Vår lilla böna älskar verkligen när man jagar henne. Hon skrattar så hon tjuter. Helst om man kryper efter henne in under matbordet. Så det har vi gjort en del ikväll. :)



Älskade busunge!
Igår fick jag äntligen se henne stå upp på golvet, alldeles själv utan att hålla i sig. Kan ju meddela att hon blev sjukt stor där i ett ögonblick. Igår hade hon även rest sig upp till stående helt själv från golvet. Det är nära nu! :)

Idag är första dagen som hennes mage är nästan bra och aptiten verkar vara på gång igen. Halleluja!

I övrigt i livet så går tiden sjukt fort. Som alltid. Jobbet rullar på och är dessutom både kreativt och kul. Här hemma är den nya stugan på tomten nästan klar. Så snart väntar målning och insidesfix. Woho! Och här inne hos oss är det dags att ta ett ryck en trappa upp igen och färdigställa där. Men energin och lusten har inte riktigt funnits på sistone och då är det ju så. Inte hela världen. Faktiskt inte ens halva. :)