Det närmar sig lördag.
Världens bästa lördag. Ååååå vad jag längtar. Och sedan drabbas jag lite av den här tanken att nej vänta nu, inte för höga förväntningar, då blir det inte kul. Så nu försöker jag plocka ner förväntningarna, men det är svårt. Jag önskar att lördagen inte bara var en dag och en kväll utan i alla fall två dagar. Fast det hade vi nog aldrig orkat. IF Trions årsfest brukar ju vara en livad historia...

Jag har i alla fall återhämtat mig efter helgen. Både efter vaccinbiverkningar och 30-års fest. Känner att näsan är täppt och det svider lite i halsen, men jag har varken tid eller lust att vara förkyld så det kan den där förkylningen bara glömma.

Så är det med det.