Skit också. Jag känner hur krisen skööööljer över mig i en hejdundrans fart.

Jag måste komma på vad jag vill bli när jag blir stor.
Något realistiskt alltså.
Och gärna något som går att göra snarast.

Jag antar att det är när man får lite distans till saker och ting som man kan se det med lite andra ögon och känna efter på ett annat sätt. Och helt ärligt. Det är inte det här jag vill göra. Jag vill inte vara en kontorsråtta. Men frågan är ju vad jag vill vara.

Det är skönt och sjukt läskigt med insikt.