Men hallå. Det här börjar bli absurt. Hur fort får tiden gå egentligen? :)
Helgen har passerat i ett rasande tempo.

Lördagen bestod av utflykt till liten sjuk farmor i Kristianstad. Himla märklig öststatsliknande byggnad den där infektionskliniken ligger i. Lilla farmor var verkligen liten, lite virrig (sådär som man förmodligen är när man börjar närma sig 91 år och har både lunginflammation och blodförgiftning...) men ändå rätt så bra koll på saker och ting tycker jag. Åkte vidare en sväng hem till mamman, pappan och den brune (friskförklarade!) vovven.

Lördagskväll framför svärföräldrarnas tv och sedan var det dags för två människor och en hund att försöka sova i den fantastiska 105-sängen. Det gick lika obra som vanligt. :)

Söndag och husfix. Nu börjar vi närma oss slutet på allt reglande och snart kan elektrikerna få komma dit och ge oss el igen. Halleluja. Söndagskalops hos svärföräldrar och smarrig fika hos vännerna. Fint!

Som vanligt kändes det lite konstigt att åka hem till lägenheten. Den känns mer och mer som "hem". Men tiden går ju som bekant fort så det lär väl bara säga swooosh sen är det dags att flytta till skogs.

:)