Det här är en krönika helt i min smak.
Helst slutet.

För övrigt är jag i onåd hos chefen.
Igen.
Fast det tror jag nästan alltid att jag är, så jag kanske bara är paranoid.
Alternativt har han hittat min blogg.
Eller så har han helt enkelt hört mina utrop likt "Det skiter jag i, för då är jag ändå inte hääääär".

Jag kanske borde tona ner mina utrop.
Eller berätta sanningen.
Jag jobbar på det.