Det tog längre tid den här gången.
En faktor kan vara avsaknaden av lampa vid sängen och det är enbart där jag har ro. Men efter att ha flyttat tillbaka sängen till lampan (ja, det var enklare att flytta sängen än lampan i det här fallet) så fastnade jag. Benhårt.

Tredje boken av Stieg Larsson är nu utläst. Jag känner mig besatt. Jag känner mig som Lisbeth Salander. Jag tänker i samma ord som Stieg skulle använt. Det var nog tur att den tog slut nu.

Lägenheten är mörk förutom sänglampan. Jag går omkring i fluffiga långkisar och en ytterst märklig tröja. Rester från granrisutflykten. Jag har inte gjort annat sedan jag kom hem. Det är nästan sjukt.

Nu är det nog dags att bli människa utanför Milleniumtriologin igen.