Så blev han då två år, Viggo Knut Stefan. Min bullebebis. 😊
Viggo är en liten person med stor vilja. Han är väldigt säker på vad han vill, inte alltid lika bra på att förmedla det dock vilket ju leder till en del frustration ibland. Han ÄR full fart. I vaket tillstånd är det inte många stilla minuter. Även i sovande tillstånd är han just nu lite av en närhetssökande virvelvind.
Han älskar traktorer, bilar och allt annat med motor. Även dockvagnar går bra att köra med, men då gör han eget motorljud.
Han äter det mesta med god aptit, även om det varit lite sämre matintag i tider av tandsprickning. Utöver mat är även godsaker i alla möjliga former en favorit, vilket ju kräver lite härliga begränsningar för att det inte ska spåra ur totalt.
Han älskar att vara på förskolan och busa med kompisarna, gillar väldigt mycket att vara utomhus och djur i alla former är himla spännande. Han pratar mer och mer så att det går att förstå – även om peka och göra ljud fortfarande många gånger är det mest framgångsrika sättet att få som man vill…
Han älskar att busa, är stark som en mindre häst och kan med sina nypiga nypor få både sin storasyster och mamma att börja gråta. Oh well. 😉
Han blir ledsen när han inte får följa med om någon ska iväg på egen hand, älskar sin stora rosa filt och att åka cykelvagn.
Lite oklart om pausen är över, eller om detta bara är en tillfällig återkomst. Men jag kände att en sammanfattning inför den fjärde födelsedagen vill jag ju gärna ha sparat framöver. :)
Agnes fyller ju fyra år och som hon längtat efter denna födelsedag. "Är det länge kvar till jag fyller år nu mamma" har hon frågat i flera veckor. Det känns som det har hänt mycket det senaste året, samtidigt som hon ju såklart är sig väldigt lik personlighetsmässigt. Hon är fortfarande lite avvaktande i nya grupper, men där hon känner sig trygg tar hon sin plats. Det är mycket spring och fart i benen, just nu äter hon som en häst - minst två portioner per måltid och det är förstås himla glädjande när man kämpat med just det sedan dagen hon föddes.
Vi går på minisim en gång i veckan, bara Agnes och jag, och som hon älskar det. Lite utmaningar för henne, men fortfarande kul och bastun och frukten efteråt är ju minst halva grejen.
Sång och musik är verkligen något hon gillar i massor. Hon tar gärna små pauser på egen hand när hon vill vara i fred. Ritar och pysslar gärna, och gubbarna börjar nu få mer och mer detaljer. Himla kul. Hon är mycket intresserad av bokstäver och kan flera stycken kopplat till kompisarna på förskolan.
Humöret är fortfarande stort, och varierande, som det ska vara på en fyraåring antar jag. Men det utmanar helt klart tålamodet för mamman och pappan med jämna mellanrum. Lillebror är just nu mest jobbig eftersom han ska ha allt hon har och även är starkare än henne och kan brotta ner storasyster utan större problem. Men hon kan lika gärna i nästa stund busa och kramas med honom och vill absolut inte göra något annat än att dela rum med sin häppe.
Hon leker gärna med dockor, lera eller bygger olika spännande balansbanor genom huset. Hon är väldigt medveten om saker som händer runt henne, är snäll och kommer gärna och kramas.
Tänk att det redan gått fyra år. Vår stora fina Agnes!
Lite oklart om pausen är över, eller om detta bara är en tillfällig återkomst. Men jag kände att en sammanfattning inför den fjärde födelsedagen vill jag ju gärna ha sparat framöver. :)
Agnes fyller ju fyra år och som hon längtat efter denna födelsedag. "Är det länge kvar till jag fyller år nu mamma" har hon frågat i flera veckor. Det känns som det har hänt mycket det senaste året, samtidigt som hon ju såklart är sig väldigt lik personlighetsmässigt. Hon är fortfarande lite avvaktande i nya grupper, men där hon känner sig trygg tar hon sin plats. Det är mycket spring och fart i benen, just nu äter hon som en häst - minst två portioner per måltid och det är förstås himla glädjande när man kämpat med just det sedan dagen hon föddes.
Vi går på minisim en gång i veckan, bara Agnes och jag, och som hon älskar det. Lite utmaningar för henne, men fortfarande kul och bastun och frukten efteråt är ju minst halva grejen.
Sång och musik är verkligen något hon gillar i massor. Hon tar gärna små pauser på egen hand när hon vill vara i fred. Ritar och pysslar gärna, och gubbarna börjar nu få mer och mer detaljer. Himla kul. Hon är mycket intresserad av bokstäver och kan flera stycken kopplat till kompisarna på förskolan.
Humöret är fortfarande stort, och varierande, som det ska vara på en fyraåring antar jag. Men det utmanar helt klart tålamodet för mamman och pappan med jämna mellanrum. Lillebror är just nu mest jobbig eftersom han ska ha allt hon har och även är starkare än henne och kan brotta ner storasyster utan större problem. Men hon kan lika gärna i nästa stund busa och kramas med honom och vill absolut inte göra något annat än att dela rum med sin häppe.
Hon leker gärna med dockor, lera eller bygger olika spännande balansbanor genom huset. Hon är väldigt medveten om saker som händer runt henne, är snäll och kommer gärna och kramas.
Tänk att det redan gått fyra år. Vår stora fina Agnes!
Det är en galen värld vi vaknat upp till idag. Jösses ja.
Men nu är det som det är och det är väl bara att försöka hålla näsan över ytan tills det vänder - eller nåt.
Inte på grund av den galna världen, mer på grund av tidsbrist, idébrist och så där, så tar jag paus med bloggen lite nu. Så ni åtta som troget följer vet liksom. ;)
Ljuva höst. Svårt att förstå att detta var långt ifrån min bästa årstid för några år sedan. Som jag njuter nu av hög klar luft, alla färger, få mysa med tända ljus under en filt och ja, till och med regn är rätt mysigt. :)
Sedan sist har jag hunnit jobba en del, så klart, men det blir också några träningstillfällen i veckan och än så länge tycker även knät det är helt okej. 😉. Jag har också hunnit med en helt perfekt tisdagskväll på stan när världens bästa Ann var här på jobb. Ljuvligt härligt med en kväll med massa prat bara vi.
Vi har också hunnit med halloweenfest nu i helgen och i fredags tände vi ljus i minneslunden och saknade vår fine svärfar/pappa/farfar extra mycket denna dag.
I lördags agerade Morgan flytthjälp till sin bror och jag passade då på att kombinera skoshopping till småttingarna och häng med syster och syskonbarnen. Attans bra. Röjarralf levde loppan på Stadium, men tyckte annars det var lite så där att gå i affärer. Agnes var mycket nöjd över att moster tagit med vagn så att hon för ovanlighetens skull kunde sitta och bara åka runt. Väldigt bekvämt. :)
Skor hittades och eftersom vi ändå hamnade nästan på samma ställe som pappan med vår shopping så åkte vi och hämtade honom när vi var klara. Alla nöjda och glada. :)
I söndags, efter att jag vilat bort min galna huvudvärk, så fick nya skorna invigas på en liten söndagsutflykt med halskrageshopping och fika. Fint. Agnes är så väldigt väldigt nöjd med sina nya skor "Jag ska ha dem på Stubben och visa för alla barnen" - bästa betyget. Häppen verkar också himla nöjd, knatar på som bara den - även utomhus nuförtiden.
I övrigt har jag nu äntligen fått hem ett knäskydd och fått godkänt från sjukgymnasten att prova lite annan träning än dödstråkig rehab. Så Friskis, here I come.
Ganska exakt nu, för ett år sedan var han på väg ut. Den store lille killen. Det är helt sjukt att han redan blir ett år. Var sjutton har det här året tagit vägen?
Nåväl. Det blev lite kalasande idag också med paket, fika och bus med kompisarna. Himla fint såhär mitt i veckan.
Lite om Viggo då. Han är just nu inne i någon slags uppmärksamhetsfas vilket innebär en hel del gnäll eftersom man omöjligt kan bära eller busa precis varje vaken minut. Han går ordentligt och inomhus är det helt klart mer gång än kryp nu. Hans sätt att söka, och få, uppmärksamhet är att banka som en tok på vitrinskåpet. Puh.
Han är en liten röjarralf, full fart hela tiden i vaket tillstånd. Lite mamma och pappa kan han säga och jag har känslan av att han vet att jag är just mamma. Annars är det mest pekfingret och dadda, dodd, där, eh, oh, ah. 😉
Bollar är superskoj, likaså bilar och att plocka saker i och ur väskor eller lådor. Att busa med syrran är jätteroligt, men den känslan är långt ifrån besvarad. 😉 Mat är sällan några problem, men han vill helst äta själv vilket går lite sådär. Antalet tänder ligger fortfarande stadigt på noll.
Han sover fortfarande ganska svajigt, låter som en dinosaurie om nätterna och vaknar tidigt. Dock kan han nu tänka sig att somna om på soffan till kanske halv sju. Lyxigt.
Det är inte riktigt klokt att familjens lille bebis fyller ett helt år på onsdag. Dock kan jag fortfarande, utan större problem, komma ihåg den frustrerade elefantkänslan vid den här tiden förra året - tre dagar över bf. ;)
I helgen vankades det i alla fall lite kalas för nusenosen. Lite sjukdomsbortfall blev det så det blev ett litet och mysigt kalas. Men lillebror var såå nöjd, inte minst för att han fick smaka både chokladboll och tårta OCH leka obegränsat med snören och kartonger...De fina sakerna på insidan av kartongerna lekte mest Agnes med till en början. :) Agnes var också himla nöjd som fick ha sina stora kusiner på lek och mys i några timmar på eftermiddagen. Fin dag.
En och en halv vecka tillbaka på jobbet och ja, det är fortfarande kul. Jag lovar att jag älskar mina barn, men även mammor kan faktiskt trivas med att jobba. Också. 😉 Har fått frågan om hur mycket jag ska jobba nu säkert tjugo gånger den senaste veckan. Och minerna när jag svarat heltid har varit enbart chockförvåning. Men allt har blivit lite mer avslappnat när jag berättat att pappa Morgan är hemma. 😉
Nej, nu ska vi inte gräva ner oss i det gamla hålet. Jobbet är kul, barnen är nöjda och glada, jag får komma hem och vara efterlängtad och Morgan får känna på att vara den förhandlande gränssättande föräldern som får extra mycket mys och bus.
Det mesta nu handlar om att komma in det här nya läget, för oss alla. Och sen verkar en förkylning ligga och lura runt knuten, och titta fram lite ibland, så energinivån är overkligt låg just nu. Det kanske inte hjälper till heller att lillebror låter som en dinosaurie halva nätterna eller att storasyster blivit lite mörkrädd och dessutom slutat med nattblöja sen ett tag tillbaka med lite blandade resultat. Oh well, var sak har sin tid. Även nattsömn. 😉
Hösten är i alla fall nya favoritårstiden, de grubblande tankarna är lite för störiga precis när man ska sova och i helgen fick jag ett sådant lyckorus av kärlek till min lilla familj så jag började gråta lite mitt i pannkakssteket. Fint ändå.
Nu närmar det sig verkligen jobbstart för den här mamman. På måndag är det dags att försöka veva igång hjärnan igen och åka och hänga med mina bästa kollegor dagarna i ända. Inte dumt alls och jag är bara peppad, ingen ångest i sikte. Självklart kommer jag sakna mina små huliganer, men de kommer ju vara hemma med pappan och ha det hur bra som helst.
Och jag tror nog faktiskt att jag ganska precis just nu behöver en paus från att vara hemmamamma. Det är ju heller inte omöjligt att jag faktiskt blir en bättre mamma av att göra lite annat om dagarna. Tålamodet kommer förhoppningsvis inte vara slut redan vid frukosten till exempel... Jag älskar mina barn till månen och tillbaka, men trött är jag och tålamodet har liksom sinat nu. 😉. En röjarralf och en som vet precis vilka knappar hon ska trycka på kan visst ha den effekten. 😂
Men en omställning blir det ju helt klart. Det blir till exempel lite halvklurigt att ta en tupplur med nusenosen om natten varit osovig. Det kan också bli lite andra diskussioner än "ät inte sopor", "sluta gärna banka på vitrinskåpet med leksaken", "brottas inte så ni slår ihjäl er"... Typ så. Eller så blir det ingen skillnad alls och då är det nog dags att bli orolig. 😉
Så nu börjar snart nästa fas i livet. Spännande och kul.
Min lille bullebebis är nu 11 månader. Ack så overkligt att han snart blir ett helt år! Samtidigt har jag svårt att minnas hur det var innan han kom...
Nåväl. 11 månader alltså. Han äter fortfarande som en häst, har nytt gårekord på fem steg i ett svep utan att hålla i sig, älskar när syrran vill busa och babblar osammanhängande mer eller mindre konstant. Han sover lite oroligt på nätterna och vaknar som om han trodde att mamman blivit morgonpigg... Han är full av bus och är inte still många sekunder i vaket tillstånd.
Han är väldigt nyfiken av sig och har inte direkt några tecken på blyghet eller försiktighet. Musik och dans är superskoj och när någon kittlar honom på magen tjuter han av skratt.
När han inte hinner med eller inte får göra som han vill blir han vansinnig, vrålar och kastar sig i en båge bakåt. Han tycker väldigt mycket om att gunga och leka ute.
En vanlig dag vaknar han runt sex (allt från fem till halv sju är egentligen vardag) och äter välling. Till frukost en stund senare blir det oftast smörgås och gröt eller yoghurt. Sedan blir det lunch, samma som vi andra äter, något lättare mellis på eftermiddagen, middag och välling igen på kvällen vid läggdags. Runt halv åtta-åtta brukar han sova gott. Han sover oftast bara en gång, på förmiddagen, och om det blir sömn på eftermiddagen också kan nattningen bli lite av ett lotteri. 😉
I helgen som gick var det dags för en riktigt hejdundrans fest. Fem grabbar som alla fyller 40 under året planerade ihop sig och fixade 200 års-fest. Mat, levande musik, massa dans, roligt mingel och lite sömn. Riktigt lyckat med andra ord. Det var nog totalt nästan 70 gäster och det blev en himla bra blandning av människor. Att det dessutom var i det närmaste sommarvärme gjorde ju inte saken sämre direkt.
Ja jo, det är ju några veckor sedan min lille bullebebis blev tio månader. Men bättre sent än aldrig. 😉
På kontrollen på BVC vägde han in på fin fina 12,02 kg och sträckte ut sig till hela 74 cm. Den store lille prinsen. Han klarade alla "testerna" galant och visade sig från sin vanliga soligt glada sida.
Nu vid tio månader klappar han ofta händerna, vinkar gärna till allt och alla, dansar mycket charmigt till musik och står utan stöd. Han närmar sig att kunna ställa sig upp utan stöd också, men har en bit kvar. Däremot är det inga problem alls att vandra iväg med valfri möbel som stöd.
Han går ju under namnet röjarralf av en anledning och i vaket tillstånd är det just nu full fart och väldigt mycket bus. Han vet precis vad han får och inte får, men skrattar bara när vi försöker lära honom vad ordet nej faktiskt betyder... Visserligen är han väldigt söt även då, men det är ju något frustrerande när man för sjuttielfte gången får rädda en blomma från att åka i golvet eller plocka bort något nyfyndat skräp från soppåsen.. 😉
Han har fortfarande syrran som sin stora idol och älskar att krypa in på hennes rum och leka. Ett par gånger per dag kan han till och med krypa in där själv och gå loss på legot en stund. Det är kul att bli jagad, leka tittut eller när man pusskittlar honom under hakan. Det är däremot inte alltid lika kul att somna på kvällen eller sitta still för länge. Han sover bra, även om han stökat lite mer på nätterna ett tag. Men nu den senaste veckan har han kunnat somna om efter att ha vaknat vid fem och vi har inte behövt stiga upp förrän sex-halv sju. Lyx. Både han och Agnes somnar med lite flyt vid 20 på kvällen och vaknar sällan under natten.
Katterna, och andra djur, är fortfarande väldigt roliga att spana på, men det är i allra högsta grad inte en besvarad känsla. Överlag är han oftast en nöjd och glad bebis. Mat är gött, han äter nästan alltid samma som oss, och att charma tanter på Maxi är hans specialitet. 😉
Som vanligt blir det lite sommar och semester även på bloggen i såna här ledighetstider. Det är väldigt, väldigt skönt att äntligen vara lediga tillsammans. Även om mycket av Morgans lediga tid läggs på att jobba med fasaden på huset istället, så är det ändå en riktigt härlig semesterkänsla som infunnit sig. Nästa vecka har vi pratat en lift och hoppas då kunna få färdigt det sista på den gaveln. Sen blir nästa steg att riva en altan och få upp ny panel där. I tider av känslor som att det aldrig tar slut tröstar vi oss med att det förhoppningsvis dröjer flera år innan vi behöver pyssla med fasaden igen.
Nåväl, lite annat skoj hinner vi förstås också med. Denna veckan bar det av till Astrid Lindgrens värld och övernattning på Rokulla pensionat. Så kul och mysigt och skönt att komma iväg. Familjens pippiälskare var förstås supernöjd, men även lillebror och vi vuxna stortrivdes på alv. Det blir garanterat fler utflykter dit i framtiden.
