Det är en utmaning att få träffa en doktor i den här stan.
Misslyckades ju med att få en tid imorse och hänvisades då till att ringa efter klockan fem och få en akuttid. Efter att ha varit nummer fyra i kön i en halv evighet kom jag till slut fram till syster Britta. Som sa mmm mmm mmm mmm mmm, de första fem minuterna. Även efter att jag slutat prata...

Men någon tid fick jag inte. Min fot kvalade inte in till att få en akuttid.
Så nu ligger jag här. På rygg. Med foten högt.
Hur kul är det tror ni?

Jag är mest bara glad att min nya hobby är stickning och därför passar bra ihop med ryggläge och högläge. Tänk om nya hobbyn varit marathon, det hade varit jobbigt av väldigt många anledningar.

Imorgon ska jag göra ett nytt försök att få en tid på vårdcentralen. Wish me luck. Men i den här takten lär väl foten vara hel och halsduken åtta meter lång innan jag får en tid... typ. =)