Fint om farfar i tidningen:

När din steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i våra hjärtan
tar fram dem då och då.
Så kommer du för alltid
att vara här ändå.


Så är det.
Var jobbigare än väntat i kyrkan idag. Det blev liksom så väldigt uppenbart varför hela familjen satt där på gudstjänst. Det är ju inte riktigt vad vi gör om söndagarna annars. Nåja. Det var bara att låta ett par tårar falla, krama älsklingens hand lite extra och klämma i ordentligt i nästa psalm.