Jag fick ett mycket överraskande och förvånande sms häromdagen. Nämligen från min gamla barndomsbästis. Hon hade kommit att tänka på mig och skickade iväg ett sms för att kolla läget. Så kul!!

Vi träffades första gången när vi var fem år gamla. Hon bodde två hus bort, på andra sidan cykelstigen. Där sprang vi barfota mellan husen på sommaren, byggde kojor i lillaskogen och klättrade i trillingträdet vid rolandsbacke. Vi hade i stort sett alltid följe hem från skolan och vägen som egentligen tog tre minuter att gå, kunde ta över en timme för oss om vi hade något viktigt att prata om.

Vi har byggt oändligt mycket med lego, försökt lära daggmaskar och nyckelpigor att simma, gått på disko, spelat in mängder av egna barnprogram på kasettband och ja, gjort allt det där som man gör som bästisar.

Vi var nog egentligen ganska olika och det var nog också det som gjorde att vi gled ifrån varandra när vi började gymnasiet. Fast nu, när det gått några år, tror jag faktiskt att vi växt närmare varandra igen. Det är spännande det där. Hur man utvecklas och vilka olika vägar man väljer. Sen står man ändå plötsligt på samma väg igen.

Spännande som sagt.

:)