I måndags stormade Simone genom våra skogar, fällde elva stora granar över vår väg och gjorde oss strömlösa. Ikväll vid halv åtta, alltså typ 98 timmar senare, fick vi äntligen ström igen!!



Men med allt som vi just nu går igenom, så har det ändå varit ganska skönt att sitta i stilla lugn om kvällarna och prata, minnas och filosofera.

Fast visst, att kunna laga mat utan att behöva göra eld i spisen. Kunna diska. Kunna gå på toaletten. Kunna ha mat i kylskåpet. Det är ju faktiskt värt en hel del och tända ljus och stänga av tvn går ju utmärkt ändå.