I princip alltid. Nästan varje dag. I stort sett varje timme. Oftast varje minut. Mår jag hur bra som helst. Är nöjd, lycklig, glad. Allt det där som jag vill vara.

Men så ibland.
Ibland blir egentiden lite för lång och tankarna för många.

Det är faktiskt inte det att jag saknar det som var. Delar ja, men i stort nej. Det är snarare så att jag längtar. Längtar efter nästa steg i livet. På så sätt är det ju skönt. Längta är tusen gånger trevligare än att sakna. Längta kan jag. Det är ju lite min grej. Och jag vet ju att nästa steg i livet kommer. Konstigt vore annars. Men på samma sätt som jag är bra på att längta är jag dålig på att vänta... typiskt.

:)