Satt i soffan igår. Lagom utmattad efter dagens aktiviteter. Kände hur jag frös om tårna. Stängde alla fönster utom ett. Det här har inte inträffat en enda gång de senaste sju veckorna ungefär.

Kände plötsligt också ett starkt behov av att krypa längre ner under filten. Tända hejdundrans många ljus. Dricka te och mysa. Det var en bra känsla. Det var en riktig höstkänsla. Jag känner mig klar med sommaren för den här gången. Känner mig ganska redo för hösten, dock inte för vintern...Men det här med bra höstkänslor, jösses, det har jag nog inte haft sen mellanstadiet. Eller nåt ditåt. En massa år med andra ord.

Fast jag hoppas det blir en fin höst. En sån som jag hörde talas om förra året när jag var i värmen på andra sidan klotet. Oj, tänk att det snart är ett år sen jag åkte. Oj igen.

Idag har det varit stressigt på jobbet. Lite konstigt. Helt plötsligt bara och utan förvarning. Jag har ju gått omkring i slow motion de senaste veckorna. Ett mycket bryskt uppvaknande det här.
Men nu ska jag nog ta och gå hem ändå. Handla lite. Äta lite. Träna lite.

Adios