Jag har nog inte förstått det riktigt. Inte insett att imorgon ska jag sätta mig i bilen och åka till jobbet. Inte vara med min lilla böna. Det låter ju helt galet. ;) Men så är det och det ska faktiskt ändå bli lite härligt och spännande att få komma iväg och vara bara Sara.

Efter ungefär en veckas tid med gnäll i stooora lass hos lilla fröken Andersson verkar det nu ha vänt en smula. Åtminstone har vi idag skymtat vår solstråle ett flertal gånger. Om de där tänderna bara kan komma fram nu så vore vi ytterst tacksamma. När Agnes är på bra humör så här så är det extra kul att studera henne. Det är full fart hela tiden och hon kryper gärna in på sitt rum själv och sitter där och pysslar med sina saker en stund. Sötnos! Idag har hon övat mycket på ljudet Mmm, med Mamma som följd. Sen tidigare säger hon ju pappa och mamma och vet vem som är vem av oss. Men idag utökade hon repertoaren och sa även Tatt när Morris gick förbi. Hon har nog provat ordet innan, men nu var det ingen tvekan om att det var rätt betydelse också!

Oj vad jag kommer sakna henne hela långa dagarna!

Och oj så mysigt hon ska få ha det med sin pappa!