01.48 vaknade jag av att rummet plötsligt var ljust.
Strax därefter kom den första knallen.

Låg i sängen och blev bländad av blixtrarna. Även när jag hade ögonen stängda. Hörde åskan komma närmare och närmare. Till slut var mullrandet så högt att fönsterrutorna skallrade.

02.28 öppnade någon en kran i himlen. Ett skyfall gjorde entré. Det brukar vara ett tecken på att åskan är över och förbi. Icke sa nicke. Det höll på ett bra tag till. Med en kudde över ansiktet försökte jag somna om. Nästan omöjligt. Helst eftersom det vid detta laget var omöjligt att inte ha börjat nynna på "Blixtar och dunder, magiska under..."