Igår tog energin slut totalt. Verkligen tokslut. Jag tror att den där bufferten med energi man normalt har, som gör att en natt utan så mycket sömn inte är hela världen, nu är nere på de sista små smulorna. Då blir ett hål till i väggen, ett hål till i golvet och sånt där så väldigt mycket jobbigare än vanligt.


Hål i köksgolvet var nödvändigt för att kunna fixa rören. Och är det någon gång man vill ha ett hål i köksgolvet så är det väl nu antar jag.


När man hittar rör som inte riktigt sitter ihop under badrumsgolvet, och som förmodligen aldrig gjort det, så känns det väldigt bra att man gör arbetet grundligt nu.

Idag är energin tillbaka så smått. Längtan efter vårt hus har tagit över igen. Det börjar bli ett mönster det här känner jag.

Lite drygt en vecka kvar nu, sen kan vi äntligen säga tack och adjö till råtthålslägenheten.
DET är bra.

:)