mellan vakna & somna

Solen kämpade sig fram mellan molnen för att lysa på oss där vi stod samlade runt graven, lyssnade på ord från prästen och sjöng Härlig är jorden. Nästan absurt fort var det över.

Åkte hem med systern, mamman och pappan för lite fika och fniss över systerns handarbetade tavla modell gigantisk som farmorn kämpat med och nu givit till systern. Storasyster = stor handarbetad tavla. Lillasyster = något mindre handarbetad tavla.

Saknar min farfar. Vill att det ska vara som vanligt, att han ska sitta där med kepsen nerdragen över nosen och småslumra i skuggan en varm sommardag. Men jag får nöja mig med vetskapen att han är en av de bästa änglarna som tittar ner på oss nu och jag tror att varje gång ett minne dyker upp så är det för att han tittar lite extra just då.

Hejdå farfar.