...när jag plötsligt hamnade på ett kontor med fast anställning och arbetstider som nu på sommaren varar mellan 8 och 16.

För ett antal år sedan svor jag på att jag inte skulle jobba på kontor. Jag var inte den sortens människa - hävdade jag då. För lite färre år sedan föraktade jag regelbundna arbetstider - hävdade att det skulle göra mig uttråkad.

Men så plötsligt sitter jag här på mitt kontor. Går till jobbet varje dag klockan 8 och går hem klockan 16. Och damn vad skönt det är. Egentligen. Inga sena kvällar eller helger. Det är ju mumma. Men ändå så undrar jag över vad som hände med den där personen som tyckte hon hade för mycket energi för kontor och fasta arbetstider...

Man kan också undra hur det går till när livskrisen slår ner...