1.13.14
Kategori: Diverse
Tänk att jag orkade springa hela vägen.
Jag är fortfarande lite chockad.
Fram till ungefär 8 km gick det rätt så bra. Därefter var det ren och skär vilja som gjorde att jag inte började gå. Men vilja kommer man ju som bekant rätt så långt på här i världen.
Träningsvärken är näst intill osannolik idag. Men det är det faktiskt värt, för jag är så nöjd så nöjd.
Tiden spelar egentligen mindre roll, men jag är riktigt nöjd med 1.13.14 (fast 73 minuter låter lite bättre).
|
Nöjd som sagt. Och träningsvärkig. För den matematiske går det ju också att se att jag sprang fortare på andra halvan, när jag trodde jag skulle dö... intressant