Vår stora tjej
Kategori: Diverse
Det här med att gå har ju varit en långdragen historia för lilla Agnes. Hon reste sig upp mot soffbordet för första gången den 2 januari. Sedan dess har hon gått omkring med allt och alla, rest sig upp både med och utan hjälp, klättrat som en tok, tagit något enstaka steg, men sedan har hon liksom varit klar med det.
Men nu. Nu tror jag faktiskt det börjar lossna. I måndags gick hon massor när vi kom hem, och för första gången gick hon mot ett eget mål och inte bara för att vi lockade henne. Heja! :) Inte omöjligt att det göttiga hänget med tjejligan i lördags gjorde susen för motivationen, i kombination med förskolevardagen.
Vardagslivet är ju i full gång här. Vi jobbar och Agnes hänger på förskolan. Det blir långa dagar för henne och det dåliga samvetet ligger där som ett litet fluff. Och det blir ju inte så mycket bättre heller av "ska ni inte gå ner i tid", "jobbar du heltid???" som dyker upp lite titt som tätt. Men ja, det är ju inte bara till att swosha ner i tid. Det krävs lite fundering och planering. Faktiskt. ;) Det ska ju liksom helst bli så bra som möjligt, för alla.
På hemmafronten börjar vi nu komma i mål med ovanvåningsrenoveringen. Vilket känns helt overkligt och sjukt bra. I söndags blev det en tur till Ikea för att inhandla lite smått och gott. Bland annat ett soffbord till ovanvåningen. Vi trodde det blev ett runt, men det visade sig vara lövformat och baske mig om det lilla misstaget inte blev till succé ändå. Riktigt nöjda. :) Nu saknas bara fönsterfoder till två fönster, dödshindrande åtgärder vid trappan och allmänt fiff och piff. Det har aldrig varit så nära som nu.
