnes med en otrolig vilja och mycket humör. Men det går att kommunicera med henne, och oftast når vi faktiskt fram när vi förklarar varför något är lite mindre lyckat. Hon pratar mer och mer så att man förstår, ÄLSKAR Pippi och att springa runt och sparka boll.
I helgen ska vi nog försöka kurera oss lite. Kanske, kanske att gungställningen kan åka fram också om vädret och orken tillåter.
Måndag, ny vecka. Nya möjligheter. Eller något åt det hållet. Känns som att tiden verkligen rusar förbi. Nyss var det jul och nu försöker vi pussla ihop en sommarsemester. Hej vad det går helt enkelt.
För att sammanfatta den senaste tiden kör vi som vanligt en bildkavalkad. :)
1. Kompisen Martina skulle ha tofs, då ville ju inte Agnes vara sämre. Hårfager är ju verkligen hennes andranamn. Tittar på bilder från i somras när hon hade betydligt mer hår och försöker komma på en strategi för att hon ska sluta dra av sig håret när hon är mysgostrött... Är oavsett väldigt imponerad av förskolan som lyckades få dit en tofs överhuvudtaget. :)
2. I lördags tog vi en runda till med vår håliga väg. Fyllde igen och fixade. Agnes knatade på hela vägen, med lite upptäckarstopp. Mossan var mjuk, barken hård och stenarna roliga att kasta. :) Himla bra upptäckter. Sedan åkte hon skottkärra hela vägen hem och var mycket nöjd med utflykten.
3. Efter lite vila och mellis tog vi en tur till sjön. Vädret var riktigt varmt och skönt hemma. Det var allt annat än varmt och skönt vid sjön. Men lite korvgrillning och häng med vännerna är alltid trevligt - trots ihjälfrysningsrisk. ;)
4. Och så helgens stora händelse. Agnes har bytt säng. Det är en liten gammal växasäng som jag fyndat på en loppissida. Himla kul att kunna gå i och ur på egen hand tyckte bönis. Första natten sov hon jättegott. Andra natten var lite mer orolig, men inga rymningsförsök i alla fall. ;)
