Jag tänker faktiskt göra allt jag kan för att stå emot i år.
Jag tänker stå emot allt prat om hur jobbigt, tråkigt och alldeles förfärligt det är med höst. Det känns som att det sprids som en löpeld just nu och alla liksom rycks med. Men jag ska tusan ta mig stå emot.

För är det verkligen sååå förfärligt? 
Visst, att inte vara klädd för ösregn men ändå hamna i ösregn är ingen hit. Men regnkläder har å andra sidan en tendens att inte ta så väldigt mycket plats, så pass att man kanske till och med kan ta dem med sig? Visst, mörka kvällar är kanske ingen upplyftande tanke. Men tända ljus och mys under en filt är väl ändå inte jätteplågsamt? Visst, höststormarna, som inte minst här på min plats på jorden är väldigt påtagliga, är väl inte en favorit varje dag. Men å andra sidan är ju rosiga kinder och hög, klar luft rätt så härligt så det kanske går ändå?

Och hur man än vänder och vrider på det så kvarstår faktum.
Vi hade inte tyckt så bra om sommaren om vi inte hade behövt längta lite efter den också.
Glad höst på er!

(jag återkommer eventuellt med en uppdatering/revidering när novembermörkret knäckt mig totalt...)

:)