Ja, verkligen bråkat. Skrikit och slagits. Han kom fram till mig och var skitsur för att jag fotograferat han och hans familj. Jag fotograferade inte hans familj utan havet bakom dem. De syntes inte ens. Men han var arg ändå. Han ville gärna prova min kamera och av någon anledning blev jag snäll och lät honom göra det, fast jag höll i den för att vara på den säkra sidan.

Plötsligt kommer hans barn och det blir ett hejdundrans slagsmål. Alla sliter och drar i kameran, som hänger runt min hals. Den engelska familjen ger upp och springer till sin bil. Jag springer efter. Upptäcker att objektivet är borta. Ser att det ligger i spillror en bit bort. Springer fram till deras bil och sliter upp dörren. Vrålar och skriker att jag måste ha deras adress och telefonnummer eftersom de tagit sönder min kamera och försöker samtidigt räkna ut hur mycket kameran är värd i pund. Till slut får jag ett pappersark och skriver, med handstil från sjätteklass, mitt namn och adress. Får en lapp från dem också. Bilen åker iväg, med farmodern bakom ratten.

Jag går in till mina vänner i huset för att fira nyår och tänker att det var tur att jag köpt ett nytt objektiv och att det egentligen inte gjorde så mycket att det gamla gick sönder...

Behöver jag säga att jag är helt slut idag efter den drömmen halva natten.
Fast jäklar, man är ju sjukt bra på språk i drömmarnas värld.