Satt och blev nostalgisk en stund. Det är lätt hänt.
Allra helst när det finns bilder på fejjan som liksom hjälper till.
Tänker på vännerna hemifrån där kontakten är så sporadisk att det knappt räknas. Tänker att livet går ju vidare - det är klart det gör - med en hejdundrans fart för oss alla. Någon har en bebis i magen, någon har en sambo jag ännu inte träffat, någon har blivit osambo och någon har flyttat fast jag är osäker på vart.

Tänk så det kan bli.
Tänker att det är ofantligt tråkigt med obefintlig kontakt. Men det är nog så det blir när man glider åt olika håll och när man, som jag, dessutom flyttar åt ett annat håll.

Men sen tänker jag också på hur otroligt underbart bra det blev då när jag flyttade åt det där andra hållet. Dåtiden är fin att tänka tillbaka på, fin att sakna litegrann.

Men nutiden är baske mig ruskigt fin den också.

:)