Jag tänkte göra något vuxet. Min ryggdoktor säger i alla fall att det är ett vuxenhetstecken.
Jag tänkte faktiskt lyssna på min kropp. Jag tänkte lyssna på min rygg som skriker så högt den bara kan att den faktiskt inte vill spela mer fotboll nu.

Efter dagens träningsmatch, som jag lite bestämt skulle bli det sista testet för ryggen, så har jag nog faktiskt bestämt mig för att gå i fotbollspension nu. Nu, precis innan det roliga börjar. Helt tossigt. Men som sagt, jag tänkte för en gångs skull vara klok nog att lyssna på kroppen. Så nu sadlar jag om till ivrig påhejare och positivitetsspridare vid sidan istället.

Och även om det känns åt pipsvängen tråkigt så känns det ändå bra på något vis. För hur mycket jag än tycker om det där fotbollsspelet så är det liksom inte värt det om jag jämför med den förbannade smärtan.

Sen har man ju hört talas om pensionärer som jobbar lite också, så jag ska inte säga att det vara för evigt...

:)