Inskolningen är nu påbörjad och efter två dagar känns det riktigt bra. När vi kom dit igår så kröp Agnes rakt in och började leka. Det känns ju hyfsat lovande om man säger så. :) Denna veckan är det bara två andra barn där, men det känns faktiskt helt perfekt. Det blir som en liten mjukstart som jag tror passar vår lilla böna alldeles utmärkt. Idag har hon till och med varit där utan mig i en timme. Medan jag mest bara kände mig halv så hade Agnes det hur bra som helst. Det var inte förrän jag kom tillbaka som det blev lite gnällgos. :)



Igår efter stubbenhänget styrde vi kosan mot syster och barnen. God lunch, lek och bus hemma och så en tur till sjön. Är fortfarande i chock över att Agnes badade, som en liten tok. Misstänker att det var kusinernas underhållning som fick henne att liksom komma över gränsen och förstå det skojiga med att gå runt i vattnet. :)





Har ju förresten inte berättat om årets roligaste konversation. I tisdags, när jag och Agnes åt lunch med min pappa och farbror, försökte jag för femtioelfte gången få henne att sitta ner på stolen, och jag fick plötsligt svar på tal ;)
- Agnes, sätt dig ner på stolen. Det är ju ingen annan som står upp...
- Ja gö de.

:)