Årets sista dag
Kategori: Diverse
Årets sista dag är här och det är dags att se tillbaka och minnas det år som gått. Man kan minst sagt säga att detta varit ett händelserikt år, så det känns nästan övermäktigt att försöka sammanfatta. Men jag måste ju försöka. :)
JANUARI
Vi firade in det nya året lugnt och stillsamt tillsammans med våra fina vänner här i skogen. Bullen i magen växte så det knakade och några större festligheter fanns inte riktigt med på önskelistan.
I början av januari fick jag också det mycket hedrande, och förvånande, meddelandet att jag blivit nominerad till Årets idrottsledare och därför skulle få det stora nöjet att gå på Idrottsgalan i Blekinge.
Ägnade en hel del tid på Blocket där jag letade efter en vagn till vårt lilla pyre. Tillslut fick vi napp och en Emmaljunga blev vår. Vi hann också med att gå på fotboll och se Trion ta hem dm, fira liten Tuva som fyllde ett helt år, fira vår favorit-Isabell, få järnbrist och bråka lite med våra kaminleverantörer.
FEBRUARI
I februari var det dags att gå på idrottsgala. En fantastisk kväll och jag är så glad att jag fick möjligheten att gå. Jag vann inte, men underhållningen och äran att få gå kändes som en vinst i sig.
Magen fortsatte växa, järnvärdet började bli lite bättre och då fanns det plötsligt energi till lite pyssel och fix. Vi hängde också lite vid vår frusna sjö där det både fiskades och grillades i vintervädret.
MARS
I mars kan man säga att nedräkningen till bebisens ankomst satte ordentlig fart. Benen svullnade upp, magen var kalasstor och energin var inte direkt överdriven.
Snön låg djup fortfarande även om ljuvliga soliga dagar gjorde vad de kunde för att minska på snötäcket. Jag och Malin försökte sälja prylar på loppis, men gick knappt plus på det äventyret. Köpte ett bebiskit från Malin och började känna oss rätt redo för den där bebisen. I mitten av månaden åkte jag i snöstorm med jobbet till Bäckaskogs slott för lite planeringsdagar. Tröttnade på den förbannade vintern, förevigade magen och passerade 90% av graviditeten.
Försökte förstå mig på försäkringskassan, hade lite för snabba hjärtljud på min bebis i magen och laddade för att fira påsk.
APRIL
Tveklöst årets mest händelserika månad. :)
Vår plan med påskledigheten var att hinna vara lediga, fixa och dona en massa, blev inte riktigt som vi tänkt. Istället blev vi sjuka och tillbringade tiden med att hosta, hosta och hosta. Min hosta gjorde att vi fick göra ett besök på förlossningen, men allt var okej med lilla bebisen. Jag tappade rösten, missade den näst sista veckan på jobbet och sen plötsligt den 11 apri gick vattnet på morgonen.
Eftersom vi var beräknade till den 21 april så var det svårt att förstå att det var dags redan nu. Jag skulle ju åka till jobbet och fixa det sista innan ledighet och väntan på bebis. Men sånt där kan man ju inte alls styra över. Efter kontroller varje dag och inbokad tid för igångsättning satte det sedan äntligen igång på riktigt. Klockan 03 den 13 april åkte vi in till förlossningen och 11.35 föddes vår lilla böna.
Förlossningen gick bra och jag tyckte (tycker fortfarande) att det var en riktigt häftig upplevelse. Därefter följde dock en tid av mycket amningshets på BB, gulsot på lillan och många tårar innan vi äntligen fick åka hem en vecka efter födseln. Mitt i allt detta vann jag dock en fantastisk vän i Amanda som gick igenom precis samma saker med sin lilla dotter.
Större delen av resten av månaden handlade förstås om att komma in i det nya livet som familj och lära känna vår lilla fantastiska dotter.
MAJ
Sköna maj hälsades välkommen vid hembygdsgården samt hemma hos vännerna. Lilla bönbebisen hängde mest bara med och sov sig igenom det mesta. I maj presenterade jag också Agnes för kollegorna för första gången, tittade på fotboll på IP, mös i solen och kämpade med amning och mammaliv.
Sedan var det också dags för mig att lämna 20-års åldern och bli 30. Själva födelsedagen firade jag i en solstol med bönan sovandes i vagnen bredvid. På kvällen fick syster vara barnvakt medan jag och Morgan gick ut och åt.
Agnes sov väldigt mycket den här perioden, senare skulle det visa sig att det högst troligt berodde på att maten inte riktigt räckte till...
I maj lyckades Morris även med att skada tassen så att tratt och bandage blev resultatet. Inte populärt och ganska tålamodskrävande att ha både en människobebis och en frustrerad kattbebis hemma. :)
Här blir det lite paus. Resten av året kommer imorgon. Förhoppningsvis. Tiden räcker inte riktigt till här bland nyårsförberedelser och snorig Agnes. :)
