Oj vad förvånad jag blev. Förstod inte riktigt vem de pratade om. Men jösses det var ju jag. Fick vackert gå upp och ta emot priset från ordföranden. En pokal med mitt namn ingraverat. oj oj oj.
"Bertil Corneliussons vandringspris. Till Trions främsta damfotbollsspelare"

Bästa spelare 2006. Jag?! Shit vad glad jag blev. När tränaren dessutom sa att det inte varit nån diskussion om vem som skulle få det, ja känslan blev ju inte direkt sämre då...=)

IF Trion fyllde 70 år igår. Det firades med trerätters, liveband, allsång och så då prisutdelning. Kvällen var fantastiskt rolig. Mycket länge sedan jag hade en så bra kväll! Dans o sång. Mat o vin.

Underbart!
Nu ska jag bara hitta en bra plats till det där priset. Och självklart kämpa lika mycket nästa år så att jag får behålla det i ett år till sedan! =)
Inte helt lättplacerat. Det är ju ingen liten pjäs direkt.

Fantastiskt! =)