trodde jag verkligen själv på att jag skulle kunna få en kväll då jag skulle göra absolut ingenting. pyttsan.

åkte ut till lyckeby för att köpa möbler till balkongen. so far so good. på vägen hem gör jag ett numera klassiskt misstag...kollegan och jag börjar blir alltför bra på det. jag tänker: tusan vad det luktar bränt om bilen framför och vad den låter...hoppsan det var visst min egen bil. lampan blinkar blinkar blinkar mätaren står på det allra varmaste.

kylarvätska.

åker i varje fall lite till - ville inte direkt stanna på motorvägen. parkerar bilen. läser instruktionsbok, ringer pappa som inte svarar, ringer syster som genast lämnar luren vidare till svåger. går till macken, köper kylarvätska. går hem. väntar på att bilen ska svalna. går till bilen, häller på kylarvätska. är inte ens i närheten av att komma upp till minimistrecket. puh. går hem igen. klär på mig mer kläder. hämtar cykeln och cyklar till macken. köper TVÅ flaskor denna gången, för att vara säker på att slippa åka dit igen. tillbaka till bilen. häller på en flaska till. öppnar den tredje och häller på en skvätt även från den. nu så. cyklar hem. går till bilen. kör hem. lastar ur möbler.

kylarvätska.

eller ja, hål på kylaren är en mening som cirkulerar friskt i mitt huvud idag. skit.
så här är det att ha bil, har jag hört. tror det var en vis pappa som mässade om detta strax innan jag köpte bil...

Varje dag är ett äventyr!