Ja man kan ju säga att gårdagens bakslag med tre månaders torktid på det himla golvet har krympt lite nu när vi fått veta att vi faktiskt kan ställa dit tvättmaskinen ändå, måla väggarna och fixa alltihop. Utom golvet då. Men det känns helt klart mer överkomligt än att ha rummet helt tomt i väntan på golvet.

Och det som känns nästan mest imponerande är den resa vi själva gör med den här renoveringen. Hade detta bakslaget kommit i början så hade vi förmodligen brutit ihop en smula. Nu blev det mer en axelryckning och tänk, det var ju faktiskt inte värt mer än en axelryckning heller.

:)