Man kan väl sammanfatta den här sensommaren med att vissa dagar är bättre än andra. Och så är det ju alltid oavsett om man blir dumpad mitt i sommaren eller inte. Men jag är ändå förvånad, och väldigt glad - tro inte annat, att inte är fler sämre dagar.

Jag väljer att ta det som ett tecken, bland flera, på att allt som hänt är helt rätt. Och det känns så väldigt skönt. Jag känner mig så jäkla stolt. Stolt över mig själv att jag fixat detta. På ett klokt och sansat sätt dessutom.

Så adjö jante:
Fan vad jag är bra!

:)