mellan vakna & somna

Igår kväll var jag och Bullen på ett så där lagom skojigt möte. Fast det gick betydligt snabbare än förväntat, så det var ändå överlevnadsbart.

 

Men när jag sitter där, mellan gubbar och gummor från länets fotbollsföreningar, så är det plötsligt någon som knackar. Inifrån. Ett litet, litet pickande i magen. Antingen var Bullen ruskigt uttråkad, eller så var den mötesvana bebisen bara nöjd och glad. Häftig känsla var det i alla fall. Har känt lite fiskliknande känsla någon gång innan, men den här lilla, lilla knackningen kändes mer verklig på något vis.

 

:)

Tack vare en fantastisk sambo och ovärderlig hjälp från föräldrarna har vi i helgen gått från stampat jordgolv mitt i huset till det här:

 

Så vackert ute här idag så man nästan blir tårögd! :)

 

Känns lite tidigt med snöflingor i oktober. Men det blev ju inte direkt några drivor med snö, så det är överlevnadsbart. Snö-regn igår. Minusgrader inatt. Spännande väglag på morgonkvisten.

 

Helgen är så där lagom fullmatad. Förhoppningsvis blir det lite mindre jordgolv efter helgens aktiviteter. Och så ska det bli lite föreningsarbete, restaurangbesök och annat mys.

 

Kolla in världens sötaste lilla Maja som intog en bekväm pose i soffan igår framför Hela Sverige Bakar. Att vara ute i snöregn var inte ens nästan intressant.

 

Det är väldigt fascinerande det här med att ha en växande mage. På så väldigt många olika vis. Min mage har ju varit svår att dölja sedan sisådär vecka 9. Antalet kommentarer på hur många bebisar det egentligen bor där inne är oräkneliga. Och jag vet ju just nu lika lite som alla andra. 1, 2 eller 8. Bara bullen vet. :)

 

Men det mest spännande av allt, och detta vet jag att jag har läst typ tusen gånger om, är det här att det plötsligt är fritt fram för lite vem som helst att klappa på magen. Varför är det det egentligen? Fine, vänner och familj får gärna klappa loss. Men när det kommer en person som man i vanliga fall nästan är på ta-i-hand-nivå med, så måste jag säga att jag fortfarande blir lite förvånad när hon tar sig friheten till lite klapp på magen. Och så har vi ett litet nyckelord i funderingarna; HON. För jag tror nog att det uteslutande är kvinnor som tar sig magklapparfriheter. Eller?

 

Det är verkligen ett spännande fenomen tycker jag. Egentligen kanske det är ganska trevligt och vi kanske borde bli bättre på närkontakt och mindre rädda för en kram eller klapp på magen.

24 oktober 2012.

Två år sedan 24 oktober 2010. Då när det blev du och jag. Fantastiskt!

Tänk att du fanns där. Min prins.

 

Kastas mellan känslan att det redan gått två år och känslan över att det verkligen bara är två år. Renoveringsobjekt, familjebilsköp och bulle i ugnen har vi hunnit med bara det senaste året. Alldeles, alldeles underbart!

 

De två första åren av många fler.

Älskar dig skatten!

 

Man skulle kunna sammanfatta helgen ungefär såhär:

- vi har sagt ett sista farväl till lilla farmorn. Extremt märklig präst gjorde urnsättningen lite...speciell.

 

- vi har skaffat oss stampat jordgolv inomhus, mycket exotiskt. I samma rum ingår även en direktväg ner till källaren. Lite på egen risk förstås.

 

 

- vi har (eller mest Morgan och pappa egentligen) skottat ut massa jord och burit ut tokmånga stenbumlingar från rummet utan golv.

 

 

- vi har fikat gott.

 

- vi har shoppat riktigt rejäla trägrejer (balkar) och annat nödvändigt för att vi förhoppningsvis inte ska behöva ha stampat jordgolv mitt i huset för evigt.

 

 

- jag har mitt i natten balanserat på en golvbalk, undvikit att trilla ner i källaren, fått blöta fötter och blivit ruskigt pigg. Vägen till toaletten går just nu nämligen på utsidan av huset. Väldigt rafflande!

 

- jag har varit nervös vid sidan av en fotbollsplan och dessutom tvingats se resultatet gå heeelt åt pipsvängen.

 

- kisarna har fångat en mus. Eller fler. Men en mus inomhus med största säkerhet, jag satt nämligen uppflugen på köksbänken och bevittnade det hela. Man kan säga att vi fick dem att jaga på kommando. Yej.

 

- jag har också undrat lite över hur tusan jag funkat förut när jag inte gillat hösten. Jag måste varit färgblind, det är det enda rimliga. Eller så är det vårt Sjölycke som gör hösten magisk!

 

Drömmarna är många och väldigt tydliga nu.

I natt drömde jag om vår bebis. Vi gjorde ett spännande ultraljud i 3D. Och det var lite extra verkligt eftersom jag såg bebisen ligga i krypställning på min mage. Något ansikte såg jag förstås inte, det gör jag nästan aldrig i drömmar. Men det var i alla fall en pojke fick jag veta.

 

Nu är det ju ett tag till tills det är dags för ultraljud (14 november), men ååå vad jag längtar. Jag vill bara se så att det faktiskt är någon där inne och att det ser ut som att den har det bra. Längta, längta, längta.

 

:)

Oj vilken fixarhelg det blev. I lördags fixade sambo och svärfar med murstocken. Nu är den fin igen och ska bara målas lite. Medan de fixade och donade låg jag först på soffan med en katt på magen (mycket ansträngande), innan det var dags att hoppa i regnkläder och åka till en mycket viktig och spännande fotbollsmatch. Våra herrar kvalar just nu för att hålla sig kvar i serien, de vann tack och lov första kvalmatchen med 0-1 så än lever hoppet. Kallt och blött som tusan var det. Fotboll är liksom inte gjort för att spelas i oktober, så är det bara.

 

Igår blev det stora röj- och städdagen. Efter att ha fixat med murad spis och murstock så kan man säga att det där fiiiina fina dammet låg som en filt över huset. Men några timmars piffande senare så ser huset faktiskt acceptabelt ut igen - trots kaoset som råder i det ofärdiga rummet.

 

 

Vi hann också med lite söndagsfika med fina vännerna innan vi avslutade dagen med tavelupphängning och gardinuppsättning. Ägnade tre timmar åt att lägga upp de förbenade gardinerna, det blev helt okej. Även om vårt sneda gamla hus prövade mitt tålamod ännu en gång.

 

 

:)

Renoveringen går vidare. Sambon gjorde en dammig hjälteinsats igår när han gjorde murstocken redo för svärfars fix och don till helgen. När murstocken är klar så ska det förhoppningsvis inte dröja alltför länge innan vår lilla kamin är på plats. 15 grader kan ju kännas lite småkyligt inomhus.

 

 

Förhoppningsvis blir det nästa helg även upprivning av golv. Lite i senaste laget sett till temperaturen utomhus, men vill man så ska det nog kunna gå också. Mitt bidrag i renoveringen är just nu lite sparsamt, kan man väl säga. Bullen och jag lullar mest runt och försöker uppbåda någon slags energi till att göra något överhuvudtaget.

 

Bullen ja, man kan väl säga att den har satt sprätt på hormonerna. Avslutade torsdagen med att först störtgråta, anledningen är okänd - det liksom bara kom. En stund in i störtgråten så övergick den till ett hysteriskt skratt. Den sorten då man liksom får kippa efter luft. Kändes inte helt normalt om man säger så. :)

 

För övrigt så är det KALLT nu. Brukar det verkligen vara runt nollgradersstrecket redan i oktober? Morgonaktiviteten ser just nu ut såhär på ett ungefär, kuligt:

 

 

 

Idag var det så dags för min första glukosbelastning. Jag får ju nöjet att göra två eftersom BMI-värdet var så högt. Yej! Jag var inställd på det värsta. Att illamåendet liksom skulle knocka mig. Men nej. Det var ju inte alls så farligt som jag trott. Och det är väldigt mycket trevligare att bli överraskad på det hållet.

 

200 ml sötsliskig vätska skulle drickas. Tog kollegans råd att dricka snabbt och allt i ett svep. Rätt så smärtfritt ändå måste jag säga. Visst, det var inte gott och jag skulle inte direkt vilja dricka det till frukost varje dag. Men det gick ner, och stannade där.

 

2 timmar senare var det dags för det lilla blodprovet och med ett värde på 7,3 blev jag godkänd! Hurra!

 

Oj vilken helg det blev. Vilken bra helg det blev! Inledde med filmfredag och kattgos innan en späckad lördag tog över.

 

Sedan i somras har Mallanbrallan och jag planerat årets rosa fest. Det är tredje året vi drar ihop ett gäng tjejer och ordnar någon slags tillställning med rosa som tema. Mest är det för att vi själva ska få pyssla nästan obegränsat, men också för att det är väldigt kul att liksom samla ihop härliga människor från lite olika delar av livet och låta dem hitta på något lite ovanligt ihop.

 

I år var det en fest med uppdrag. Lagen samlades kring lunch och fick sedan roa sig med ett gäng uppdrag. De fick till exempel leka 20 frågor med en hemlig röst, göra diverse fotouppdrag på stan, sälja hembakad kaka, sjunga för åhlénspersonal för att få en skattkarta, gräva efter busspengar, springa på skridskor i parken för att hämta pusselbitar. Och andra helt normala och vanliga aktiviteter. Men man kan väl säga att det verkade som det var 14 nöjda tjejer och det var väldigt kul för oss som dels spionerade lite på dem, men också kunde följa deras aktiviteter i facebookgruppen.

 

 

Dagen avslutades med middag och lite mer aktiviteter i en otroligt bra festlokal på Långö, dit festdeltagarna fick leta sig med buss. Medan tjejerna gjorde uppdrag på stan så roade vi oss med att frakta ett ton, nästan, saker till festlokalen och även duka fint i lokalen.

 

Undertiden som jag roat mig med rosa aktiviteter i helgen så har mannen jobbat på hemma. Vi har till exempel fått 17 cm extra i takhöjd i rummet vi just nu renoverar. Heja!

 

 

Dock så hade någon, för längesen, valt att tapetsera både bjälkar och tak. Mycket rafflande. Tapeten satt fast som berget så nu lutar det åt att vi sätter upp ny råspont mellan bjälkarna och ser om vi kan överleva att bara försöka skrapa rent bjälkarna.

 

Och såhär ser magen ut just nu, eller ja i lördags då. :)

 

 

Gravid + väldigt märkliga drömmar = sant.

De två senaste nätterna har jag nog slagit märklighetsrekord i drömmarnas värld. Och tydligen är detta väldigt vanligt när man har en Bulle i magen.

 

Såhär står det till exempel på babycenter.com:

"Om dina drömmar är underligare än någonsin och fyllda av erotik, talande djur, enorma byggnader och andra ovanliga teman, så kan du förklara det med en blandning av höga progesteronnivåer och dina känslor inför att vänta barn och att bli förälder. "Drömmar reflekterar dina känslor" säger sömnexperten Mary O'Malley."

 

Igår natt drömde jag att vi bodde på hotell. Plötsligt kommer städerskan in i rummet och vill kasta ut oss eftersom vi inte använde den ena sängen. I själva verket hade vi bara bäddat den så bra att det såg ut som att den inte användes. Men detta var väldigt svårt att övertyga den här städerskan om. Så det slutar med att jag följer efter henne ut ur rummet och skäller ut henne. På spanska. Oväntad twist med språket ja.

 

Märklig dröm två utspelade sig i natt. Jag är på en cykelväg i skogen och står plötsligt öga mot öga med en vildsvin. Jag tror jag blir jagad av vildsvinet, men så plötsligt blir djuret väldigt mysigt och snällt. Och börjar prata. Så där står jag i skogen och snackar lite med ett vildsvin.

 

Märkliga drömmar ja!

Fast lite spännande också. Helst eftersom jag väldigt sällan kommer ihåg drömmarna i vanliga fall. Så det känns verkligen att det händer saker i kroppen, på flera olika sätt!

 

:)

 

Enligt mina eminenta graviditetsappar är det nu 195 dagar kvar av graviditeten. Sjukt länge för någon som kan längta ihjäl sig till något som händer om två dagar...

 

Nåja. Bebisen är enligt appen nu cirka 65-78 mm långt från huvud till stjärt. Halsen är färdigbildad och tillräckligt stark för att bebisen ska kunna röra på huvudet. Öronen är färdigutvecklade först i vecka 24, men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer. Barnet kan knyta händerna, rulla in tårna och knipa ihop ögonen.

 

Rätt coolt ja! :)

 

14 november är det dags för ultraljud.

Ska bli väldigt spännande att se så att allt är okej där inne!

En fin helg är till ända. I lördags blev det härligt pyssel och fix med bästa mallanbrallan. Kom hem till en slutkörd sambo som lite gått loss i mellanrummet, skulle man kunna säga. När jag åkte hemifrån var rummet tömt på saker, men inte på en murad spis...