Frustration.
Den är enorm just nu, frustrationen alltså.

Det är ju inte konstigt att man är dålig på att säga nej när man jobbar i en organisation som inte accepterar ett nej. Men jäklar vad jag stod på mig denna gången. Känns bra, men arg är jag nu. Så det nästan bubblar ut genom öronen.

Sen är det ju också en smula förbluffande att det här med framförhållning tydligen inte är ett ord som existerar i vissa människors världar. Hur kan det komma som en överraskning att terminen börjar på onsdag? Bah!

Ingen risk att man sitter här och blir bekväm i alla fall...