Tiden går väldigt, väldigt, väldigt fort.
En helg kvar, sen är det liksom flyttdags. Och det känns HELT obegripligt. Någon frågade igår om vi kommer hinna. Och njae, det där med att hinna är ju en definitionsfråga. Förhoppningsvis kommer vi hinna få ett sovrum som går att sova i. Men det är lite en kamp mot klockan. Förmodligen kommer vi inte hinna få ett helt färdigt badrum, men i den frågan hoppas jag fortfarande på ett mindre under.

Det blir ju flytt oavsett, så det där med att hinna klart har blivit ganska obetydligt på något märkligt vis. Ju mer vi hinner desto bättre ungefär.

Idag är träningsvärken massiv efter att ha suttit som en köttbulle på en pall och dragit spik ur köksgolvet i flera timmar igår. I helgen har vi alltså hunnit såhär långt:


Vi har sågat upp ett plastgolv som inte gick att få bort på något annat vis.


Sjukt mycket damm, då får man vara såhär snygg...


Många intressanta musaktiga fynd i delar av den gamla isoleringen. Mysigt.


Men det fanns faktiskt betong under allt, för första gången i det här huset, halleluja.


Det finns de som är oroliga över att vi fortfarande river, när det är så nära inflytt. Men vi har faktiskt gjort lite annat i helgen också. Jag och mamma har till exempel suttit såhär en hel söndag och samtalat med spiken...


Ser ni hur tätt de sitter? Why oh why? Okej om det hade varit med spikpistol, men det fanns det ju knappast när detta begav sig. Komplett dårskap kan bara vara förklaringen.


Pappan och Morgan fick ta över en stund på slutet.


Lite gips har det också blivit. Så pass att sovrummet faktiskt är gipsat och klart nu. Förutsatt att de gipsskivor som limmats dit inte trillar ner igen då alltså...

Ännu en renoveringshelg alltså! Jösses. Men det tar sig, det går ju faktiskt framåt. Denna veckan gör förhoppningsvis både snickare och rörmokare entré. Hoppas kan man ju i alla fall. Det kommer bli så bra, det tvivlar jag inte det minsta på. Vi är himla tacksamma för all hjälp och glada tillrop som våra fina familjer och vänner kommer med. Tack!

:)